Va:lbårjsmässoafton

Vi har svärföräldrarna från England på besök. Regnet öser ner. "Det som var så vackert här förra året", försöker jag påpeka. Jag vet inte om dom tror på mig. Det här regnandet är vardagsmat för dom.

Valborgsmässoafton - vi åker till syrran, äter lite mat och dricker vin. Vi bjuds på Renat. Min engelska svärfar får ett fullt glas. Vi sjunger: "Nu tar vid den, nu tar vi den..." och vid varje pausering försöker svärfar dricka upp sin sup. Sången fortsätter och han får sänka sitt glas flera gånger. Tillslut tömmer vi glasen i ett svep. Vi grimaserar glatt mot varandra. Han får en hostattack och blir tvungen att lämna bordet med handen för bröstet. Jag och min kille tittar oroligt på varandra. Överlever han?

Vi åker till en brasa. Röken slingrar sig kring oss med sina långa armar och vi zick-zackar mellan barnvagnar, springande barn som är uppe alldeles för sent och fulla ungdomar. Jag är lite påverkad och säger till svärfar: "Det kommer att dö många människor i natt, fast dom vet det inte ännu!" Svärfar tittar förvånat på mig. Jag fortsätter:
"Ja, en del kommer dricka ihjäl sig, you know, misshandel... några kvinnor kommer att blir halvt ihjälslagna och..." Vi är tvungna att flytta på oss för röken sticker i våra ögon.

Jag kan inte riktigt slappna av och njuta, utan tänker istället på alla halvgrillade igelkottar som gömde sig under kvistarna i höstas och som nu ligger där och skriker till varandra under de brinnande grenarna.

"Poor hedgehogs", säger jag högt till svärfar och tittar ledsamt in i elden. Han tittar förbryllat på mig och undrar vänligt: "Do you eat them?"

Nästa chock kommer på vägen hem - alla de stackars döda paddorna som ligger som stora koblaffor på vägen. Varför skulle dom välja att komma fram just ikväll, dumma reptildjur? I strålkastarskenet ser man dom hoppande, kravlande groddjuren. Små, stora - halvdöda, halvlevande. På denna vägsträcka är dom överallt. Min kille stannar bilen och hjälper över en jättestor padda. När han är klar ser han lite obekväm ut och försöker torka av händerna på några grässtrån utmed vägkanten. Han hoppar in i bilen igen och det har bildats en bilkö bakom oss.

"Det var ett kopulerande paddpar" säger han och lägger i en växel: "Honpaddan var enorm, hanpaddan var som en liten prick uppe på hennes rygg."

Resten av hemfärden blir en skräckupplevelse där jag och svärmor turas om att skrika. "Akta!" "Oh, no!" "Stackars padda." SPLASH. "Oj, den där kände jag med vänster framdäck." SPLASH. "Oh, no!" "Akta!" Splash. SPLASH...

Jag undrar vad svärföräldrarna ska tycka om Sverige och vad som blir det bestående intrycket från denna svenska tradition, valborg. Blir det hutten Renat, de grillade igelkottarna eller kanske de splashade paddorna. Jag tror på det sistnämnda.

Av Anna Drangel 02 maj 2003 11:16