Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

oskriven årskrönika

för ett år sedan...

jag: jag vet inuti att jag inte kan bli älskad.
love: jag vet inuti att jag inte kan bli älskad.
jag: men jag älskar ju dig.
love: men jag älskar ju dig.

---

för ett år sedan var april slaskig. snön smälte och vägarna fylldes av glopp och sörja. jag tog emot sms från love och sms:ade tillbaka. vi brukade skriva om månen till varandra, om snön som föll men smälte bort så hastigt.

love undrade om det var möjligt att vi hade levt flera liv tillsammans. jag sa att vi inte hade det men att jag höll med om att det kändes så.

jag försökte hålla hemligt för honom att jag gick hos en terapeut men det gick inte. till slut blev jag tvungen att berätta.

jag: jag är inte frisk. jag går hos en terapeut en gång i veckan.
love: vad betyder det i praktiken?
jag: att jag inte alltid kommer att vara glad som nu.
love: men älskling, du behöver inte vara lyckan själv.

jag ville att love skulle älska mig. jag verkligen ville det.

han hade två fraser som han brukade upprepa:
allting är uppriktigt. men ingenting är sant.

---

love frågade mig en gång varför jag hatade min mamma. jag blev upprörd då och hävdade att jag inte alls hatade henne, och jag sa:

jag älskar väl min mamma?

som om det var en fråga som love skulle kunna svara på. det kunde han inte.

---

love eftersträvade fullkomlig ärlighet. ofta fick han mig att börja gråta. han tyckte inte att jag var snygg, tände inte på min kropp, tyckte att jag hade för stor mun, att jag var jobbig och manipulativ och väldigt oaptitlig när jag grät. då och då berättade han att han tröttnade på mig, då och då att han slutade älska mig.

jag: det är en sak att vara ärlig, men en helt annat sak att sticka in kniven och vrida om.
love: ...
jag: jag säger inte såna där saker till dig. varför är du så elak mot mig?
love: för att jag vet att du vill att jag ska vara det.

”det tär att skada med vilja,” skrev love i sin internetdagbok.
jag visste inte hur jag skulle kommentera det. jag älskade honom bara.

---

pappa: ja, hallå?
jag: hej det är jag.
pappa: mamma är ute och röker. kan hon ringa dig?
jag: men jag ville prata med dig pappa.
pappa: ehm... jaha...

och tystnad

---

klockan åtta en morgon fick jag sms från love. han ville att jag skulle ringa när jag vaknade.
jag ringde.

love: jag vill göra slut.
jag: jaha.
love: jag orkar inte älska dig.
jag: nähe.

vi lade på. jag lät bli att åka till skolan den dagen. ringde mig sjuk från jobbet. klockan tio på förmiddagen köpte jag tre flaskor vin och en kvarting vodka på systembolaget. när jag kom hem till nattugglan ringde jag love och frågade om han menade allvar.

love: ja, nu är det verkligen slut.
jag: ja, jag ville bara vara säker.

sedan öppnade jag den första flaskan vin.

---

efter att love hade gjort slut på vårt sjuka förhållande försökte vi vara vänner. då sa jag till love att allting handlade om min pappa.

jag: så allting med mamma är nog bara någon form av kvinnlig rivalitet.
love: tjena blixten.
jag: och min kärlek till dig gör så ont. den handlar säkert om pappa också.
love: såklart. det har jag fattat länge.

det var fortfarande februari då. jag hade inte brytit kontakten än.

love sa att han fortfarande älskade mig. han talade om sin kärlek som erbarmerlig och hjälplös. han sa att den hindrade honom att leva.

jag: men jag vill leva med dig.
love: vi kanske ska bryta kontakten och inte höras på ett tag?
jag: nej! nej det vill jag inte!

jag ville få älska love. jag verkligen ville det.

men ungefär en vecka senare sa jag upp all kontakt iallafall. love tyckte att det var ett hälsosamt beslut.

---

terapeuten håkan ville ofta tala om love. jag försökte säga att kärleken inte var viktig.

håkan: men du älskade honom.
jag: jag älskar honom.
håkan: hur känns din kärlek?
jag: den gör bara ont.

---

det var håkan som envisades om sjukhusplatser eller sjukskrivning. jag förstod inte riktigt varför. jag tyckte att jag klarade mig.

håkan: men du mår inte särskilt bra.
jag: jag klarar mig.
håkan: självmord är inte ett sätt att klara sig.

så jag gick med på sjukskrivning.
jag tänkte att jag fick lära mig att leva med skammen.

---

i augusti kom love till stockholm. han skickade ett mejl och sa att vi kunde ses. trots att jag visste att det inte skulle vara hälsosamt så träffade jag honom iallafall.

love: jag tänker ofta på dig.
jag: jaha. jag tänker på dig.
love: går du fortfarande hos håkan?
jag: ja. typ.
love: det är bra...

och sedan:

love: alltså, jag är ledsen att du mår dåligt och så, men jag mår faktiskt bra. jag mår faktiskt riktigt bra nu!
jag: vad bra. vad glad jag blir för din skull.

och sedan:

love: jag har så dåligt samvete.
jag: varför det?
love: för när jag gjorde slut med dig valde jag bort kärleken ur mitt liv.
jag: men om det gör dig lycklig... då är det ju bra.
love: fast... grejen är den att … jag tror inte att jag vill vara lycklig.

och sedan:

love: du är särskild för mig. speciell.
jag: du är... du finns inte inuti mig längre. jag har bränt bort dig.

sedan minns jag inte vad vi pratade om. jag tände väl en cigarett. solen sken. jag tror inte jag förstod hur mycket jag ljög. i min väska hade jag medicinen. jag hade varit sjukskriven i en vecka.

när love försökte krama mig tänkte jag att jag aldrig ville se honom igen.

---

med sjukskrivningen kom bikten. under tiden isen smälte över sjön längtan blev jag så illa tvungen att tala ut. både mamma och pappa kom och hälsade på i nattugglan, oroade över en sjukskrivning som de skämdes över och inte förstod. du har ju så mycket! utbrast mamma ofta. varför kan du inte se det? och pappa tyckte att jag för fan skulle sluta be om ursäkt hela tiden.

en gång började jag gråta och erkände att jag inte ville leva längre.
jag vet inte vad mamma och pappa tänkte på då. de gick hem.

och jag kunde sluta att tala ut.

---

att vara sjukskriven. jag tittade i taket under sommaren. jag gjorde ingenting. jag slutade gå hos håkan och lät bli att höra av mig. jag tittade på teve. jag skrev om sadistiskt sex, offerroller och våld.

jag slängde alla klockor, men skrev om tid. jag gick på fetischklubb och tappade min mobiltelefon utan att skaffa en ny, lät alla vänner försvinna. jag skrev om ensamhet.

jag skrev aldrig om självmord. åtminstone inte som jag minns.

jag skrev om love.

jag hade nästan inga fantasier. det enda jag fantiserade om var rivjärn, spikar och hud.

ibland grät jag länge.

håkan hade berättat för mig att jag använde alkoholen som ångestdämpare, så jag försökte sluta dricka. i sju dagar var jag vit. sedan började jag igen.

---

en gång under sommaren kom min pappa hem till mig i nattugglan. han sa att han förstod varför jag var ledsen. vi gjorde rent golvbrunnen i mitt badrum och löste upp en propp i handfatet. sedan gick pappa hem till mamma igen.

---

på hösten började jag jobba. på jobbet var jag tvungen att låtsas att jag var glad och det kändes faktiskt bra. jag tänkte ibland att det var min egen terapi som jag skapade själv och att jag skulle bli frisk av den.

så jag låtsades.

och efter ett tag slutade jag att tänka på självmord. åtminstone som jag minns.

---

min kusin tog livet av sig i november. han hoppade framför tåget och hann före mig.

på begravningen var jag så avundsjuk. tänkte att vissa verkligen har mod. och jag var så glad för min kusins skull eftersom han slapp allting nu. och sedan tillät jag mig själv att sakna love.

jag ringde till honom.

love: tror du fortfarande att jag är menad för dig?
jag: ja.
love: jag tror det också. att vi är menade för varandra. men jag vill inte det.
jag: ...
love: jag vill inte ha någon kontakt med dig över huvud taget.

---

nu är april vit och glittrande iskall. jag äter ingen medicin. jag är inte sjukskriven. jag går inte hos håkan längre.

dagen innan nyår läser jag en spalt i expressen där man frågar människor vad det bästa är som de har varit med om under året. då minns jag den där dagen när min pappa kom till mig i nattugglan och löste en propp i handfatet. jag tänker att det är det bästa som har hänt mig under året.

och i dagarna ska jag börja skolan igen. på jobbet har jag min egen terapi och skrattar och berättar för elmira om mina senaste knull och om love.

elmira: du vet, det där är inte bra.
jag: eh... nej?
elmira: det är inte friskt.

på väg hem från jobbet köper jag ett sex-pack folköl på ica. jag skiter i elmira.

---

trots att njurarna värker stadigt tar jag en till öl.

jag låtsas att jag är glad. jag tänker på det som min egen terapi och att jag ska bli frisk av den.

jag tänker ibland på mina föräldrar. jag tänker ibland på vapen, knivar, spik och deras hud. jag tänker ibland att hat är ett sådant inflammerat ord, att det ordet inte räcker längre.

jag tänker ibland att jag gjorde fel som slutade gå hos håkan. jag tänker ibland att jag är rädd för att se hur det här ska gå.

---

jag tänker ibland på love som djävulen. jag tänker ibland att man inte kan välja vem man älskar, eller hur man älskar den människan. bara att man gör det; erbarmerligt och hjälplöst och att det hindrar en att leva sitt liv.

när jag finner ett nytaget foto av love på internet, 3x4 cm stort, då sparar jag det som skrivbordsunderlägg och sedan sitter jag vid datorn och rör vid skärmen, smeker den, viskar ord som inte går att urskilja, och är tillsammans med honom igen.