Du har dina fläckar; Sofia

Jag mötte dej vid liljeholmsbron,
vi talade någon minut om poesin
innan vi fortsatte ned mot trekantsstranden

Någonstans vid liljeholmsgränd
vred vinden fatt i din klänning
och jag såg att naturen,
högt upp på ditt vänstra lår
placerat ett märke

Kanske visste jag redan då
att min mun senare den kvällen
skulle passera ditt märke,
passera ditt märke,
i sin jakt att finna platsen
där poesin bor

Vid stranden berättade du om din farfar,
som en gång haft en magisk flöjt,
och att du när du blundade
blev fyra år gammal
och kunde känna
dofterna av värmlandskaka,
och nyklipp gräs

Du hällde en skvätt silverrom i min kopp,
och jag visade ett foto
på min utvecklingstörda syster

Vi kunde höra stimmet från liljeholmsbron,
du lekte lite med fransarna på din kjol,
jag såg ditt märke igen

Du frågade om mitt ärr i nacken
och la sedan din hand,
på platsen, där gräset bor

När du efter någon minut märkte
att jag blev svaret skyldig
drog du upp din tröja och bad mej
måla något vackert på din mage
Jag målade en hel armé
av benlösa soldatbarn
Jag skrev ned en dikt
av Conny Palmkvist,

du; jag var liten då
och du tyckte mycket om den

Du har dina fläckar tänkte jag,
stänk av sorg, stänk av ondska,
stänk av hora, stänk av människa

Ja, du har dina fläckar; Sofia

Jag snackade sedan skit, ett ögonblick -
om Montreauxkonventionen,
men du menade att ditt intresse,
av hur krigsfartyg passerar,
var obetydligt

När regnet började döda
soldaterna på din mage
drog du ner din tröja,
vi såg hur dom benlösa
nästan drunknade
i den helige Faderns
kulspruteregn

Ser du, det blev fläckar, sa du

När klockan närmade sig halvfem
skar jag halsen av en liten pojke
som lekte på stranden

Fläckar av ondska, viskade du i mitt öra,
och skrattade lite

Vi begravde den döde
tillsammans med en tom flaska silverrom

Samtidig som vi älskade med varandra den natten
dog utrikesministern i en operationsal
på Karolinska

tvåtusenfemhundra års samlad läkarvetenskap,
besegrad, av femton centimeter stål

Vi hörde nyheten på morgonen,
sperman hade knappt stelnat
på dina kinder

Och en liten flicka,
med knivhugg i ryggen
Och en saknad pojke,
och en försvunnen flaska silverrom,
i Stockholm

Den har sina fläckar den här världen, sa du,
fläckar av människor

Soldatbarnen på din mage var försvunna,
och din oskuld, och ditt märke,
och Connys dikt

II

Jag mötte dej vid liljeholmsbron,
vi talade någon minut om poesin
innan vi fortsatte ned mot trekantsstranden

Någonstans vid liljeholmsgränd
vred vinden fatt i din klänning
och jag såg att naturen,
högt upp på ditt högra lår
placerat ett märke

Du har dina fläckar, sa jag

Du har dina fläckar; Sofia

Av Mattias Alsander 14 okt 2003 14:53