Rädslans makt i vardagen

Jag talar om rädslan för allt ifrån turbanbeklädda demoner till den okände mannen på gatan. Vi måste inse att rädslan finns i våra huvuden, uppiskade av inkompetenta tjänstemän, eldfängda politiker eller sensationslystna medieavarter. Vi måste komma till sans.

Jag har sett bioaktuella dokumentärfilmen "Bowling för Columbine". Den handlar om vad rädslan kan ställa till med. I sak är filmen en kritisk analys av det makabra vapenbehovet i USA. Det kan tyckas fjärran och irrelevant för vårt gudsförgätna samhälle långt bort. Men icke.
Filmens regissör Michael Moore talar om att det är fruktan som styr USA, en fruktan som kommer av rädsla för det främmande. Det är inte svårt att se detta i överklassens totalt slutna bostadsområden, dödsstraffets starka ställning, synen på vapeninnehav som en mänsklig rättighet och slutligen den evinnerliga militära marschen världen runt.

Kan ni se att detta också handlar om oss? Det är sällan faktiska sanningar som får oss att låsa dörren även när vi är hemma, fundera på att skaffa pepparspray, argumentera för längre fängelsestraff eller lära våra barn att alltid ha badkläderna på. Det är rädslan som ligger bakom. Den faktiska sanningen säger att efter varje mördande skrämselattack på löpsedlar kommer en sansad undersökning som visar att gruppvåldtäkter, pedofilöverfall, styckningsmord eller vad det nu må vara inte alls har ökat i antal, de är och förblir närmast försvinnande undantag. Men dessa sansade sanningar har inte samma löpsedelsvärde som skräckhistorierna. Ofta får vi inte läsa om dem alls. Därmed når rädslans makt ytterligare en bit in i vardagen. Och vi kommer allt längre ifrån varandra, mår allt sämre.
Så låt oss nu kämpa emot. Låt oss ta hand om varandra. Lås oss skapa en lite bättre värld. Låt oss bli lite friskare. Låt inte rädslan hindra oss att se de möjligheter vårt rika samhälle erbjuder. Låt oss öppna dörren och gå ut, tillsammans.

Av Thomas Jonsland 23 jul 2003 11:22