Pojkar i kjol - del 2

Nå, så hur gick det då med min 3-åriga son som ville ha kjol. Jo, trots att hans taskiga mamma vägrade köpa någon till honom så glömde han inte bort löftet att få ärva en av syrran.

Han påminde mig två gånger och var så nöjd i kjolen. Eftersom jag känner att jag bryter lite tabun här är jag noga med att det inte ska vara jag som föreslår eller prackar på honom kjol utan jag ska bara tillhandahålla möjligheten. Så två kjolar följde med till sommarhuset i Leksand. Och min son har gått klädd i kjol i princip halva sommaren.

Eftersom sommarens stora revolution är att han pott-tränas och därmed även stolt iklär sig kalsonger samt har upptäckt sin snopp blir kombinationen desto roligare. En av sommarens sötaste kommentarer var när han lite fåfängt men stolt efter ett lyckat pottbesök, där han själv klarade av att dra upp kalsongerna, vänder rumpan mot mig och frågar "mamma har solen fassnat i kallsongerna?". Det hade den inte, men benen på boxershortsen stack nästan fram under den korta kjolen vilket såg väldigt roligt ut i sig.

Det är med pott-träning är en historia för sig där sommarens minst söta kommentar kom vid middagsbordet. Plötsligt säger sonen med stress i blicken "mamma, mamma ja måste bajsa, det är bjåttom". Varvid jag precis hinner resa mig från spaghettin och ta ett steg innan han säger med mindre brådskande tonfall "mamma, mamma det är jedan fösent". Och det var inte mer än 10 sekunder jag hade på mig. Sådant är bara kul efteråt.

Han har även kommit med upptäckar-kommentarer av typen "på en sol finns det baja e t t ben".

Nåja, han är nöjd, vi är nöjda så allt borde vara frid och fröjd. Men så är det ju det där med att man är en del av något större, man möter en massa andra människor som ingår i samma samhälle som en själv. Helt klart är att en pojke i kjol väcker något hos många människor.

Framför allt andra män verkar ha svårt att låta bli att kommentera det hela. Första trebarnsfadern som kom och hälsade på oss kallade Markus för Markus Gaultier hela tiden i ett ironiskt/roat tonfall. Andra trebarnsfadern som kom och hälsade på oss några dagar senare kallade honom för Jean-Pierre Markus i precis samma tonfall. En kvinna som kom och hälsade på blev väldigt positiv och drog igång en diskussion om könsroller. En tredje manlig kompis säger sig vara övertygad om att det inte på något sätt kommer att göra Markus till bög men han måste ändå säga det, men att det är roligt att reta min man för att han har en son som går klädd i kjol eller faktiskt har Markus utökat sin repertoar och gick vid tillfället klädd i en rosa klänning. Det här tycker jag är intressant, även om jag inte har helt klart för mig vad reaktionerna står för.

Det jag blir ledsen över är att nästan ingen har sagt något till Markus om att han är fin. Han tycker ju att han är fin. Han ser hur stora syster klär sig i kjolar och klänningar och han hör hur mycket komplimanger hon får. Tystnaden talar sitt tydliga språk till Markus och mycket snart tror jag han kommer att förstå det språket.

Idag ville han ha den rosablommiga klänningen på dagis. Den var dock smutsig så vi fick nöja oss med den chockrosa shortskjolen. Nu får vi se hur det går...

Av Anna Linusson 19 aug 2003 10:49