DokuDax

Sitter i soffan med en skvallertidning i mitt knä. Blickar ned på en sida där Big-Brother-Micke och ännu mer Big-Brother-Linda bedyrar sin kärlek för varandra. Bra så. Två av de senaste dokusåpadeltagarna som planterats i den växande rabatt av kändisar och känigendisar som befolkar dessa tidningar.

Slår ihop tidningen och funderar över dokusåpan som fenomen. Få TV-program är väl mer kontroversiella och mer omdebatterade. Förståsigpåare, TV-recensenter, ja till och med vanligt folk menar ofta att sån skit kan man ju inte slösa tid på.
Jaså?
Jag tillhör den delmängd av befolkningen som anser att det stora flertalet av såporna borde gå i fängelse utan att passera gå, men nog fan sitter jag där och glor. "Bara fem minuter till..., bara fem minuter till..." och så vidare. Jag brukar ange min sambo som den skyldiga, sant är att det är hon som introducerar mig till de olika programmen, men när hon inte är hemma sitter jag ändå i soffan och gottar mig åt deltagarnas lycka och olycka. Jag känner mig dock inte ensam. Det finns säkert fler dubbelmoralister än jag, som i hemmets lugna vrå kan lägga moralkakorna i burken bredvid Digestive-kexen och sjunka ner i favoritfåtöljen för att avnjuta en smaskig såpa.

Jag funderar vidare över vad det är som lockar, vad det är som får folk att vilja se mer? Givetvis spelar det faktum att det är helt vanliga människor som ställer upp stor roll - det kunde ju lika gärna varit vi, du och jag - men det är något mer. Just ovissheten, att inte veta vad som skall hända, att vad som helst kan hända ligger i dokusåpans natur och bidrar förmodligen i hög grad till populariteten. Men just den faktorn ligger också programformen lite i fatet. För om man nu har tänkt sig en uppföljare till den gångna säsongens succé, måste något läggas till eller ändras i konceptet. För en dokusåpa kan inte tugga på säsong efter säsong, då blir den intetsägande och ointressant. Nej, något måste bli värre, häftigare, farligare, sexigare än föregående omgång.

Ta BigBrother som exempel. Redan nämnda deltagare hade ett antal hedersstunder framför kamerorna. Guld för programmet, men säkerligen något kanalfolket kallt kalkylerat med. Men vad skall toppa detta nästa omgång? Sex mellan homosexuella, eller varför inte lite galet gruppsex. Jakten på den publikdragande programidén har börjat.

Själv har jag några uppslag till nästa generations dokusåpor, som idéfattiga producenter gärna får använda under svettiga brainstorming-sessioner.

Redemption Island: Ett gäng notoriskt otrogna människor, på gränsen till sexmissbrukare, transporteras till en öde ö i den karibiska övärlden. Där buras de in, en och en, för att under veckorna ägna sig åt andlig tvagning i form av bikt, bön och bibelläsning, allt under överinseende av de medföljande prästerna. Under veckofinalen släpps deltagarna in i ett gemensamt rum där det gäller att inte släppa till eller sätta på, för då åker man ut.

Tarmen: En grupp skitglada personer tillbringar vardagarna i ett hus ute på vischan, för att till lördagens direktsända veckofinal transporteras till Tv-huset och en studio helt klädd i galon. Där dressas de upp i färgglada latex kreationer och får var sitt regelrätt lavemang. Den deltagare som släpper taget först, så att säga, åker ut.

Fuck Factory: Say no more... jo förresten, sändningstiden måste vara sen, given succé dock.

Av Mikael Gustafsson 20 aug 2003 11:04