Mina Lisebergsbesök

Unto Seppälä föreslog och påpekade så snällt att ingen har skrivit om mina Lisebergsbesök. Och om jag skrev om dom, så skulle Unto skriva om drunknande flyktingar i Afrika. Så Unto, här kommer:

MARIES TRE LISEBERGSBESÖK I JUNI 2003

Det första besöket skedde den 14 juni då det var linedancens dag. Detta firades i Göteborg med linedance på Polketten på Liseberg mellan klockan 12.00 och 15.00. Dagen till ära var solig med en del moln. Temperaturen var lagom varm. Alltså inte för varmt och inte så svalt så att en tröja måste användas. Det gick utmärkt med enbart t-shirt.

Detta passade bra för då kunde jag använda en av mina nya linedance t-shirts. Den är svart med ett tryckt motiv på bröstet. Motivet består av ett par cowboyboots längst ner, dessa står i en lassoögla. Lasson ringlar sig uppåt, bryts av utav orden Line dancing i amerikanska flaggans färger. Lasson fortsätter sedan att ringla sig upp en bit och på toppen sitter det en cowboyhatt. Hatten och bootsen är bruna.

Till denna tröja hade jag ett par ljusblå jeans med ett svart bälte i midjan, svarta strumpor och svarta sandaler. Min ljusbruna cowboyhatt stoppade jag ner i ryggsäcken tillsammans med dansskorna och vattenflaskan. Ryggsäcken är av ljusbrunt läder och sliten. Den har hängt med i snart 10 år nu.

Jag åkte med 11.15 pendeln in till Göteborg. På stationen här i Kungsbacka möte jag upp Carro som också skulle in och dansa. Vid Lindome station steg det på ytterligare en linedancing t-shirt. Person i t-shirten kände vi inte, men med en enkel fråga: "Ska du också till Liseberg och dansa", så var den bekantskapen öppnad. Hon skulle också dit, så vi slog sällskap.

Väl framme vid Liseberg var det lång kö vid kassorna. Redan i kön stötte vi på flera bekanta som skulle in och dansa. En del obekanta med någon tröja med linedancetryck på fanns det också.

Framme vid kassan så köpte jag ett Lisebergskort för 130 kr. Då ett inträde till parken kostar 50 kr, så är kortet insparat efter 3 besök. Jag visste att jag skulle in till Liseberg dagen efter. Detta gjorde att två av dessa tre besök var avklarade. Sedan räknade jag skarpt med att det blir ett tredje besök denna sommar. Detta tredje besök skulle visa sig komma ganska snart, men mer om det senare.

Under promenaden från entrén till Polketten kunde jag konstatera att Liseberg såg inte riktigt ut som jag mindes det. Minneslunden var flyttad till platsen där loopen stod. En liten båtbana hade fått sin hemvist på platsen där tidigare Minneslunden låg. En del nya åkattraktioner hade dykt upp. Det slog mig att jag får nog åka in till Liseberg och bara flanera en dag, för att se vad som hänt.

Framme vid Polketten så var det dags att byta skor och ta på sig cowboyhatten. Min hatt är alltså ljusbrun med ett litet band av läder runt kullen. Bandet har inslag av turkos. Skorna är nyinköpta just för att dansa i. De är också svarta. Annars brukar jag ha ljusbruna westernboots när vi är ute och dansar, men idag ville jag prova mina dansskor, så bootsen fick stanna hemma.

Detta att det används westerninspirerade kläder när det dansas linedance är bara en rolig attribut, inte ett måste. Det går alldeles utmärkt att dansa i vilka kläder som helst.

Sedan dansade jag till klockan 15.00 med få pausar. Eftersom det är roligt att dansa så glömmer jag bort att jag är trött och borde vila lite. Det märks efter dansen, då jag är väldigt trött.

Själva dansandet går till så att det står en person på scenen och håller ordning på musiken och danserna. Med tanke på att det finns uppåt en 1000 danser till olika låtar, så måste någon leda det hela. Till en del låtar kan det vara 3 - 4 danser på golvet. Allt efter vad de som dansar kan. Men danser som Tush Push, God Blessed Texas och Ghost Train brukar dra fullt dansgolv.

Efter att vi hade dansat var vi några stycken som gick och tog en öl. Jag köpte en baugette med räksallad och en öl. Baugetten var lite besvärlig att äta eftersom räksalladen hade för vana att hamna på nästoppen och kinderna. Därför blev det så att jag tog ett bett, torkade näsan och kinderna med en servetten, tuggade och svalde, drack en klunk öl. Sedan började proceduren om igen - bett-torka-tugga-svalde-drack - tills baguetten var uppäten.

Min hatt fick sitta kvar på huvudet hela vägen hem, eftersom frissan under hatten var allt annat än fin. Jag gjorde ett försök på toaletten att fixa till frisyen för att slippa ha på mig hatten, men det gick inte. Frisyren var en så kallad tillplattad huvudformad variant som inte var klädsam. Hatten fick dölja detta.

Vi åkte med 17.15 pendeln hem igen. Kvällen tillbringades framför TV-apparaten, efter en välkommen dusch.

Mitt andra besök på Liseberg inträffade alltså dagen efter, den 15 juni. Syftet var att dansa igen på Polketten. Precis som dagen innan åkte jag med 11.15 pendeln in till Göteborg. Denna gång var Carro och Berit med.

Jag hade samma klädsel på mig. Jeans, svart t-shirt, svarta strumpor och sandaler. Visserligen var det inte samma t-shirt som dagen innan, utan jag har två exakt lika, just för att kunna byta när jag blir svettig. I ryggsäcken hade jag dansskor, vattenflaska, en kaffetermos och smörgåsar. Hatten fick stanna hemma, eftersom jag skulle till teaterrepetition på kvällen och skulle inte hinna fixa frisyr innan.

Denna dag var det ännu fler som dansade än dagen innan. En del kom ifrån en linedanceklubb i Värmland. Men även en grupp norska tonårstjejer kom och dansade en Tush Push med oss. Även sådana som aldrig hade dansat innan fick möjlighet att prova på. En av dansarna var en 3-4 månaders babies som förnöjsamt hängde i en sele på pappas mage. Pappa dansade med cowboyhatt på huvudet och mamma dansade brevid. I ett hörne stod barnvagnen och väntade, om nu den lille ville sova en stund, vilket han inte gjorde. Alla kan dansa, gammal som ung.

Denna dag fick jag rusa för att hinna med 15.15 pendeln hem eftersom jag skulle till teaterrepetition klockan 17.00.

Mitt tredje besök på Liseberg blev den 25 juni. Detta kom sig av att jag läste den lilla folder som medföljde vid köp av Lisebergskortet. Där såg jag att Björn J:son Lindh, Ted Ström och Torbjörn Carlsson skulle spela på Musikpaviljongen den 25;e. Eftersom Ted och jag är sysslingar så ville jag åka dit och lyssna. Jag försöker att passa på och åka för att lyssna till honom när han spelar i trakterna. Det är inte alltid som jag vet om när han är här, men de gånger jag vet. Vi umgås inte utan skickar bara julkort till varandra, så där som släktingar brukar göra.

Det blev min nyförvärvade gubbvän som blev uppbokad till denna onsdag.

- Kors vilken fin släkt du har, sa han lite avvaktande. Jag poängterade att det var inte så märkvärdigt.

Onsdagen den 25:e var det soligt väder. Gubben, Tommy som han heter, och jag tog pendeln in till Göteborg. När vi kliver på tåget vid Kungsbacka station så möter jag en av min dotters före detta fritidsfröknar, som numera sadlat om och blivit konstnär, Helena. Hon skulle också in till Liseberg visade det sig. Hon skulle dit för att träffa sin gamla kompis Björn J:son Lindh. Vilket sammanträffande. Vi tre slog således följe.

Vi kommer till Musikpaviljongen i så god tid att vi hann med att ta en fika tillsammans med Björn och Torbjörn. Ted och hans bror, Micke, hade försvunnit ut på en promenad runt parken, så vi fick fika utan dom. De kom tillbaka efter ett tag och satte sig på bänkarna framför paviljongen. De såg inte mig inne i fiket, så jag gick ut till dom hälsade. Lite prat om vad som hänt sedan sist vi sågs hann vi med innan det var dags för Ted att göra sig i ordning för framträdandet.

Helena, Tommy och jag sätter oss på en bänk i solen och lyssnar till konserten. Efter en timmas ljuv musik, är det så dags för oss, Tommy och mig, att äta en bit mat. Innan vi går vidare till en restaurang, så växlar vi några ord med Ted och köper skivor.

Vi styr våra steg mot Tyrolen. Men som sig bör när jag är på Liseberg, så träffar jag på en gammal bekant, Lena. Det var ett tag sedan jag pratade med Lena och det var roligt att se att hon var pigg och kry. Hon har varit allvarligt sjuk och är nu mycket bättre. Lena och jag bestämmer att vi ska ses senare i sommar. Sen fortsätter Tommy och jag mot Tyrolen.

Vi tyckte att priserna var höga, så vi tänkte att det finns nog något som var billigare. Sakta vandrar vi vidare runt parken. Borta vi Hotell Gasten möter vi Göteborgs egen rödblommiga politiker Göran Johansson med en herrbekant. De ser välmående ut.

Efter att ha läst på menyerna för de övriga restaurangerna kommer vi fram till att Tyrolen var nog det bästa alternativet i alla fall. Vi styr kosan dit igen. Stannar vid kanalen och tittar på andungarna. Konstaterar att de är ulliga, gulliga och söta. Går sedan vidare mot Tyrolen.

Inne på Tyrolen lyckas vi med att få ett bord långt borta ifrån musikbandet som spelar där. Volymen är väldigt hög, men vi lyckas höra vad den andre säger i alla fall. Vi beställer in varsin wienerschnitzel med pommes frites och öl.

Efter maten är det dags att gå till pendeltåget för att åka hem igen. Vi tar 22.15 pendeln hem. Väl hemma kryper vi till kojs och sussar sött.

Nu har jag sparat in Lisebergskortet, men det blir säkert ett till besök i sommar. Om inte förr så till julmarknaden.

Av Marie Hellström 08 jul 2003 15:55