Ni ser på mig med ledsna hundögon
Blöta och blänkande
Tyck ej synd om mig!
Låt mig få leva mitt liv
Kan det verkligen kallas liv
detta Ingenmansland?
Irrar runt... trevar i blindo
stöter emot och går in i
Kommer ingenstans
Stampar
Gropen under mina fötter blir bara djupare och djupare
Jag befinner mig i och med det ständigt på botten av gropen.
Gropen som är mitt liv...
Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola
Av Åsa Welin 12 nov 2003 14:46 |