Hedendom contra kristendom

I denna artikel utgår jag från ett latinskt citat som har följande lydelse: "Misericordia ne commoveamur". Detta kan översättas på följande sätt: "Må vi inte påverkas av medlidande". Att inte hysa medlidande med fienden antingen det nu gällde krig eller politik var centralt för antikens kultur och religion. Efter kristendomens införande blev dock medlidandet ett centralt begrepp i den västerländska civilisationen.

Kristendomen har emellertid ett dubbelt budskap med sig i bagaget. Dels är det den mosaiska lagens öga för öga och tand för tand och nya testamentets uppmaning att älska sin nästa som sig själv. Den västerländska kulturen kännetecknas av samma dubbelhet, nämligen dels av den antika kulturens syn på förloraren som bäst sammanfattas av uttrycket "Vae victis" som betyder ve de besegrade och bibelns liknelse om den barmhärtige samariten.

Vid nazismens makttillträde 1933 fick Europa en regim som handlade helt i antikens anda. Under antiken kunde segraren visa sig storsint och låta de besegrade gå fria men han kunde också låta avrätta dem eller sälja dem som slavar. En viktig del i den nazistiska uppfostringspolitiken var att lära partimedlemmarna att inte hysa medlidande med sina motståndare, framförallt kommunisterna och de folk som man ansåg som mindre värda vilka var judar, zigenare och de östeuropeiska folken.

Hur kan det komma sig att hedniska tankegångar, här yttrande sig som oförmåga till medkänsla med andra människor, folk och raser, som var gångbara för 2000 år sedan fick en sådan renässans i Tyskland 1933 år efter Kristi födelse? På denna fråga är jag böjd att svara att det inte är första gången som hedniska beteendemönster har haft ett stort inflytande på det kristna Västeuropa. Renässansen vid den nya tidens början var en sådan tid då antikens livsstil upplevde ett uppsving. Västerlandets ekonomiska framgång beror troligen i icke ringa utsträckning på att man ogenerat alltefter behov har kunnat växla mellan hedniska och kristna beteendemönster.

Conquistadorerna som erövrade det spanska Amerika på 1500-talet var den tidens nazister. Dessa lyckades att genomföra allt det som de tyska nazisterna ville göra i östra Europa det vill säga att rensa stora landområden på dess infödda befolkning för att bereda plats för kolonister. Antikens slaveri, nu i första hand omfattande människor med svart hudfärg, fick också en renässans i början av den nya tiden efter att ha varit avskaffat sedan kristendomens införande.

Förra året hölls en förintelsekonferens i Stockholm där man behandlade de förbrytelser som nazisterna har begått mot judarna. I framtiden kan det mycket väl komma att hållas konferenser som tar upp förbrytelser begångna mot den indianska befolkningen i Amerika. Om européernas förhållande till den indianska befolkningen sade en indian följande: "När européerna kom till Amerika ägde indianerna marken och européerna bibeln. Efter en tid var förhållandet omvänt det vill säga européerna ägde marken och indianerna bibeln."

Av Yngve Karlsson 21 apr 2003 17:48