X-men 2 är en homofilm!

Jag tycker inte att det är värt att recensera X-men 2. Filmen är ett alldeles för långt dravel. Det saknas självdistans, att önska ironi vore väl att begära för mycket. Historien är otydlig. Sagofigurer bör hålla sig i sagovärldar, där allt är svart och vitt, ont mot gott. I verkligheten är alla katter grå. I X-men 2 vet man knappt vem som är katt och vem som är grå.

Det saknas också all spänning. För om det är en kommersiell saga, då slutar den ju lyckligt. Och är alla "goda", om mutanterna nu får antas vara det, utrustade med superkrafter och förmågor över det vanliga... Det finns inte en chans att de skulle förlora! Och dör nån, ja då finns det plats att komma tillbaka i uppföljaren!

Men pengar lär den dra in.

Nej, intressant är filmen bara ur homoaspekten. Visst förutsätter mitt resonemang en tro på vissa fördomar, men det är just såna resonemang som driver världen runt.

För det första är mutanterna en speciell grupp, fast de i allt liknar "vanliga" människor. De smyger omkring och döljer sin egenhet. Många andra finner dem obehagliga och skulle helst slippa dem. Även om de inte är så farliga, bara de håller sig för sig. Men trots smygandet behövs bara en enda blick för att två mutanter skall känna igen varann.

Mutanterna har kommit till av okänd anledning. Kanske är de en förbättring, men ingen vet. Inte heller vet utomstående hur många de är, eller var de finns. Det vet de däremot själva. Cerebro kallas deras super-community, mot vilken de alla ständigt är uppkopplade. Den interna kontrollen är hård.

Självklart finns familjeproblemen. För vissa är det egna ursprunget höljt i dunkel, medan den unga generationen med hjälp av lögner kommer ifrån sina familjer. Och när de berättar väcker det bestörtning. Den som inte ser min koppling i filmens övriga delar kan snabbspola till "kom ut-scenen". Förstår ni inte då heller, då kan ni också besöka Pride-festivalen och tro att det är den nya vattenfestivalen.

Många mutanter intresserar sig för att avvika från det gängse, vad gäller utseendet. Nån har fruktansvärda polisonger, en kroppstatuerade mutant kan klä ut sig till vad som helst. Och även förändra rösten.

En argsint överste vill utrota mutanterna. Han anklagar dem för alla möjliga fel, men egentligen är han nog bara sur på att samhället inte är som han önskat. Han lyckas i alla fall på ett gapigt sätt få med sig korkade hejdukar. De tänker använda våld mot mutanterna.

Detta är något av allt som antyder att mutanterna egentligen betecknar homosexuella. Fler exempel hittas i dialogen. På flera ställen finns uppenbara anspelningar.

Är ni intresserade av att se en högkommersiell homofilm kan ni vänta tills en god vän hyr den. Men betala inga biljetter för att se X-men 2.

Av Magnus Hansson 09 maj 2003 15:13