Nya Mama kom med nya krav

Och jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Kanske trodde jag att ett namn som Linda Skugge bland de fasta medarbetarna skulle vara något slags garant för att det faktiskt var sant. Att den ökade jämställdheten i samhället äntligen skulle börja avspegla sig i den kvinnliga pressen. Fast så var det förstås inte. Tvärtom.

På omslaget av det första numret poserar Emma Sjöberg med dottern, för att sedan under rubriken "Från supermodell till supermama" berätta om hur hon gick upp nästan 30 kilo, och om hur hon var go och gla och låg överst på kurvan hela tiden. Inte för att man får se något sådant. Det får man inte.

I stället kan man bläddra fram till sidan 114 där det finns tips för att: "bekämpa celluliterna","tajta rumpan", "ansa bikinilinjen" och "golva gäddhänget" när det är "panikläge!" Vidare kan man läsa om "den hippaste accessoaren just nu - ett barn i lika coola kläder som mamma". Man får veta att det är glamoröst att byta blöjor, för "nu finns det ultimata beviset för att barn är trendigt: en skötväska från Louis Vuitton" för det facila priset av sju-och-åtta. Vilket för övrigt måste vara ett tungt argument för att höja taket i föräldraförsäkringen.

Ett svårt ämne som mobbning avhandlar man glatt i en liten notis där man berättar att mobbade barn som bemöter sina plågoandar med humor snabbt kan göra sig populärare bland sina kamrater. Se där. En kalldusch, le och säg något roligt. Och så får man tips om designade nappflaskor som matchar barnvagnen som matchar mammas lilla älskling.

Och visst. Emellanåt försöker man sig faktiskt på att vara avslappnad. Ta bara reportaget som handlar om kokboksförfattarinnan som har sex barn, ett eget företag och ett gigantiskt sekelskifteshus i Saltsjöbaden under citatet "Jag har lärt mig att leva i kaoset". Och man sitter där, tittar på bilderna i tidningen, tittar på sitt eget hem och tittar på bilderna i tidningen igen för att hitta lite kalsonger och pizzakartonger och petflaskor som ingen har lämnat in.

Men på bilderna syns inget kaos. Bara ordnad logistik. Sex ungar och ett varsamt renoverat hus med havsutsikt. Och det är lite som i de där inredningsmagasinen där det alltid står ett par i en 250 kvadratmeters våning och säger "Vi kände direkt att det här passade oss, för vi har alltid gillat luftiga ljusa rum med stora ytor".

Och man tänker. Kul. Kul. Verkligen jättekul. För själv har man alltid gått i gång på mörka klaustrofobiska ytor med lågt i tak. Och vadå "jag har lärt mig att leva i kaoset". Jag vill se kaoset på bild, så att jag kan sitta här i min röra och känna mig rätt. Jag vill se Emma Sjöberg när hon är go och gla och 30 kilo fetare, med vatten i vaderna. Och jag vill se dammråttor och spjälsängar som är provisoriskt hoptejpade med gaffatejp när ena skruven har ramlat av.

Men den typen av kravlösa tidningar säljer inga annonser. Och kaos och stress har bara blivit något som karriärmorsor koketterar med men aldrig vågar visa upp. Och om föräldratidningarna tidigare var fredat område för bantningshets, och för 250 kvadratmeters hem som antingen kräver en utbränd familj eller en polsk städerska, eller för barn som ska vara fläckfria accessoarer, så är de inte det längre. För bullmorsan har ersatts av en supermama. Och kraven är inte borta. De är bara nya.

Av Lena Sundström 30 apr 2003 09:28