istid

nyvakna morgonen ler sitt bistergjutna leende
frostfället binder markstråk till isensemblen

mörkermånadens lönnflin färgar höstsuckarna
den bladvändande vinden söker tungsinne möta

längtansdränkta tårpilar ser sista ljuset steglas
där de inglider i skugglandets gråmollstoner

här gäldas syret på utmäten inandningslott
här andas vatten i hopp om lungregression

dränkta i sommarbarmhärtighetsmord
ses edfärgerna blekna till vitnad börd

svär dej fri du höstbane som kylslagen utger
du är av vinterhävd avlad till trotsfulla svek

ropen ekar hämnd bland trädens toppar
till och med tiden är vred i sin visartavla

domen är lika hård som kall
bli utfryst du skall


bidrag till poesiskolan

Av Preben Holm 07 nov 2003 14:05