Vad är transnationalism?

Transnationalismen är en ideologi som först och främst handlar om globalisering underifrån. Detta betyder att ideologin i huvudsak går ut på att globalisera jordens förtryckta grupper, klasser och folkslag samt utveckla deras egna politiska, ekonomiska, sociala och kulturella identitet, värderingar och ideal.

Transnationalismen som ideologi producerar olika politiska, ekonomiska, sociala och kulturella verktyg för planetens förtryckta klasser, grupper och folkslag. Verktyg som vi senare kan använda för att på ett "naturligt" sätt börja koordinera våra politiska, ekonomiska, sociala och kulturella aktiviteter till att forma en egen gemensam plattform för sin grupp, klass eller folkslag som bygger på enhetliga referenser både objektiva och subjektiva samt på de gemensamma intressena hos sin förtryckta grupp, klass eller folkslags medlemmar.

Vad transnationalismen gör möjligt för förtryckta klasser, grupper och folkslag är att på ett nytt radikalt och effektivt sätt kunna koordinera våra resurser, information, teknologi och sin sociala maktbas över nationsgränser med stora politiska, kulturella, sociala och ekonomiska fördelar.

Den transnationella ideologin för med sig nya möjligheter för oss - de förtryckta klasserna, grupperna och folken - än vad som tidigare varit möjligt eftersom den höjer vår förmåga till rörlighet, flexibilitet, anpassningsförmåga och den utvecklar vår förmåga till kommunikation och organiserande. Resultatet av detta har blivit en drastisk ökning av transterritoriella relationer, som i sig lett till att alla förtryckta grupper, klasser och folk nu kan mobilisera sig ekonomiskt, politiskt och kulturellt bortom nationsgränser och över etniska gränser eller andra konstruerade hinder som exempelvis klasskillnader och så vidare.

Transnationalismen är uteslutande en praktisk ideologi som syftar till upplösningen av traditionella nationsgränser och som positivt riktar in sig på att undergräva nationalstaternas existens. Detta framgår tydligt i och med den retorik som den transnationalistiska ideologin för, där den uteslutande fokuserar på att alla former av politisk, social, ekonomisk och kulturell mobilisering av förtryckta klasser, grupper och folkslag alltid bör ske på icketerritoriella vis.

Detta är nödvändigt, slår transnationalismen fast, eftersom de förtryckta klasserna, grupperna och folkslagens egna identitet, värderingar och ideal inom ramen av nationalstaterna har fragmenterats och splittrats, vilket effektivt har förhindrat alla möjligheter för oss att nationellt och internationellt mobilisera oss mot de orättvisor och förtryck som riktas mot oss.

Transnationalismen erbjuder ett utmärkt sätt för förtryckta klasser, grupper och folkslag att kringgå nationalstaternas "söndra och härska"-taktik, då den ger oss möjlighet att på nytt forma vår egen identitet, våra egna värderingar och våra egna ideal över nationsgränser och helt oberoende från nationalstaternas splittrings försök.

Vid första anblick av själva ordet transnationalism så hemfaller nog de flesta till att döma ideologin som nationalistisk, enbart på basis att ordet nationalism finns med i ordet. Hur som helst, så är det dumt att göra det, då transnationalismen är anti-nationalistisk i den bemärkelsen att den skiljer sig från nationalismen som syftar till att livnära rörelser som ser bildandet av nationalstater eller territoriella krav som deras högsta mål. Målsättningen för transnationalismen är inte samma som nationalismen, eftersom den ser nationalstaten och territoriella krav som det främsta hindret för en rättvis och solidarisk värld. Detta gör så att det mellan transnationalismen och nationalismen finns en fundamental skillnad ideologiskt, vilket gör att det är mer korrekt att beskriva dem som motpoler.

Vissa forskare, statsvetare eller andra lärda beskriver felaktigt transnationalismen som en ny form av nationalism. När de gör detta så påvisar de bara sin bristande förståelse av den transnationella ideologin och att de totalt misslyckats med att se den positiva betydelsen transnationalismen har haft för världens förtryckta klasser, grupper och folkslag. De verkar inte vilja se eller erkänna att det är transnationalismen som gett världens förtryckta de verktyg vi behövt för att forma vår egen kulturella, politiska, ekonomiska och sociala existens bortom nationalstaternas förödande "söndra och härska"-taktik, som genialt bland annat har etablerats genom nationalism, patriotism eller klasskillnader och så vidare.

Jag som en av transnationalismens moderna ideologer hävdar bestämt att transnationalismen inte på något sätt är en utveckling av nationalismen, då vår ideologi genom historien alltid varit trogen till vår egen identitet, våra egna ideal, värderingar och teorier. Vår ideologi har alltid stått på egna ben! Hur kan den vara något annat? När det är så att nationalismen var något som de härskande klasserna introducerade bland massorna som ett svar på den växande transnationella mobiliseringen bland västindier, afro-amerikaner, afrikaner, kvinnor och judar från arbetarklassen på 1800-talet. Transnationalismen var på frammarsch, så eliten och de härskande klasserna blev tvungna för sin egen överlevnad skull att slänga in nationalismen som en vilseledande manöver, för att förvirra bort den breda allmänheten från den växande skaran av gräsrotsradikaler bland samhällets alla förtryckta klasser, grupper och folkslag redo att med en social revolution störta de härskande klasserna.

Ja, man gick så långt att man till och med startade första världskriget för att kväsa massornas mobilisering kring transnationalismen, som tilltalade samhällets bottenskikt då den hade sitt sikte inställt på klassamhället och de härskande klasserna. Hur som helst, så väljer moderna forskare av förståeliga skäll att ignorera dessa historiska fakta.

Men trots dessa forskare så är lyckligtvis de flesta, som är någorlunda insatta i vad transnationalismen är för något, medvetna om att det är en fundamental skillnad mellan nationalism och transnationalism.

Praktiskt, och inte ideologiskt, så tar transnationalismen alltid sin form efter det att nationalstaterna och dess nationalism misslyckats. Något de kategoriskt alltid gör för att de har ett inbyggt fel i sig, eftersom de samhällssystem de erbjuder aldrig kan skapa fullständig rättvisa för samhällets förtryckta klasser, grupper och folkslag. Vidare så är transnationalismen en ideologi som förkastar den traditionella nationalismens falska definition av nationell identitet, värderingar och ideal då transnationalismen för oss de förtryckta klasserna, grupper och folkslagen producerar för oss en egen nationell identitet, värderingar och ideal bortom territoriella gränser.

Om man vill kan man säga att transnationalismen är en slags globaliserad kommunalism, som för världens förtryckta klasser, grupper och folkslag har lyckats forma oss en egen nationell identitet bortom nationsgränser. Transnationalismen ställer inte krav på territoriellt självbestämmande, men ställer i högsta grad för förtryckta klasser, grupper och folkslag kravet på totalt kulturell, politisk, ekonomisk och social självbestämmande. Detta ställer transnationalismen i direkt konflikt med nationalstaten och negativa nationalistiska tendenser i samhället.

Vi får inte heller glömma att den transnationella ideologin för oss de förtryckta klasserna, grupperna och folkslagen formar för oss en helt ny maktrelation till nationalstaterna världen över. Genom transnationalismen är vi nu mer än någonsin redo för strid mot nationalstaten, nationalismen och klasskillnadernas härskande institutioner. Visserligen har nationalstaterna försökt förvirra bort den breda allmänheten från sanningen om dess nationalistiska och totalitära karaktär, då de på senare tid engagerat sig i en ekonomisk och kulturell globalisering som i stort resulterat i en likriktning av ekonomin och kulturen för att på så sätt mörda och korrigera sanningen. Men transnationalismen låter inte sig luras, då ideologin oavsett vad nationalstaterna och dess förespråkare försöker hitta på forsätter ihärdigt att peka på det historiska fakta att nationalstaten yttersta funktion är annekterande av territorium och upprätthållandet av nationella gränser, på bekostnad av förtryckta grupper, klasser och folkslags självbestämmande inom nationalstatens gränser.

Vi - transnationalister oavsett vilken förtryckt klass, grupp eller folkslag vi respresenterar så arbetar vi inom ett helt nytt globalt utrymme där kulturella, ekonomiska, sociala och politiska egenheter hos varje grupp, klass eller folkslag accepteras och som effektivt kombineras med transnationella aktiviteter som inte hindras av etnicitet eller nationsgränser.

Transnationalismen som ideologi skapar för förtryckta klasser, grupper och folkslag världen över, nya uttryck av tillhörighet och politiskt samt kulturellt engagemang likväl som vår ideologi erbjuder en helt ny icke-territoriell förståelse av nationsbegreppet. För oss transnationalister är navet för allt transnationellt nätverkande och aktivitet, total acceptans av de förtryckta grupperna, klasserna och folkslagen, rätt till egen identitet, egna värderingar, eget ledarskap, egna ideal och ja allt som hör självbestämmandet till.

Som avslutning till denna artikel vill jag bara säga att jag innerligen hoppas att denna artikel lyckats reda ut en del frågetecken kring transnationalism och kring mitt bidrag till transnationalismen i form av funktionshinder-transnationalismen. Men säkerligen kommer denna artikel i sig leda till ännu fler frågor, vilket bara är positivt för den fortsatta debatten & funderingarna kring transnationalismen.

Av Adryan Linden 11 maj 2003 17:44