Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

De ondskefulla kamelryttarna

Tror, det gör man i kyrkan.

Jag har aldrig trott på någon Gud. Jag är, inte oväntat med tanke på min politiska ställning, ateist. Det betyder inte att jag inte intresserar mig för religion överhuvudtaget. Jag förstår till exempel religionens positiva funktioner i samhället, även om jag förstås mest ser baksidor.

Att läsa Ramona Danléns artikel var som vanligt ingen uppfriskande vind i tankegångarna, utan samma hätska visa som vanligt. Det betyder inte att jag inte njöt när jag läste.

Jag såg också Dokument Inifrån, tyvärr var jag alldeles för snuvig, slutkörd, däst och uppumpad på den svenska välfärden för att falla ur soffan av vrede när den sorgligt uppenbara sanningen att barn får smisk i muslimska friskolor uppenbarades. Men visst, det är ju aldrig okej att bruka våld mot någon, så länge man inte står i en situation där man måste sätta hårt mot hårt. Kvinnlig omskärelse är rent smaklöst, och det ter sig för mig fullständigt omänskligt hur en person kan vilja göra så mot någon annan. Ska man ha sex ska det ju förihelvete vara skönt också, det är ju liksom det som blivit poängen här i vår preventivmedelfrälsade värld.

Men att attackera en religion på det sättet som Ramona faktiskt gör är helt fel. Jag har mött tjejer här i Sverige som faktiskt konverterat till islam. De bär varken slöja eller är särskilt restriktiva i sitt umgänge med "sådana där" som jag, ändå säger de sig grunda sin tro på det som står i Koranen, och borde därför vara fullblodiga muslimer. Islam är enligt den uppfattning jag fått inte en utmärkande restriktiv religion. Den är snarare fullt jämförlig med kristendomen, och försvarar inte särskilt många av de övergrepp som sker i dess namn. Till exempel kan man ju fråga sig varför en rasistisk organisation som KKK är kristen. Det har ingenting med Jesus att göra. Lika lite har kvinno- eller barnmisshandel med Koranen att göra. Det här är inte en fråga om VILKEN religion man tillhör, utan snarare religionens roll som maktinstrument, något som skett i samtliga samhällen, och som även sker idag i vårt härliga väst.

I det landområde som vi har så enkla saker som till exempel skrift och öl att tacka för, fick man aldrig den utveckling som vi hade här, något som jag ser som mycket sorgligt. Religionens företrädare fortsatte ha grepp över folket och hänvisa friskt till Allah. De befinner sig fortfarande i en tid av diktatur, övergrepp och roffarmentalitet. En bild jag alstrat med hjälp av invandrarvänners berättelser om sina hemländer. Iran till exempel, är inte bara ett land där rabarber anses vara ett vanligt, förpestande ogräs som alla hatar. Alla bryr sig bara om sig själva och sin familj, och polisen är lika korrupt och godtycklig som gatuarbetarna på Malmskillnadsgatan en fredagkväll.

Det här är en fråga om kultur. Religionen är syret, inte napalmen. Det handlar om föräldrarnas och andra auktoritäras sätt att behålla makten över andra, som bland annat kan göras genom religion.

Att makthavare vill ha ett grepp över folket är ganska självklart, det är bara det att i demokratier har man någorlunda lyckats klargöra för ledarna att "förtryck oss och din skalle kommer rulla, det är bara en fråga om tid". Föräldrar vill ha kontrollen över sina barn, det är inget konstigt i det, ingen av oss skulle säkerligen bli överlyckliga om våra döttrar blev fullskaliga horor, men vårt samhälles profeter har talat om för oss att sådant tänkande är fel, och så rättar vi oss i ledet. Eller så har vi bara tänkt och kommit fram till det själva.

Precis som man slog fast i Dokument Inifrån är de muslimska friskolorna perfekta, eftersom de i praktiken bibehåller den ordning som fanns i hemlandet. Men eftersom sådant strider mot svensk lag, är det självklart att det bör behandlas därefter.

Detta leder oss vidare till en för ämnet viktig fråga: Religiösa friskolor - borde sådana finnas?

Precis som den uråldriga tidens socialister är religion okej med mig, så länge inte religionens inflytande når in i för samhället betydande institutioner. Framförallt inte som i fall där Livets Ords skola i Uppsala lärt ut skapelseberättelsen istället för Big Bang. Ungefär som att använda pixi-böcker som källa i ett projektarbete i samhällskunskap.

Det är inte helt otroligt att religiösa friskolor kommer att lägga sig i vilka ämnen som undervisningen gäller, hur och vad man undervisar i. Det är förstås helt förkastligt att en skola inte kan följa skolplanen och ge studerande den kunskap de behöver. Samtidigt ska ju ingen behöva tvingas, vare sig av sina föräldrar eller av någon annan, att gå i en skola den inte vill gå i. Men att förbjuda religiösa friskolor är att gå över gränsen, däremot skall skolorna lära sig att följa läroplan, och därför får religionen fungera som ett tillägg, jämfört med den vanliga skolan.

Kyrkan var länge en institution för kunskap och bildning, men så är inte fallet längre, av just den anledningen att man lät tro inkräkta på fakta. Allteftersom andra vetenskapsmän upptäckte att kyrkan hade fel växte motsättningen och frigörelsen kunde börja.

I en tid som denna är det förskräckande att man fortfarande har samma syn på barn som för flera hundra år sedan. Oavsett om man är muslim, medlem i Jehovas Vittnen eller polis, så borde det vara helt uppenbart att konfliktlösning inom organisation måste ske med utomståendes inblandning. Att påstå något annat är att vara helt främmande för skillnaden mellan ord som subjektiv och objektiv.