HURRA! JAG VANN!

Skicka ett mail och du kan vinna en månads skrivprenumeration på Sourze.

Varför inte!

Så jag skickade in ett mail.

"Vill vinna!" skrev jag.

Och jag vann!

"Grattis, du har vunnit en månads skrivande på Sourze gratis från och med idag", stod det i ett mail från Sourze.

Gulp!

?

Vad ska jag skriva nu då?

Eh?

Tack så mycket, redaktionen.
Eller var det fru Fortuna som var framme?
Nåja, tack i alla fall. Någon ska ju ha ett tack.

Så till den stora frågan: vad ska jag skriva om?

Jag är ingen debattmänniska, så att kasta ur mig politiska idéer och åsikter ligger inte för mig. Visserligen har jag åsikter och framför dom ibland. Men när jag gör det så är det bemötandet av mina framlagda åsikter som jag inte riktigt uppskattar. Ofta blir det en aggressiv motreaktion - "Nähä du, så är det inte." - sen visar det sig att jag har rätt.

Intressant fenomen detta. Som när jag var på cirkelledarutbildning.

Studieförbundet samlade olika cireklledare för en tvådagars utbildning. Självklart mycket grupparbete. Ett av dessa grupparbeten gick ut på att vi fick en text som var lite luddigt skriven och en del frågor om texten som skulle besvaras med ja, nej eller kan ej besvaras. Vi var fem personer i gruppen. Två svenska herrar som höll i jägarexamenskurser, en invandrarkille som hade kurs i hip-hop, en kvinna från Bosninska föreningen som hade kurser för invandrare från Bosnien och jag som har kurser i Tidsverkstad.

Först skulle var och en läsa igenom texten och besvara frågorna själv. Sedan skulle vi i demokratisk anda tala om vad var och en svarat på frågorna och gemensamt enas om ett svar. I de fall det fanns olika svarsalternativ skulle vi demokratisk framföra vår åsikt om varför vi svarat som vi gjort och sedan ha omröstning där majoriteten fick avgöra svaret.

Lätt som en plätt, eller hur? Men, hur blev det?

Det visade sig att jag väldigt ofta hade avvikande svar från de andra. Det blev diskussioner. I dessa diskussioner fick jag lägga mig, bli besegrad. Eftersom de andra många gånger hade samma svar på frågorna, så kände de gemenskap och stöd hos varandra, vilket resulterade i att så fort jag öppnade munnen, så blev jag avbruten. Detta skedde i den grad att till och med läraren reagerade.
- Ni måste låta alla yttra sig!
Men föga hjälpte det. Självklart blev det omröstning med majoritetsbeslut. 4 mot 1 i de flesta fall. Jag gav mig inför majoriteten.

Det finurliga med den här övningen var det att det fanns rätt svar. Det fanns ett facit. Och vem hade alla rätt på sina svar innan de demokratiska besluten?

Jag!

På 10 frågor hade jag 10 rätt svar. Efter demokratiska beslut hade gruppen 3 rätt.

En av jägarexamensherrarna tog då till orda och sade till mig.
- Du måste lära dig att argumentera mer för din sak!
- DU SKA LYSSNA MER! svarade jag tillbaka.

Och där har vi hela konflikten.

Jag med mitt analytiska, eftertänksamma lugn är inte respekterad som jag är, utan ska lära mig att bli mer aggressiv, mer dominant. Det finns alltså en mall, ett sätt som gör att åsikter godtas av andra. Framför du din åsikt utanför denna mall, så är det ingen som respekterar den, hur rätt den än är. Det är ingen som lyssnar på dig.

Intressant, eller hur?

Vi tycker idag att våldet har ökat ute på våra gator. Men är det så konstigt när vi har en mall för hur åsikter ska framföras. En mall som kräver aggressivitet. Är du inte aggressiv från början, så måste du bli det för att någon ska lyssna på och se dig. För de flesta våldshandlingar handlar om ett enda stort - SE MIG.

Nu är jag inte aggressivt lagd av mig, så det blir inte några debattartiklar från min sida den här månaden. Jag kommer nog mest att skriva om vardagliga funderingar och problem.

Och det ska bli kul. Jag vet redan vad nästa text ska handla om.

På återseende.

Av Marie Hellström 03 jul 2003 15:34