Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Den aktiva demokratins fiende nr 1

Om det idiotiska i att inte rösta.

Jag läste, för ganska längesedan, Tone Undéns artikel "Jag - ett hot mot demokratin?". Och jag blev, rent ut sagt, vrålförbannad. Jag tycker att delar av texten var rent dum, andra bara mindre katastrofala.

Det finns, enligt mig, bara två tunga argument för att inte gå och rösta i dagens Sverige. Har man inte röstat, då har man i princip ingen rätt att klaga på hur politikerna beter sig, eller vilka beslut som fattas. Eller, man kan ju göra det, men risken att framstå som en idiot är ju överhängande, då man klagar på något man fått chansen att ändra på, men inte tagit chansen. Man har helt enkelt blivit offer för sin egen dumhet, lathet eller sitt förödande ointresse.

Det första något mer vattentäta argumentet är att det inte finns någon politisk rörelse i landet idag som på ett bra sätt representerar ens politiska ståndpunkt.

Det andra är att man inte röstar på grund av de olika blockbildningarna. Med dagens läge så blir resultatet detsamma oavsett om du röstar på c eller kd, eller om du röstar på s eller mp. De stora partierna blir ju såklart mer tongivande, och de mindre får mindre del. Detta gör ju såklart att de som stöder de mindre partierna i en sådan koalition lätt tappar motivationen. Jag menar, om deras koalition vinner kommer ju ändå inte den av väljaren önskade politiken att få särskilt mycket större genomslag.

Resten avfärdar jag som rent skitsnack. Att påstå att partierna idag är lika som bär är ju direkt felaktigt. Och att, som Tone Undén, på frågan om specifikt vad som är så lika så att det är skitsamma vilka man röstar på, hänvisa till att "det vet alla som läst statskunskap" är väl som att indirekt erkänna att man inte har något att komma med.

Partierna har blivit mer lika, men att påstå att de är så lika att det inte lönar sig att rösta alls är som att säga att avokado och banan är exakt samma sak, jag menar, båda är ju frukter. Vissa likriktningar kan jag till och med se som önskvärda, exempelvis homofrågan, där inget parti är öppet emot homosexuella, och det i längden kan bidra till ett öppnare samhälle. Men jag skulle gärna se hur någon, som inte håller med mig, klart och tydligt redogör för de uppenbara likheterna mellan exempelvis fp och kd, s och v, v och m, c och m eller mp och fp. Och då söker jag likheter som gör att oavsett vilket parti man väljer får man samma resultat i praktiken. Problem?

Vidare klagas det på att ingenting någonsin förändras, också ett, enligt mig, ganska hjärndött påstående. Mycket förändras hela tiden. Beslutsfattande i en demokrati tar tid, det finns massor av faktorer att ta ställning till, massor av experter som ska yttra sig, och överenskommelser som ska göras. Men det är inte bara det. När till exempel m privatiserar ett sjukhus och binder det privatiserade sjukhuset i ett avtal med ett företag, om sedan s tar makten nästa mandatperiod, då är det, förvånansvärt nog, inte bara att ta tillbaka sjukhuset. Speciellt inte om det är bundet vid ett kontrakt. Att bryta kontrakt kostar pengar, pengar som det oftast inte finns utrymme att spendera. Detta gör att politikerna är tvungna att vänta tills kontraktet går ut, innan de kan ta tillbaka sjukhuset i statlig ägo.

Ett annat uttalande som är vanligt är "jag har nog aldrig varit så intresserad av politik". Med detta yttrande legitimerar man att man inte röstar. Enligt detta uttalande och de uttalades agerande är det alltså fullständigt skötsamma vilket samhälle de än lever i. De skiter alltså i om de lever i Nazityskland eller i Sverige. De skiter i. För de bryr sig tydligen inte. Undrar just hur de skulle reagera om man med stöd av deras egna yttranden skulle ta och deportera dem till exempelvis Zimbabwe och lämna dem till Mugabe. Skulle de fortfarande skita i? Antagligen, eftersom det där med politik aldrig intresserat dem särskilt mycket.

Tone Undén, precis som många andra röstskolkare, klagar på samhället och att det ser ut som det gör. Samtidigt har de, i desillusionens namn lagt ner sin röstsedel, i tron att inget kommer förändras ändå, och detta utan att känna till alternativen. Hade Sverige sett ut såhär om Moderaterna suttit i nästan oavbrutet 60 år? Troligen inte. Om det varit bättre, eller sämre kan ingen av oss svara på, vi kan bara TRO. I en demokrati måste man se långsiktigt, eftersom beslutsfattandet och dess efterföljande förändringar kan ta lång tid att genomföra på ett bra och smärtfritt sätt. Om man ska ta hänsyn till spelreglerna vill säga.

Hon beklagar sig vidare över att till exempel resurssvaga inte går och röstar i samma utsträckning som välbärgade. Men vad för exempel är hon, som stannar hemma? Människor är sociala djur, och kan mycket väl påverkas av varandra eller av den stora massan, se bara på demonstrationerna mot kriget i Irak. Hur har de nått denna ofantliga storlek? Är det för att kriget i Irak är exceptionellt? Nä, liknande har hänt världen över, under lång tid. Kan det sjunkande röstetalet i sig ha en negativ effekt? Ja, de som tillhör de mindre partierna, där det sjunkande röstetalet känns mest, kan ju känna att deras röster inte spelar någon roll längre, eftersom många andra som skulle röstat på just deras parti stannar hemma.

Tror hon, och alla andra röstskolkare med henne, att deras soffliggande fungerar som ett adresserat brev till samtliga politiker där de förklarar vad de tycker är fel? I så fall har de gravt fel. Det finns fler bortförklaringar för att skita i att rösta, än vad det finns anledningar att göra det. Alltså kan det vara väldigt svårt att veta vad väljarna tycker att politikerna gjort fel, om det nu är därför som väljarna struntat i att rösta.

Vi lever i en demokrati, tycker man att det finns fel i politiken har man all rätt i världen att försöka återgärda det, på praktiskt nivå. Man får, hör och häpna, engagera sig i olika politiska rörelser. Det är, vilket jag tror många märkt av på senaste tiden, fullt tillåtet att demonstrera. Man har även rätt att bilda sig en egen politisk organisation eller ett parti, om man vill det. Men om man ligger hemma på soffan och gnäller, ja då kan man ju vänta sig lika mycket förändring som om man hade gjort detsamma i en diktatur.

Att skjuta över ansvaret för ens uteblivna röst på politikerna, är att som att säga att Saddam bar ansvaret för sanktionerna mot Irak, fullständigt felaktigt. Saddam hade inte varit med och formgivit sanktionerna, han hade antagligen inte deltagit i ett enda beslut som rörde sanktionerna mot hans land. Han må ha varit orsaken till sanktionerna, men han hade inget ansvar för dem. Däremot hade han ansvar för att det skedde förändringar i landet, som kunde ha som följd att sanktionerna hävdes. Det är skillnad. På samma sätt har ingen av politikerna i Sverige beslutat om att soffliggarna ska vara just soffliggare. Politikerna har inte lovat att höja röstetalet, de har inte lovat att ge allt för att hela folket skall rösta, alltså har de inget ansvar för hur många som röstar. Det är ett personligt val att rösta, som alla vet, och valet att inte rösta är bara väljaren själv ansvarig för. Om sedan politikerna är orsaken eller inte, det är en annan sak. Med makt följer ansvar, ja, men Göran Persson besitter inte, så länge Sverige är en demokrati, någon direkt makt över mitt röstande, eller politiska deltagande. Det gör bara jag, och följaktligen kan bara jag vara ansvarig.

Politik är inte ett ämne som rör saker långt bort i universum, som vissa får det att verka. Politik rör oss hela tiden, i vår vardag, i vår helg och på vår högtid. Det berör i princip nästan allt som finns omkring oss, och därför anser jag att det inte finns en enda människa som inte har en politisk åsikt. En åsikt om hur saker och ting bör ligga till, om hur det borde vara, och varför. Att vara röstskolkare med motiveringen att "jag har nog aldrig varit så intresserad av politik", tycker jag är rätt dumt, eftersom helt vanliga killsysslor som bärs och brudar, och friheter kring dessa två, i allra högsta grad berörs av politik.