Autonom marxism, del 2

Fordism och taylorism bygger på massproduktion för masskonsumtion. Men våra senaste årtionden har snarare sett framväxten av marknader för specialintressen. Den post- fordistiska produktionen flexibilitet passar den nya konsumtionskulturen, där var och en tror sig vara är unik. Postmodernismen i sin reaktionära skepnad har
utvecklas till en kulturell logik för den senkapitalistiska sjabbiga staten enligt bland annat Fred Jameson. Den flexibilitet som postmodernismen visar är samma flexibilitet som postfordistiska företagsformer villa ha: små lydiga underleverantörer, egenföretagare utan
fackliga krav, kreativitet och en formbar subjektivitet.


Nytt tjänsteproletariat?

Den "sociale arbetaren" är mer än tidigare insatt i den immateriella high tech-produktionen och kämpar hellre utifrån nya oväntade allianser, autonomt, än i partier eller homogena grupper. Bortom parti- och enhetstänkande
under modernismen skymtar en ny autonom mångfald av uppror, baserade på immaterialitet snarare än materia, intellekt snarare än händer, abstrakt istället för konkret. Ett postmateriellt proletariat är i vardande, i väntan på sin rätt.

Maurizio Lazzarato menar också att det immateriella arbetet, det vill säga det arbete som producerar informationsrika och kulturella aspekterna på
produkter, är en väg framåt, mot kommunism förstådd som en oavsiktlig sida av de processer senkapitalismen sätter igång.


Immateriellt arbete

Det immateriella arbetet, som kan liknas vid en upplösning av fritid och arbete, utförs av tjänstearbetare, ofta datoriserade designföretagare, projektanställda, mediefolk, marknadsförare, opinionsbildare/undersökare med flera i nya kollektiva nätverk och flöden istället för fasta
fabriksrutiner. Teknovärlden blir en andra natur, en ekologisk maskin, som inte längre uppfattas som enbart dominans utan något självklart. Men den vilar på samma gamla sketna kapitallogik se A. Gray och S. Wright, men nu gäller det att producera nya behov, skapa nya uttrycksformer, att ge form och materialisera behov, föreställningar, konsumtionsval.

Det nya, och eventuellt revolutionära, är att företagarna är beroende av de anställdas subjektivitet och gör allt för att fånga, normalisera och uttrycka den. Alla kan bli någon, alla måste uttrycka sig, tala, kommunicera, samverka och så vidare. Om fordismen integrerade konsumtionen i kapitalets reproduktionscykel, så integrerar postfordismen kommunikationen. Produktionen är i lika hög grad inriktad på kommunikation med marknader. Cirkulation istället för produktion. I den reella underordningens kapitalistiska automat verkar allt cirkulera fritt, utan störande moment
från klasskampen. Marknaden, Moloch, Mammon, härskar.


Medborgarlön

Italiens erfarenheter av arbetsvägran under 1960- och70-talen med sina krav på en "politisk lön", en medborgarlön för alla, och upprättandet av fria autonoma zoner i städerna, sabotage och vilda strejker, ger diskussionerna om immateriellt arbete en mer subversiv prägel. Självständighet gentemot arbetsgivare, kreativa yrken, upprorslusta gör att man inte bara går till arbetet med ett leende, för man får göra något kreativt och självständigt, utan leder till hela ens kreativa potential, som medborgare, ansvarsfull, men proletär, revolutionär.

Dessa kreativa praktiker som finns i immateriell produktion, nya icke-individualiserade subjektiviteter, är vad som på nya vägar - tom via exodus, uttåg - kan bilda ett icke-kapitalistiskt samhälle, inte som monolitiskt block utan som kollektiva begärsmaskiner.


Nya klasskampscykler

Inte en som en försvarsstrategi utan som en total omvandling av vad politisk handling är, ett engagerat
bortdragande i offentligheten, som skapas och vidmakthålls av just de immateriella arbetarnas bakom tv-kameror, studio, redaktioner. I medier såväl som i frågor om den
mänskliga kroppen reproduktionens väsen, i datanät och virtuella undervisningsmiljöer, i miljöaktioner, uppstår nya klasskampscykler på high-tech nivå se N. Witheford; är surrogatmödraskap svaret på de problem fattiga amerikanskor möter? Vad hindrar medicinen från att satsa på AIDS-forskning? Måste alla anställda medicintestas? När hela samhället blir till en uppkopplad produktionsmiljö uppstår motstånd, frågan är ska detta kollektiva intellekt fortsätta stödja kapitalet eller ska det våga sig på nya vägar?

Om den immateriella produktionen inriktar sig på att forma ideologier och skapa mening, finns det alltid utrymme för att kritik och omtolkning. Vems legitimitet gäller?
"Förvandlingen av den immateriella produkten till vara kan inte ta bort denna dubbla process av kreativitet; den måste snarare förutsätta den som den är och försöka kontrollera och underordna den sina egna värden. Vad denna förvandling från produkt till vara inte kan bortse från vidare är tecknet på händelse, den öppna skapande processen som etableras mellan immateriella arbete och publiken och organiseras med kommunikation" Lazzarato i Hardt & Virno.

Låter det märkligt kan vi ta Lazzaratos landsman Dario Fo med sina revolutionära processer i teatersalongerna. Kapitalisten kan varken producera form eller innehåll i den immateriella produktionen, allra minst något innovativt.

Den öppna kommunikationsprocessens subversiva logik märktes också tydligt när miljontals Los Angeles-bor i direktsändning såh hur två vita poliser spöade upp den svarte bilisten Rodney King. Kommunikation blev revolutionär kommunism och den svarta underklassen exproprierade 1993 liksom 1965 vad de kom åt.


Centri Sociali

I Italien finns för närvarande många autonoma centra, "centri sociali", som organiserar unga i
ockuperade hus, sänder radio själva, använder internet på ett kreativt sätt, stödjer illegala invandrare, ordnar konserter. De fackliga baskommittéerna, CoBas, är en annan ny italiensk radikal rörelse, med stöd bland lärare, metallarbetare, järnvägare. Studentrörelsen "Pantrarna" 1990 efter en svart panter som rymde samma dag som studenterna revolterade mot den systembevarande
kunskapsproduktionen vid universiteten är en annan som nämns i denna "andra" autonoma generation, liksom franska strejker och protester under 1995.

Av Jan Sjunnesson 07 aug 2003 11:02