Statsministern talar i nattmössan om EMU

Min plan var att använda DN-bilagan som referensmaterial för mitt slutgiltiga beslut om hur jag ska rösta i EMU-valet om knappt två veckor.

Utångspunkten hittills, för mig, har varit att detta egentligen inte borde vara en fråga för folket eftersom den är för svår. Det borde krävas att man är oerhört insatt i frågan för att kunna göra ett initierat val. Hur många är det? Nåväl, som någon sade till mig på sourzeredaktionen: en folkomrösning skapar ju en massa debatt i frågan som inte hade kommit till stånd om beslutet fattades inom ramen för regeringens och/eller riksdagens mandat. Sant!

När jag öppnade DNs EMU-bilaga föll blicken direkt på Socialdemokraternas helsidesannons där statsministern figurerade i helfigur och där han argumenterade för sin uppfattning, att Sverige skall gå med i EMU. Göran Persson måste självklart kvalificera sig som "väl insatt" eftersom han dels är statsminister och dessutom fd finansminister. Å andra sidan är självklart en text som Socialdemokraterna väljer att publicera i sveriges största morgontidning två veckor innan EMU-valet genomarbetat till förbannelse, så här har vi självklart regeringspartiets huvudargumentation för sin ståndpunkt. Spännande!

Persson delar in sin argumentation i två huvuddelar, den ena handlar om det generellt tokiga i att välja att vara utanför en gemenskap och den andra om konkreta fördelar av att gå med i EMU med hänsyn till viktiga ingredienser i ett samhälle, i princip ekonomi och arbetsmarknadsfrågor. Ett av huvudnumren här handlar om hur mycket billigare det blir att bo i Sverige om vi går med i EMU jämfört med om vi inte går med. Skälet anges vara att om vi går med kommer räntenivån i landet att vara låg och det kommer därför att vara billigt att låna pengar till att köpa en bostad... Jag trodde inte mina ögon när jag läste detta... kan det vara så att de skojar eller har de verkligen råkat glömma att det finns marknadskrafter som spelar in här.

Själv har jag bott i en villa sedan 1993 och förhållandet mellan räntenivån på bolånemarknaden och marknadsvärdet på villor och bostadsrätter kan jag utan vidare sedan dess beskriva i detalj även om man så skulle väcka mig mitt i den djupaste REM-sömnen.

Alltså, om räntenivån sjunker stiger så klart priserna på villor och bostadrätter. Jag är helt säker på att jag inte är den enda som under den nu väl snart treåriga lågkonjunkturen har tröstat mig med att villan snarare har stigit i värde än sjunkit och samtidigt ständigt förvånats över det. Jag skulle till och med nästan kunna slå vad om att just detta förhållande funnits i en majoritet av Sveriges vuxna befolknings huvuden under den här perioden. När jag lånade pengar till att köpa vår villa 1993 var räntan ca 10. Idag är den under 4. På samma tid har marknadsvärdet på villan stigit med en och en halv gång. Räntan och marknadspriserna på villor och bostadsrätter är alltså helt kommunicerande kärl. Sjunker räntan så stiger priserna och tvärtom.

Och vad blir kontentan? Jo, att för alla som köper en bostad för första gången, dvs främst unga så blir boendet mycket dyrt om ens möjligt. En etta i Stockholms innerstad ligger idag på ca 1 miljon kronor! Hur finansierar en tjugoåring det? Och för oss andra som "ofrivilligt" blivit miljonärer dyker plötsligt förmögenhet- och fastighetsbeskattning upp som ett allvarligt hot mot att bo kvar.

Det är svårt att förstå hur det kan göras en så allvarlig logisk blunder i ett så viktigt sammanhang.

Jag stängde DNs EMU-bilaga igen och konstaterade att jag var mer förbryllad än någonsin.

Av Carl Olof Schlyter 24 aug 2003 22:11