sourze.se

Satyagraha

En man enade ett folk och förde det på en gemensam vandring mot självständighet. Mohandas Gandhi var hans namn - Mahatma "stor själ" var hans väsen. Här följer några exempel på hans storslagna arbete.

Den andra oktober 1869 föddes vår tids – kanske tidernas störste man Mohandas Gandhi. Han växte upp i ett hem som andades tolerans och djup förståelse för människor med andra religioner och åsikter än enbart den hinduiska. Denna tolerans kom att prägla hans gärningar livet igenom. Endast 13 år gammal giftes han bort med den unga Kasturba som sedermera följde honom hängivet och lojalt till sin död. Gandhi utbildade sig till jurist i England. Han var en sökare och studerade ivrigt olika religioner. Efter avslutad utbildning och en kort tid av verksamhet i Indien blev han erbjuden ett uppdrag i Sydafrika. Under sitt arbete med en dryg process ådrog han sig sympatier från båda parter och vågade sig på ett försök till en kompromiss dem emellan. Han lyckades med denna lösning och drog därav en slutsats som blev av avgörande betydelse för hans framtida arbete: man borde undvika processer och försöka få parterna att enas på grundval av en rättvisa som båda i princip erkände. Han kunde nu ha återvänt hem men han fick mycket att stå i. Bryskt hade han blivit medveten om den förhärjande diskriminering som rådde i landet. Trots sitt brittiska medborgarskap blev han förvägrad att åka första klass på tåg, att gå in i en kristen kyrka, med mera. Ett lagförslag hade framlagts i den lagstiftande församlingen i Natal, som gick ut på att asiaterna som levde i Sydafrika skulle berövas rösträtt. Lagen gick igenom 1894.

Gandhi satte sig snabbt in i de rådande omständigheterna och de juridiska detaljerna. Skulle han fly för ett hinder och låta andra lida? Han beslöt sig för att stanna tills han hade slutfört sin plikt – att ändra på de rådande missförhållandena. Det skulle ta 20 år! Han ägnade all sin lediga tid åt att skriva petitioner, hålla föredrag och organisera folkmöten. Han började också undervisa den asiatiska befolkningen i hygien och etik. Genom att skapa en moralisk elit ville han lättare sätta stopp för orättvisorna. Gandhi blev känd för sin saklighet och sitt mod. Dessutom visade han alltid upp ett vänligt och ödmjukt förhållningssätt.

Efter att han blivit angripen på gatan och misshandlad försvarade han till och med sina angripare när dessa senare skulle häktas: "Jag kan inte vara ond på dem. De har handlat som de gjort, därför att de varit felinformerade." Genom denna hållning vann hann beundran och respekt även bland motståndarna. När boerkriget utbröt 1899 organiserade Gandhi en indisk ambulanskår för att hjälpa motståndarna i deras svåra belägenhet. Efter oroligheterna tilldelades 37 av kårens ledare medaljer för det mod de uppvisat. Men istället för att de utlovade förändringarna i den diskriminerande lagstiftningen instiftades hårdnade klimatet för indierna. Ockupationsmakten inrättade istället ett "Asia-department" för att tillämpa de gällande lagarna ännu hårdare än förut. Den "svarta lagen" infördes vilket innebar att alla indier skulle registreras med fingeravtryck och riskera böter om de inte alltid medförde ett kort som intygade uppehållstillstånd. Senare upphävdes också alla äktenskap som inte ingåtts i den kristna kyrkan.

Gandhi började då plädera för Satyagraha. Ordet Satya betyder sanning och Agraha betyder kraft, fasthet och även andlig energi som föds ur sanningen i kärlek och icke-våld. Satyagraha innebär att besegra motståndaren genom att ta på sig lidandet själv. Gandhi betonade att det inte handlade om passivitet, vilket bara innebär att man låter andra göra som de behagar, ej heller passivt motstånd som ju kan rymma hat och därför bli inledningen till våld. Hans metod bör ses som en aktiv metod som väcker ett moraliskt medvetande.

Gandhi insåg att han själv måste leda proteströrelsen för att undvika eventuella våldshandlingar. Han rekommenderade alla att svära på att vägra lyda lagen. Men han var noga med att redogöra för de konsekvenser detta skulle medföra: fängelse, piskslag, kanske till och med döden. Han föreslog att alla skulle gå hem och i lugn och ro fundera över sitt ställningstagande istället för att överilat lova något under påverkan av de överhettade känslor som rådde på ett möte.

På grund av detta sätt att alltid vara ärlig och sanningsenlig, att lugnt och metodiskt gå till väga, vann han respekt vida omkring. Avskaffandet av den svarta lagen skedde den 30:e juni 1914!!! När han kom hem till Indien mottogs han och hyllades som en hjälte. Den store författaren Rabindranath Tagore nobelpristagare i litteratur 1913 var den förste som gav honom tillnamnet Mahatma, något som Gandhi dock protesterade emot.

De första månaderna tillbaka i sitt hemland tillbringade han med att resa omkring och lära känna Indien från grunden. Han ville också undersöka hur förhållandena såg ut. Gandhi startade ett ashram där invånarna kunde utveckla sin själsstyrka och sitt moraliska mod. Ett exempel är när han tillät en kastlös familj att flytta dit. Det väckte upprörda känslor. Som svar på detta gick han ett steg längre och adopterade en liten kastlös flicka. Gandhi reste alltid i tredje klass, han lärde folk att förbättra hygienen runt latriner och utförde själv arbetet med detta. Han värderade alla arbeten lika och alla fick lika mycket betalt oavsett ålder, kast eller arbetsuppgift i ashramet.

Gandhis första kamp i Indien rörde indigoslavarna i nordöstra Indien. Bönderna var tvingade av de rika markägarna att odla indigo istället för livsmedel till sig själva och sina familjer, samtidigt var de tvungna att betala hutlösa arrenden. Folket höll på att svälta ihjäl. Gandhi häktades men var hela tiden artig mot överhögheten. Domstolen hade inga grunder för att döma honom. Han frikändes och fortsatte sitt arbete. Resultatet blev att bönderna fick rätt att själva bestämma över sina odlingar och arrendet sänktes rejält. Det blev den första segern som principen om Satyagraha vann i Indien.

Efter första världskriget chockades Gandhi med hela Indien över det lagförslag som trädde i kraft i mars 1919 och som skulle inskränka Indiens rättigheter Indien "tillhörde" ju fortfarande Storbritannien. Gandhi föreslog att man i hela Indien skulle hålla en sorgedag under vilken allt arbete skulle avstanna och folket skulle fasta och be. Det utgjorde ett oförglömligt skådespel. Hela Indien stannade upp och hinduer och muslimer gick tillsammans. Fredliga demonstrationståg besköts dock av brittisk polis och Gandhi häktades. Oroligheter utbröt som kulminerade i Amritsar-massakern då en fredlig folksamling i vilken ingick en mängd kvinnor och barn besköts. Cirka 1000 människor tros ha dödats och cirka 3000 sårades. Efter massakern förändrades hela atmosfären i Indien. General Dyer hade lett massakern i tron att han räddade ansiktet på den brittiska auktoriteten men hade i själva verket undergrävt den. Engelsmännen började också bli rädda för Gandhis prestige vilken innebar en ny matkfaktor. Han knöt nu ett förbund med muslimer och britterna berövades då en möjlighet att försöka splittra indierna genom att så split mellan de olika religiösa grupperna. På kongressen i Calcutta 1920 lade Gandhi fram sitt program för vägrat samarbete med myndigheterna. Bland annat skulle man avstå från hederstitlar, vägra delta i val och avstå från utländska tyger. Genom att återgå till vävda tyger och manuella vävstolar blåste man liv i byarnas verksamhet. Ockupationsmakten hade sugit ut indierna genom att krossa byhantverket och tvinga dem att köpa tyg från Manchester i England. Nu blev indier med små vävstolar en vanlig syn utefter de vägar där Gandhi företog sina vandringar!

1932 uttryckte Tagore sin vördnad för Gandhi genom att beskriva honom som mannen som hade "befriat hinduerna från hyckleri och visat världen kärlekens väg..."


Om författaren

Författare:
Niki A E Fritz

Om artikeln

Publicerad: 23 jul 2003 16:46

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: