En 10-poängare med dåligt omdöme

Båsen på Rådhusets damtoalett står lediga, så när som på ett. Tack och lov är det rent och fräscht, tänker hon. Hon har gjort ett uppehåll i rutinen att äta katrinplommon till frukostflingorna och det får hon betala för nu. Hon har fyrtio minuter på sig inför nästa huvudförhandling, det är gott om tid för en sista förberedelse. Trosorna halkar ner till skorna när hon sittande sträcker sig efter dokumentmappen i portföljen som står lutad mot toalettväggen.

Hon är en skicklig försvarare, specialiserad på ekobrott och brukar vinna sina mål. Förmiddagens rättegång mot en skuldsatt åkare från Vallentuna var en missräkning, men han kom i alla fall undan med fotboja och slapp att låsas in. Nu bläddrar hon fram underlagen om restaurangägaren i Solna som hoppas på full utdelning ur konkursboet.

Hon känner sig nöjd med sig själv. Hon trivs med sitt jobb. Framgångsrik. Lyckad. Men det har varit en lång resa, kantad av förnedring och fördomsfulla attityder. Hon är begåvad med ett gott läshuvud och ett briljant intellekt, vilket var en tillgång inte minst under studietiden. Olika falla ödets lotter och det är möjligt att det är orättvist vilka förmågor vi föds med, men hon har ändå fått jobba hårdare än de allra flesta. Många gånger har hon varit nära att ge upp.

Problemet är inte att hon föddes till kvinna. Problemet är att hon ärvt sin mors skönhet och något av sin fars dåliga omdöme. Det senare gjorde att hon aldrig haft vett att klä ner sig för att dölja det förra. Hon är vacker, en tiopoängare med C-kupa och ben som skulle göra Naomi Campbell grön av avund.

Dessa rasben börjar nu domna lite och hon vickar rumpan fram och tillbaka för att ändra sittställning. Ännu har hon inte slappnat av tillräckligt för att kunna leverera något i klosetten, men hon känner att det är på väg. I samma stund hör hon dörren utanför gå upp och ljudet av klapprande klackar ekar mot väggarna. Hon kan urskilja två kvinnoröster, den ena är "streisanskt" nasal och en snipig profil kommer för henne på näthinnan. Den andra är ratatata-attackerande som en AK4. Det skvalar i handfat, rotas i sminkväskor och målas troligen på läppar.

- Jaha, vad har du på programmet då?
- Jag är nämndeman i målet mot Dimitrijevic, krogägarn.
- Aha, ja, det är väl glasklart?
- Ja, han är inte berättigad till mer än kläderna han står och går i, möjligen kan han få behålla vigselringen.

Kvinnorna skrattar. Själv får hon rysningar och lystrar nu mer uppmärksamt.

- Du, vem är hans försvarare? Är det inte hon...

Här svarar den nasala rösten om möjligt ännu mer avmätt när den spottar fram:

- Lolita Walton! Vad låter det som? En pornostar!

Fan ta pappa som absolut ville att hon skulle döpas efter titeln på hans favoritroman, den som ställde till med sådan skandal och för evigt blåste honom på ett nobelpris i litteratur. Nobokov alltså, inte pappa. Pappa var illitterat och Lolita hade han bara sett på bio. Vilket namn som helst hade varit bättre, utom möjligen Marilyn.

- Tror du hon har knullat med Göransson?
- Domaren? Om inte så lär det nog inte dröja länge. Jag har nog sett hur han blir flammig på halsen, bulig i byxan och blank på ögonen när hon bystar upp sig.
- Ja, det borde vara striktare dresscode i rättssalen. Vem tror hon att hon är? Ally McBeal?
- Nej, inte den plankan! Snarare slampan Anna Nicole.
- Ja, fy fan vad de saboterar, de där som går sängvägen.

Det plumsar till i toalettstolen och hon blir våt i stjärten, det enda som förtar njutningen av att få sitta i lugn och ro och känna hur kroppen lättar. Hon föreställer sig hur de två kvinnorna där ute har stelnat i en pose likt tecknade figurer över ett bråddjupt stup, de där sekunderna innan jordens dragningskraft sätter in. Det är alldeles tyst.

Hon stoppar ner dokumentmappen i portföljen. River av papper från rullen, torkar sig och drar upp spetstrosorna. Jag har inte ens vett att falla för Sloggis "köp 3 betala för 2", tänker hon och rättar till kjolen, låser upp, går ut och mottar inte folkets jubel. När hon tvättar händerna och rättar till frisyren i spegeln tilltalar hon kvinnorna som forfarande står blekstela likt två skyltdockor i fönstret på PUB.

- Vad säger ni? Ska jag knulla honom före eller efter domslutet? Inte vågar jag väl lita på att jag har någon som helst nytta av mina mångåriga studier och höga betyg, bekräftande stipendier och erfarenhet från ett flertal välrenommerade advokatbyråer som Baker & McKenzie och Clifford Chance LLP i New York, Bryssel och Tokyo?

Hon känner sig plötsligt lite skamsen. Stå här och dra upp sin meritlista för "Eulalia och Kristin"! Det skulle aldrig en man göra. Att det skulle gå så långt, tänker hon och ursäktar sig.

- Förlåt. Så dumt av mig. Ni som verkar veta allt om mitt sexliv har väl även kännedom om min kompetens som jurist!

Hon ler och "pushar" upp brösten så att klyftan blir tydlig i urringningen, något som aldrig fallit henne in förut, men just här och nu kan hon inte låta bli. Hon slänger lite med håret, blinkar skälmskt till dem via spegeln och lämnar dem med ett glatt utrop.

-Ja, jösses flickor!

Av Anna-Carin Collin 04 nov 2003 13:30