Ja-sidans dilemma

Ja-sidans svagaste kort så här långt är Göran Persson. När han tar sina ministrar i örat sker två saker. Det ena är att Ja-sidans främste förespråkare framstår som osympatisk, och det andra är att det väcks en misstanke om att Nej-sidan har starka argument, om dom bara tilläts att argumentera.

Göran Persson representerar också, som ingen annan, staten. Svenskarna har börjat ändra sin syn på stat och etablissemang, och då är det inte så att vi blir alltmer positiva. Ja-sidan representerar stat och etablissemang både vad gäller personer, framtoning och resurser. Varje Ja-glass som delas ut på stan är en tveeggad glass; den smakar gott, men den är också del i ett resursmässigt övertag. Vad den absolut inte är, är ett övertygande argument i fråga om EMU.

Både Ja- och Nej-sidan har problem med argumentationen. Eftersom det saknas erfarenhet av EMU, så saknas det facit på vad EMU leder till. Därmed saknas det också förutsättningar att argumentera i sakfrågor. När man ändå försöker argumentera i sak kan det låta så här:

"Med ett inträde i EMU ger vi upp möjligheten att bedriva egen penningpolitik", säger Nej-sägaren. "Värdet av en egen penningpolitik är överskattat. Faktum är att det ofta leder till negativa beslut för den egna ekonomin. Dessutom håller jag inte helt med om att vi ger upp den möjligheten", svarar Ja-sägaren.

Eftersom det är min skyldighet som medborgare att informera mig om vad vi röstar om i september, så försöker jag ta reda på vem som har rätt. Men eftersom det saknas rätt eller fel i frågan, så ger jag snart upp och ägnar mig åt annat istället. EMU-valet kommer istället avgöras av en diffus känsla i kroppen den dag vi röstar. Om valet ägde rum idag skulle flertalet rösta med följande känsla i kroppen: "Korruption-uppkommer-i-slutna-församlingar-även-om-hon-Margot-Wallström-verkar-trevlig-men-framför-allt-verkar-det-ju-som-om-priserna-har-gått-upp-i-alla-länder-som-är-med". Vid rösträkningen skulle detta summera till ett nej.

Ja-sidan behöver på kort tid åstadkomma en dramatisk förändring i inställningen till EMU för att vinna i september. Då krävs det att man lyckas påvisa hur EMU förbättrar människors vardag. Här är oddsen för att lyckas små eftersom det är så svårt att övertyga med gissningar. Det kan också ske om man lyckas hitta en känslomässig argumentation som väcker människors sympati för EMU-projektet. Här är oddsen förmodligen ännu sämre. Framför allt för att de personer som framför budskapet inte väcker sympati, dom väcker istället misstänksamhet. Dels på grund av de resurser som backar upp dom och dels genom sina nuvarande positioner, exempelvis i EU-parlamentet och EU-kommissionen. Det riskerar bli så att ju mer Ja-sidan syns, ju färre sympatisörer kommer dom att få, och ju mer övertygade kommer de bli som nu börjat bestämma sig för ett nej.

Av Andreas Franson 14 aug 2003 11:55