Gamla Stan by night

Klockan 23.20
Pundarattacken

- Du tar inga bilder utan att fråga!, vrålar en skäggig missbrukare och knuffar mig framför sig. Han har omringat mig tillsammans med två stycken andra missbrukare.
- Vi ska förstöra din kamera, skriker de.

De vill rycka åt sig min kamera eller pressa mig på pengar, men de svajar betänkligt när de ställer sig i vägen. Rösterna sluddrar och ögonen är ofokuserade och dimmiga. Att ta en bild på dem var ett tydligt misstag, men de kommer inte få ta kameran.

Allting går väldigt snabbt och jag har inte tid att tänka. När en av dem hotar att ta fram en kniv stannar allt av och jag känner hur jag fastnat i ett absurt stycke verklighet, ett storyboard där någon bör offras för att få handlingen att rulla vidare.

Framför kontrollantbåset ser en sextonårig tjej vad som händer och rycker tag i ärmen på en av angriparna.

– Lägg, av skriker hon. En enda röst i massan av hungriga åskådare som funderar på att knappa in 112 på sina mobiler men väntar hellre en liten stund till för att se hur handlingen fortskdider. Missbrukarnas rörelser är okoordinerade och raglandet hos de två mindre gör dem till ett mindre hot. Den störste vill få mig ut ur deras område och slutligen blir jag knuffad igenom tunnelbanespärren.

- Det här kommer du att få ångra, skränar den lille som hotade mig med att ta fram en kniv, vi ska ta reda på var du bor!


Klockan 23:45
Den fredlige tjuven

Ombord på tåget som jag tar stiger en berusad gladlynt man i sista stund.

– Hejsan! skrålar han och tar fram en Tuborg som han börjar halsa ur.
– Vill du ta en öl, frågar han och tar fram en till.
- De här har jag snott på 7-eleven. Det godmodiga ansiktet lyser upp i ett leende.

Han påstår att han är 26 men efter att ha luskat lite visar det sig att han är 32 och kommer från Stenungssund som är en liten ort i närheten av Göteborg. Nu ska han åka till Hässelby eller möjligtvis Östermalmstorg. Kanske har han ingenstans att åka till. Den frimodiga minen och hans skämt gör det svårt att inte fatta tycke för den här kringdrivande existensen.

– Jag knarkar inte, jag är snickare, framhåller han. Sitt namn ville han först inte uppge, men när hans tåg kommer ropar han: Alexander! Jag heter Alexander!


Klockan 24:13 -24:45
Boys just wanna have fun

Utanför rockklubben Debaser på Gustaf den Andre Adolfs torg står det en kö av ungdomar i tjugoårsåldern. Fyra killar har lösgjort sig ur nattens mörker och är på väg att ansluta sig. De har varit på Bishops Arms på Bellmansgatan och förfestat i några timmar. Jonas som är den äldste med sina 29 år kom en timme senare till puben.

- Vid min ålder får man tänka på att ta det lugnt. Jag har tre månaders hårdsupning bakom mig. Men de eleganta ironier som Jonas formulerar skvallrar om ett i nuläget förhållandevis nyktert tillstånd. Hans vänner Johan, Adam och Glenn är 26 och ser ut som om de skulle kunna bilda band ihop. Eftersläntraren Calle ansluter sig. Han är 27 och vill bli författare. Han insisterar att jag ska skriva ner titeln på hans kommande mästerverk "Din vän fienden".

Alla har redan varit här tidigare. Motiven för ytterligare ett besök är olika. Calle vill på sant författarmanér "observera" folk. Glenn har kommit för musikens skull. Jonas vill dricka och fira sitt nya jobb som kulturambassadör i Botkyrka. Han ska få främja ungdomskulturen och upplevelseindustrin. Innan han tillträder sitt nya jobb så har han fullt upp med att vikariera i hemkunskap, arbeta extra på Statoil och servera pensionärer i Berwaldhallen.

Adam säger utan att hymla:

- Jag vill hitta någon att knulla med för kvällen. När killarna går in så kommer istället en huttrande tonårig tjej med karaktäristiskt svartfärgat hår och stilriktig jeansjacka.
- Är det du som har innelistan, undrar hon lite nervöst när hon ser mig anteckna i blocket.

Hon är på jakt efter att fixa in sig och sina kompisar snabbare.

- Tyvärr, svarar jag.

Besviken troppar hon av.


1.00
Kvarlämnade spår i natten

Några taxibilar blockerar uppfarten på Slussplan med tända ljus. En aluminiumförpackning fylld av kebabkött ligger slängd på gatan. Någon ser ut att ha lämnat kvar den här alldeles nyligen.


1.15
Bråk vid korvmojen

En kraftig byggd kille i 28-årsåldern och grön Calvin Klein-sweatshirt anklagar den unge invandrarkillen att ha lurat honom på pengar. De står vid en mobil korvkiosk inte långt från tunnelbaneuppgången.

Den missnöjde killen påstår att han betalat för korvar som han inte har fått. Försäljaren ser besvärad ut men två stycken unga grabbar som också vill ta sig en wurre lugnar ner den indignerade svensken med sin närvaro. Det är ett av de tusentals nattliga storstadsbråken som stannar av innan de hamnar på framskjuten plats i kvällstidningarna.


1.46
Kidnappningen

Mia är nyfiken. Hon har långt blont hår och stora blå ögon. Hennes gestalt är koncentration av flickaktighet. Norrlandsdialekten frammanar bilder va trolska tjärnar i John Bauers sagovärld.

Hon är i sällskap med sin bästa väninna och två killar i trettioårsåldern som ansluter sig senare.

- Visst är det en underbar kväll att titta över vattnet?
- Jo, instämmer jag.
- Jag är utsläppt. Utsläppt och fri! Jag är full för en gångs skull.

Vill du att jag ska sjunga för dig? Tror du inte jag kan?
Mia är riktigt i gasen. Hon vill dansa med världen och omfamna den. Hon kom fram till mig medan jag förde anteckningar om det som hände vid korvkiosken, omåttligt nyfiken på vad jag gjorde dröjde hon sig kvar som ett okynnigt skogsrå som hamnat fel bland kullerstenarna.

- Hur gammal tror du att jag är?

Alla människor tror att jag är tjugo, tjugoett och det tycker jag är roligt för då får jag vara barnslig och läsa så många sagor jag vill.

Nu blir de andra otåliga på att gå vidare. De har varit och ätit middag och druckit öl på restaurangen Kleins sen sextiden. Söder hägrar. Mia är inställd på att jag ska följa med dem och rycker tag i min arm och börjar springa som en duracellkanin på syra.

– Jag kidnappar dig! Du måste följa med mig, skrattar hon och släpper inte taget förrän vi är vid Slussen. Senare på kvällen är vi inne på Snaps och jag spelar med i ett nödigt parningsspel. Jag uppvaktar Mia för att jag kan och för att hon vill. Men hon är berusad och jag vill inte att leken ska gå för långt. Vad hon än väntade sig så är jag inte beredd att ge det till henne. Hon har helt enkelt haft oturen att råka ut för en kille som till skillnad från de andra halvdesperata snubbarna på snaps inte är beredd att ge sig in på grottutflykt senare på kvällen. Söt är hon. Men som sagt – ibland har man otur.

Fast Mia märker inget vid det här laget. Jag hämtar vatten åt henne innan hon lägger sitt huvud tillrätta på bordet och somnar in till synes fridfullt i det pågående köttjaktslarmet.

Den heterosexuella parningskarusellen är i full rullning runtomkring. Jag flyr därifrån med snörena tankar. På väg tillbaka mot Gamla stan för att återuppta det fallna reportaget.

Trotsande alla pressetiska regler som finns. "Var på plats. Ta inte emot stulen bärs. Flörta inte med berusade lindexförsäljerskor som ser ut som Barbie."


2.22

Västerlånggatan är alldeles öde. Alla ljusen lyser upp skyltfönstren och bildar en surrealistisk stämning.


3.23
Den mystiska damen

En äldre kvinna hasar sig fram iklädd en uppseendeväckande mössa av guldpaljetter. Hon försvinner in i skuggorna i närheten av Estniska skolan. Var hon är på väg och varför förblir en öppen fråga. Förmodligen har hennes natt varit ganska innehållsrik med tanke på den extravaganta utstyrseln. Gamla stans nattliv överraskar. Kanske är det här ett tillhåll för mer än tillbakablickande nostalgiska pensionärer och festsugna homos. Utrustad med block, penna och kamera får man uppleva saker som fridfulla löntagare bara kan drömma om.

Drömmen om det dekadenta och vilda livet finns därute, där man minst anar det. De ögonblick där fruktan möter njutning och tristess övergår i spänning, där en guldskimrande huvudbonad svävar iväg till synes utan mål in i den omgivande nattens mörker.

Av Oskar Smulski 18 jun 2003 14:47