En poströst senare

Någonstans anade man vilket fiasko debatten skulle bli när det bestämdes att vi skulle folkomrösta om ett medlemskap i EMU. För redan då visste vi hur partierna skulle ställa sig, enda överraskningen får väl bli Centern-ledningens nej till EMU.

Att Nej-sidan skulle leda och fortsätter att leda var ingen överraskning det heller. Vi har ju fått det matat i oss med modersmjölken att vi skall vara neutrala, att vi svenskar klarar oss själva utmärkt, att vi inte behöver några andra för att sköta om vårt land.

Jag minns att jag skrattade åt hur högern skulle ställa sig till en gruppledare - de har ju alltid haft problem att arbeta för gruppens bästa - bara koncentrerat sig på att få fram individer. Typisk högerpolitik. Det slår tillbaka på dem när de inte kan enas om en frontfigur som skall representera Ja-sidan. Folk blir förvirrade när till och med Ja-partierna tycker olika saker om EMUn. Lundgren försökte med traditionen, att Moderaterna alltid lett högern. Svensson försökte med äldst vet bäst och Leijonberg ville rida på riksdagsvalets vindar. Det är oerhört kul att få se de tre stolta individerna slåss till sidan av dess ärkefiende, Persson, sossen står plötsligt som frontfigur åt Ja-sidan. Det svider säkert fortfarande.

Nej-sidan kunde inte enas vidare bra de heller, Olofsson var ju högern, fienden... inte skulle väl det funka. Hoffman borde gå en retorikkurs, nej inte en förresten, tio. Hon har ingen koll alls. Eriksson klarade sig bäst här, det minsta Nej-partiet rodde båten.

Det har nämnts många Nej och Ja kungligheter. Jag sätter Persson som Ja-sidans majestät och Erikson som Nej-sidans.

Och så debatterade de...

Och så nåddes ett nytt bottenmärke i svensk politik.

Jag har aldrig stött på så många sakfel, så många lögner, så mycket skrämseltaktik som i det här valet. Jag är fortfarande ung, det har kanske funnits värre val? Upplys mig gärna om saken i så fall. Och mitt i stöket verkade båda sidor undvika huvudfrågorna så mycket som det bara gick. Helt otroligt. Och inte fan vågar någon sida erkänna att det faktiskt finns båda för och -nackdelar med och emot ett medlemskap. Nejdå, svenska folket är dumma i huvudet. Om man inte bygger upp en bild av att Vi har rätt välkommen till himmelriket och De har fel må du brinna för evigt så har man ingen chans alls att vinna ett val.

Och hej! In i soptunnan hamnade sakargumenten.

Till sist tröttnade jag, bytte kanal varenda gång där var debatt på TV eller radio. För en lång tid tänkte jag rösta blankt.

Sedan övertygar Göran Persson mig om att rösta Nej. Ja, samma person som jag utnämnde till Ja-sidans obestridde konung. Han sade att han ångrade att han hade utlyst en folkomröstning om EMU. Ni vet, det där med dumma svenskar som inte vet vad de borde välja, igen. Jag såg rött, tänkte skriva någonting om det på den här lilla sajten men sen tänkte jag, vem bryr sig om det? Hamstrar piper högre än mig i medievärlden. Så jag gjorde det som skulle kännas mest, jag röstade Nej idag. Nej till EMU på pappret men med så många undertoner att jag inte vet om jag kan räkna upp alltihopa här. Det viktigaste var att visa herr Persson att eftersom vi lever i ett demokratiskt samhälle så skulle han minsann ta och bita i det sura äpplet och hålla mun, oavsett vad som än händer. Vi har rätt att säga Nej, lika rätt som att säga Ja. Ingenting kan eller får ändra på det!

Jag röstade Nej för att hämnas på Persson, det finns säkert många som tycker att det är idiotiskt. Tja… jag kunde ha röstat på grund av ännu dummare anledningar, eller så kunde jag ha slängt bort mitt röstkort och inte röstat alls. Hur som helst blev det ett Nej, jag ser min röst som ett debattinlägg om att Persson skall acceptera den demokratiska formen som är Sveriges bästa tradition.

Gillar inte Persson faktumet så får han väl sluta med folkomröstningar i framtiden. Men så började Idi Amin, Josef Stalin och Pol Pot någonstans också...

Jag vill inte be er läsare om att rösta på det ena eller det andra, för valet är ert och det är vad den här texten handlar om. Ni ska gå ut och rösta den 14:e - det verkar som om det kommer att bli allt sällsyntare med folkomröstningar i framtiden och då måste man passa på att ge röst åt vad man tycker. Rösta Ja, Nej eller blankt, det spelar ingen roll, bara ni räknas in i statistiken. Bara ni får säga ert. Bli inte skrämda av politiker som förkunnar domedagar, de ljuger sig blåa på båda lägren, de är desperata eftersom de vet att faktan finns där ute för den som vill ta del av den. De vet att oavsett vad vi än röstar så kommer livet att fortsätta hanka sig fram. De känner till för och -nackdelarna med båda besluten och de vet att i slutändan spelar det ingen roll.

Ingen som helst roll.

Av Naseer Alkhouri 04 sep 2003 11:45