Psykisk misshandel

Jag blev tillsammans med den här killen i ettan på gymnasiet. Om jag hade vetat vilket helvete det skulle medföra, skulle jag aldrig ha gett mig in på det från början. Jag ångrar inget för jag har fått en erfarenhet, men jag har fått betala mycket för den erfarenheten jag har fått.

Vi blev tillsammans på slutet av sommaren. Vi var så lyckliga tillsammans och allt var hur bra som helst. Jag tyckte inte alls att det var konstigt att jag inte fick träffa hans föräldrar, för jag visste att hans religion var så.

Vi umgicks en del på fritiden, vi var alltid hemma hos mig eller så gick vi på bio.

Efter några månader umgicks vi bara hemma hos mig eller i skolan. Han hade börjat med den psykiska misshandeln. Vid det laget var det självförtroende jag haft från början som bortblåst. Han hade brytit ned det dag för dag... med glåpord och slag inte fysiska men psykiska..

Det blev tyvärr inte bättre när han berättade att han inte ville vara tillsammans med en slampa som jag längre.. han gjorde slut, och helvetet brakade lös... hans kompisar förföljde mig... jag kände mig inte fri någonstans.

Nu har det gått två år och jag tänker fortfarande på det varje gång jag ska lämna huset, kan jag verkligen gå dit för då kanske jag stöter på dom. De förstörde mitt självförtroende och min självkänsla men de ska inte få ta min frihet ifrån mig igen.

Snälla alla där ute, tänk på det innan ni ger er själva hän för kärleken, alla är inte som dom ser ut att vara...

Av Karin Jansson 25 jul 2003 14:00