Manifestets aktualitet, del 2

Den misslyckade revolutionen 1848 kom att få ett avgörande inflytande på Marx vändning från ivrig revolutionism till grundlig analys av kapitalet. Efter det slutliga nederlaget 1849 for familjen Marx till London via Paris där han utvisades igen av den nu alltmer konservativa regeringen under Napoleons brorsson Louis Bonaparte. Denne utmanövrerade för övrigt i en statskupp det parlament som bildats 1848 och lät utropa sig till kejsare 1852. Men inom knappt 20 år skulle arbetare återigen strida på Paris gator, under Pariskommunen 1871.

Paris februarirevolution följdes också av andra smärre upprorsförsök runt om i Europa, även i Sverige förekom spridda protester i denna "Folkens vår" som det europeiska upprorsåret 1848 kom att kallas. I Stockholm sköts 18 personer ihjäl av polis, i Europa tusentals. Revolutionära sällskap frodades i början av 1800talet, som "elitrevolutionären" Auguste Blanquis Årstidernas klubb i Paris, Sällskapet för demokratins vänner i alla länder 1844, och det från den engelska chartismen sprungna De rättfärdigas förbund motto; Alla är bröder!, föregångare till Marx Kommunisternas förbund. Alla härstammade från den franska revolutionens vänsterflygel, jakobinerna och ofta med ärkekommunisten Babeauf från 1796 års "De jämlikas sammansvärjning" som förebild. Termen socialism och kommunism uppstod inte förrän på 1820-talet, i så kallat utopiskt-socialistiska kretsar i Frankrike något som Marx & Engels skarpt kritiserade i Manifestet.

I Sverige korresponderade Skandinaviska Sällskapet, en diskussionsklubb i Stockholm, med Marx grupp. Manifestet utgavs under våren 1848 på svenska av Per Götrek, lärare och bokhållare, tryckeriägare, med mera. Mottot "Proletärer i alla länder - förenen eder!" blev till "Folkets röst för Guds röst" för att mildra eventuella censuringripanden. Götrek skrev som reklam:

"Denna lilla broschyr, uti vilken arbetarnas, de fattiges, de besittningslösas målsman, Kommunismen, säger sitt hjärtas mening åt patronerna, innehåller i historiskt och politiskt hänseende det märkvärdigaste manifest som någonsin av något parti blivit utfärdat".

"Folkens vår" 1848 var inte samordnade av någon "kommunistisk international" som makthavarna trodde, men berodde på en djup ekonomisk kris och hungersnöd bland annat orsakad av en potatispest i Europa 1846-47, som var samtidig med en kris för de reaktionära politiska ledarna. Till de första hotande orden "Ett spöke går genom Europa - kommunismens spöke" i Manifestet fanns egentligen ingen arbetarorganisation på 1840-talet.

* * *

Marx utveckling från ung visionär i Manifestet 1848 till noggrann analytiker av kapitalismens logik i Kapitalet 1867 tillhör de mest intressanta. Han erkände senare själv i ett brev till Engels att han övergett "de gemytliga delusions och den nästan barnsliga entusiasm, med vilken vi före februari 1848 välkomnat revolutionens tidevarv". I Köln 1848 hade han upplöst den mycket stora lokala avdelningen av Kommunisternas Förbund 7000 av 80 000 invånare då Tyskland inte var förberett för en socialistisk revolution vilket var den bakomliggande faktorn. Man stod inför val att rösta på borgerliga demokrater vilket Marx föredrog eller inte alls vilket en grupp ville. Därav upplösningen. Den kyliga hållning uppfattades av många revolutionärer som förräderi. Att Marx med sina av centralkommittén i London givna extra- ordinära befogenheter upplöst förbundet på det ställe det kunde haft inflytande...

Marx kritiserade de Köln-radikaler som såg proletariatet som en helig varelse. Han förnekade att arbetarklassen som sådan i varje givit historiskt skeende skulle vara självklart progressiva representanter för civilisationens framsteg. I Köln var det "till proletariatets bästa om det inte lyckades komma till makten än. Ett outvecklat proletariat vid makten skulle ändå bara vidta småborgerliga åtgärder" citat från Marx appell 15/9 1850. Tillbaka i London ville några ivriga exiltyska kommunister 1852 ta upp lån bland rikare släktingar och vänner i USA för att finansiera ett nytt upprorsförsök, vilket Marx avstyrde så gott det gick. Han vände sig till slummen i Soho och oavlönade egna studier British Museum i London i engelsk nationalekonomi istället.

Istället skulle 1848 års händelser i Tyskland leda till den borgerliga revolution som liberaler i Frankrike inlett med sin borgerliga revolution 1789. Marx rädes den råa tanklösa kommunism som propagerades från en drömsk okunnig vänster, som närde ogrundade och därmed farliga förhoppningar. Den förde utvecklingen bakåt till en medeltida utopi med glada hantverkare i gemenskap, något otidsenligt, omöjligt, för- kapitalistiskt. Klassens progressivitet är inte given annat än som möjlighet att utveckla. Den primitive kommunisten riktar sina längtansfyllda blickar tillbaka mot de fattiga, behovslösa människornas onaturliga asketism: dessa människor som, långt ifrån att ha övervunnit privategendomen ännu icke ens nått fram till den" citat ut Ekon.-Filos- manus, 1844. Marxismens ledmotiv är inte egendomens kollektivisering utan människans själv- emancipation, fram för allt från arbete som "deklasserar självverksamheten eller den fria verksamheten till ett medel för människans fysiska existens" citat från samma bok, utgiven först 1932.

Marx hade övergett den föreställning som innebar att revolutioner sker av små medvetna minoriteter i spetsen för stora omedvetna massor. Istället skulle rösträtt och långsiktig organisation förändra samhället menade Engels och även Marx men inte lika uttalat trogen parlamentarism som metod. Han hyllade, efter viss tvekan, Pariskommunen 1871. Arbetarklassen som han mött i Köln förändras från ett spekulativt romantiskt begrepp till ett analytiskt begrepp som inte relateras till lönearbete i sig, utan bara till lönearbetets moderna specifikt kapitalistiska form, det vill säga motsättningen arbete-kapital är större än enbart motsättningen arbetarklass-bourgeoisie.

För leninismen och socialdemokratin, särskilt i dess ortodoxa form Kautsky, levde arbetarklassromantiken och en kollektivism kvar. Lenin gick tillbaks till den unge upproriske Marx med Manifestet men utan ha förstått innebörden av Marx positiva syn på individualitet. Redan i Manifestet står det att "envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling". Ju längre tillbaka i tiden man går, desto mindre självständiga är individerna menade Marx och kritiserade alla förenklingar om en ur-kommunism på stenåldersnivå.

Först i den borgerliga epoken är människan fri, visserligen som lönearbetare men även som medborgare. Fri individualitet, baserad på alla människor utveckling, och demokratisk styrning av samhällets produktivitet går hand i hand, lika nödvändiga för en socialistisk förändring. Möjligheten för individernas fria utveckling kan inte förverkligas utan demokratiskt styrd ekonomi, men inte heller utan allsidigt utvecklade och autonoma individer. Den industriella utvecklingen går mot ständigt nya arbeten, mer differentiering, mer autonomi, mer immateriell produktion. Mot der Gesamtarbeiter totalarbetare, "generalist" på management-svenska.

Totalarbetet vilar inte på den enskilde arbetaren skrev Marx i utkasten som blev Kapitalet del III, utan på "en mer och mer socialt kombinerad arbetsförmåga... den totala arbetsprocessens verkliga funktionär" se den utmärkta genomgången av Marx i Werner Schmidts "... och då är jag inte marxist", på Symposium förlag 1997. * * *

Till sist några ord om innehållet i Manifestet. Dess grundtankar är tre:

1 Den så kallade historiska materialismen
2 Klasskampen som historiens drivkraft
3 Kommunismen som klasslöst samhälle

Engels gör en koncis sammanfattning av innehållet i Manifestet i förordet
till den tyska utgåvan i juni 1883:

"att den ekonomiska produktionen och den därur med nödvändighet följande samhällsordningen under varje historisk epok bildar grundvalen för denna epoks politiska och intellektuella historia; att i enlighet härmed har hela historien varit en historia om klasskamp, strider mellan utsugna och utsugare, behärskade och härskande klasser i olika stadier av samhällsutvecklingen; att denna kamp nu emellertid nått ett stadium, där den utsugna och
förtryckta klassen inte längre kan befria sig från den klass som utsuger och förtrycker den, utan att samtidigt befria hela samhället från utsugning, förtryck och klasskamp".

Den första tanken, att människans medvetande bestäms i sista hand av den materiella produktionen är en stor och komplicerad diskussion, som vi inte kan gå närmare in på här. Marx och Engels skisserar ett samband av idéer och produktion från antik tid till 1800-talets industrialism och kolonialism. Idéernas historia bevisar, menade de, att den andliga världen av ideologier, konst, juridik, etc omgestaltas med den materiella produktionen. En tids härskande idéer är alltid bara den härskande klassens idéer i sista hand.

Detta är en slags common sense i samhällsvetenskap idag, men var nytt för bara sekel sedan. Hur relationerna ser ut, vilken självständighet tankevärlden har i förhållande till den materiella verkligheten är en annan fråga, men att diskutera sambandet och göra det till ett politiskt instrument var Marx förtjänst. "Många mellanled behövs för att den revolutionära bourgeoisiens rörelser ska resultera i en Beethovensymfoni", som Ernst Bloch, den egensinnige marxisten och humanisten uttryckte det.

Av Jan Sjunnesson 16 jul 2003 11:17