Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Duett-chock!

Utan tajming, cred och kreativitet - ingen hit.

Vad har Thore Skogman, Tom Jones och Bing Crosby gemensamt? De är förvisso män, artister och väldigt framgångsrika. Men de har också fallit för frestelsen att göra oväntade duetter eller inhopp i grupper med yngre förmågor. Man måste vara tillräckligt stor och självdistanserad för att komma undan med en sån sak.

Om Martin Stenmarck skulle gästsjunga i Barbados så skulle knappast någon reagera. Men när Thore sjöng "Pop opp i topp" med Dag Vag 1981 så var det en smärre sensation.

Bing Crosby sjöng tomteduett med David Bowie 1977 och sedan dess spelas "Peace On Earth/Little Drummer Boy" nästan lika ofta som "White Christmas". Det kan göra avtryck alltså.

Tom Jones son lär vara sin fars promotor och verkar ha den rätta fingertoppskänslan. På plattan Reloaded tussade han ihop pappa med The Cardigans, The Stereophonics, The Pretenders, Portishead med flera. Det hade kunnat gå käpprätt åt helsike, men Tom, som teoretiskt sett skulle kunna vara farfar till dem allihop, är den coolaste snubbe som går att klämma ner i ett par skinnbrallor. Och är det för tajt i midjan så flinar han bara.

Hur kommer det sig att vissa lyckas och andra, så att säga, slår in den sista spiken i kistan? Det handlar om tajming, cred och kreativitet.

- Tajming i dessa sammanhang innebär bland annat att ha koll på vad andra artister har i görningen, så att man inte hamnar i bakvattnet.

- Cred. Det gäller att inte bara känna till de egna fansens acceptansnivå utan också de man vill flirta med. Är man tillräckligt trovärdig?

När Frank Sinatra sjöng strofen "You and me, we sweat and strain, Body all achin and racked with pain" i "Ol Man River" så lär publiken ha gapskrattat.

Och tänk så komiskt om Michael Jackon sjungit duett med Paul McCartney i "Ebony & Ivory" istället för Stevie Wonder. Men det var å andra sidan 1982, då var han fortfarande svart och hade mer cred.

- En definition på kreativitet är: "Ta några kända begrepp eller företeelser och trixa ihop dem till något nytt". Ska vi göra ett försök?

Vilken eller vilka av följande konstellationer skulle du vilja se på scen?

:::

• Mauro Scocco och Michael McDonald i "Sara"?

- Nja. Mauro borde skriva låtar till Michael istället för att försöka låta som honom. Mauros duett med Annifrid Lyngstad för hundra år sedan var helt klart ett mer uppseendeväckande påhitt.

:::

• Petter och Povel Ramel i "Jag diggar dig, jag diggar dig, jag digg digg, diggar dig..."

- Så rätt! Märkligt att ingen gjort en cover av denna historiska rap från 1974. Frågan är om Feven tillräckligt cool för att våga byta plats med Povel? "Potatis gillar potatis, gott, gott, gott..."

:::

• Maja Ivarsson i The Sounds och Mick Jagger i "These Boots Are Made for Walkin"

- Oh yes!

:::

• Lill Babs och Robbie Williams i "Let me entertain you"

- Lysande. Finns det två entertainers som jobbar hårdare? Vem svettas mest?

:::

• Alice Cooper och A-Teens i "Shools Out"

- Jag är övertygad om att Alice Cooper kommer att överleva A-teens. Ungdomarna sket i det blå skåpet när de bestämde sig för "teens" i namnet - eller om det var Ola Håkanssons snilleblixt. Sista förbrukningsdagen närmar sig.

Hur som helst lär de ha sammanstrålat i en studio för drygt ett år sedan för att spela in Coopers gamla 70-talshit tillsammans. Det lät misstänkt uttänkt vältajmat inför skolavslutningarna. Men vad hände? Knäpptyst. Jag är nyfikon.

:::

Nå? Vad skulle få dig att stanna upp och tänka: "Wow, en ny dimension"? Inte något av detta? Slå då ihjäl några minuter och kom med ett motförslag. Det mest briljanta premieras med fem guldstjärnor.

/Nästa fredag tror jag det blir en djupdykning i den svenska supviseskatten!