Kannibalerna och markkärleken

Världen hade aldrig varit så vacker.

Gula höstlöv befruktade av solen
var så förälskade i marken
att de knappt kunde vänta på att falla ner.

Himlen älskade med molnen och flöt ihop
till ett enda stort mjukt rosa täcke
framåt kvällen.

Jag njöt och andades frisk luft hela dagen.

Avundsjuk på himmel och träd
för att de funnit något jag aldrig får
blev jag plötsligt äcklad av de vackra orden
jag skrivit ner i mitt rutade block.

Jag spydde upp mina fina ord
och kände mig hel igen.

Skrev en dikt om
kukar
fittor
och kannibaler
istället.

Jag kunde inte längre se allt vackert
i mörkret
bakom mina spjälgardiner.

detta är ett bidrag till sourze poesiskola

Av Johan Åkesson 16 okt 2003 16:04