Kritik för att hjälpa... eller?

Som lärare stöter man på många exempel då barn ska försöka kritisera något. De ser en film och så säger de att den är skitdålig. Man kan då fråga varför. Jo, den är helt enkelt skitdålig... Man kan ju tycka att det är rakt fram att säga så och att det duger. Men det tar hårdare om det är en kompis som gjort något på scenen och någon annan säger att det är skitdåligt. Det kan resultera i att barnet som stod på scenen aldrig mer törs det eller aldrig mer törs prata inför sin skolklass.

En del vuxna får rena skälvan när de ska stå och hålla ett tal inför publik. Det kan ha att göra med att när de gick i skolan, så var klasskompisarna så taskiga när de försökte göra något inför publik.

Jag arbetar bland annat som teaterlärare. Och första året jag har eleverna får de träna på att ge och ta kritik. Konstruktiv och ifrågasättande kritik.

Ex. om man inte förstår något så frågar man, så att man förstår, att fråga något istället för att påstå något ger den som får kritiken en chans att fundera och att tydliggöra problemet.

Man kan också berätta att man inte förstod vad som menades och kanske komma med förslag på förbättring för att få fram budskapet. Det är det som kallas för konstruktiv kritik.

Men det faktum att uppmuntran ger uthållighet och att det i längden är uppmuntran som får människor att växa, det borde folk överhuvudtaget tänka mer på. Att säga några uppmuntrande ord till någon som gjort ett jobb även om det nu inte var det bästa som ni någonsin skådat. Jag menar inte att ni ska fara med osanning utan bara att tänka er för innan ni vräker ur er något.

Det kanske var det bästa den personen gjort. Det kanske var första gången som den personen vågade ta steget ut och publicera något offentligt som den skrivit. En dröm som besannats genom att våga ta steget. Många kanske inte ens vågar ta steget och jag tycker vi är alldeles för dåliga på att ge positiv feedback till varandra.

Är man anonym så är det lättare att vräka ur sej vad som helst. Eftersom då behöver man inte ta konsekvenserna. Det kanske känns fränt och häftigt att exempelvis på Sourze gömma sej bakom en pseudonym för att kunna trakassera och vräka ur sej elaka kommentarer till andra. Men tänk att bakom varje text finns en människa. En människa som lagt ner arbete på en text och som betalar för att få den publicerad. En människa som har känslor.

Det du sår/gör i glädje för någon ger ringar på vattnet som blir till glädje för fler och fler. Det onda du gör mot någon annan blir endast till ris för din egen rygg. Prova idag med att ge en komplimang eller beröm till någon. Det kostar inget och kom ihåg, det är uppmuntran som får människor att växa.

Av Maria Flink 19 maj 2003 16:39