Folkbildning utan tvång

Regeringens stora utbildningssatsning Kunskapslyftet och dess fortsättning Kunskapsbygget är tänkta att höja den internationellt sett låga kunskapsnivån i Sverige. Fler ska ges möjlighet att läsa vidare på högskola och universitet. Visst verkar det lovvärt, men synar man förslaget närmare finns det mycket att ifrågasätta, både i intentioner och organisering. Hur det kommer sig att allt i detta land ske i expressfart i stora kampanjer utan hänsyn till vad som redan finns. Folkbildning till exempel.

Att ge människor som drabbats av arbetslöshet i 30-50 årsåldern, en allmän behörighet till högskolestudier är inte något som tilltalar alla. Knappast heller arbetsmarknaden. Vem får ett bättre arbete efter att ha kompletterat ett treårigt program på komvux vid 45 års ålder? Många gymnasieprogram kräver ändå vidare studier för att ge verklig kompetens. Akademiker med vida högre kompetens går redan arbetslösa,så varför tro att äldre med gymnasiebehörighet ska ta sig in på arbetsmarknaden? Att inge nya kursdeltagare förhoppningar utifrån betyg från Kunskaplyftet är att i alltför många fall skapa frustrationer. Tillbaka till arbetslöshet personligen, men ute ur AMS statistik i ett år. Vem vinner på det?

Det vore det än bättre om folkbildningen gavs större resurser kontinuerligt istället för nedskärningar och ryckiga storskaliga satsningar. Folkbildningen erbjuder folket självt sina tjänster, att utvecklas och bildas frivilligt och under fria former. Denna frivillighet kan gå förlorad i dagens folkhögskola och studieförbund om vi folkbildare inte ser upp. För att få pengar tvingas folkbildningen ta externa utbildningsuppdrag, särskilt arbetsmarknadsutbildning, rehabilitering, "komma igång"-kurser etc. Det kan nog vara bra i tider som dessa, men om det leder till att folkbildningen bara blir statens och kommunens hjälpreda är syftet förfelat. Folkbildningen ska göra sitt, men på egna villkor.

Öka därför anslagen från stat och kommen. Då kunde vi anställda i folkbildningen planera långsiktigt och erbjuda kunskapssökande människor, tidigare arbetslösa eller ej, ett fritt val mellan kurser vi i folkbildnibgen vill driva, inte vad som för tillfället är på tapeten. Folk skulle inte bli infösta i kurser de inte valt, lärare skulle undervisa om de vill och behärskar. Varför ska arbetslösa ha särskilda "arbetslöshetskurser"? Låt de läsa vad som finns och avskaffa alla konstiga speciella ständigt ändrande studiebidrag, Svux, Svuxa, utbildningsbidrag, mm. Ge alla studerande svenskar samma villkor, låga men rättvisa.

När jag undervisat arbetslösa i diverse märkliga arbetsmarknadskurser har jag ofta frågat mig, är det det här vi egentligen vill göra, både deltagare och lärare? Att istället eftertänksamhet betrakta den svenska kulturen och vårt samhälle under självvalda fria former som folkbildningen erbjuder är bättre än att luras in i utbildningsbyråkratins labyrinter.

Folkbildning ger tillfälle till personlig utveckling, eget ansvar, djupare kontakter och breda kunskaper. En vävkurs på folkhögskola är bättre än att rusa genom komvux korridorer efter poäng och pappersmeriter, odugliga i arbetslivet - men än värre - i livet. Folkbildning är både kunskaps- och livslyft. Livsluft.

Av Jan Sjunnesson 11 jul 2003 14:36