Microsoft Democracy 2003

Demokrati är inget man får på posten. Fortfarande existerar odemokratiska statsskick världen över. Demokrati är inte något som är fulländat i sig. Demokrati är ett system som tillåter största möjliga personliga autonomi för demos, där samtliga av samhällets fullvärdiga medborgare kan styra kollektivt över sig själva och sitt samhälle.
Demokrati är inget man kör upp i röven på vilket samhälle som helst, och sedan plötsligt blir allt bra.

Demokrati är känt för sin tidsmässiga ineffektivitet. Demokratiska beslut tar tid. Diktatur är känt för sin, på kort sikt, höga effektivitet. Avskaffandet av hänsyn till folket gör det helt okej att fatta vilka beslut som helst och sedan genomföra dem. Men det diktatur är, som vi alla vet, ruskigt ohållbart i längden. Dessutom är det inte vad vi brukar definiera som "schysst".

Men att kalla ett land för demokrati, är inte detsamma som att upphöja detta land till något bra. I Aten, den första demokratin, på 300-talet före Kristus, tillhörde endast en liten klick av stadens män den grupp som ansågs värdiga nog att styra staden genom demokratiska val. Vidare klassas Israel som en demokrati, trots att landets styre öppet förtrycker en av landets folkgrupper.

Demokratin kommer alltid att vara hotad av vissa människors personliga intressen. Den är även ett hot mot sig själv, eftersom den tillåter antidemokratiska åsikter, vilket gör att det blir helt legitimt för en antidemokratisk organisation att ta makten vid allmänna val, för att sedan avskaffa dessa.

Den svenska demokratin är inget heligt undantag. Den har obstruerats ett flertal gånger, och kommer antagligen att stängas av och sättas på i dubbel bemärkelse, alltefter behag, fler gånger i framtiden. Statsminister Olof Palme har mördats, folkomröstningar har körts över, löften har brutits och folkvalda har stått upp inför världens ledare och hävdat saker som går rakt på tvärs med hemmaopinionen, för att i efterhand försöka tvinga på det egna folket sin vision.

Demokrati?

Faktum är att staten det i praktiken styrande partiet endast periodvis är intresserade av vad folket tycker, och mycket väl är redo att ta till smutsiga metoder för att hålla sina motståndare på mattan. Nyligen lades ett förslag om att Säpo skall bli mera knutet till det regerande partiet, än att som idag, vara som en liten stat i staten. Frågan är vilket som är mer önskvärt. En klart politiskt knuten säkerhetstjänst kan lätt ta formen av ett statligt SA/AFA. Säkerhetstjänster hotar trots allt demokratin, då de ofta bedriver en typ av brutalare utrikespolitik.

I den svenska demokratin finns kryphål, med en enkel förevändning om landets bästa förvandlas Sverige tillfälligt till ett diktatoriskt förmyndarskapsstyre. Folkomröstningar i Sverige är bara fingervisande, går politikerna emot ett valresultat, som inte är ett riksdagsval, begår de inte ett brott, även fast de kanske bryter ett löfte. Det går inte att rösta om samma sak två gånger, så länge inte politikerna beslutar om det, oavsett vad folkmajoriteten tycker. I denna tid av krig och terrorism av skilda slag är det kanske dags att tänka över vad terroristlagar, säkerhetstjänster och kriget mot terrorism verkligen betyder för vår demokrati. Jag anser att demokratin i sin helhet just nu befinner sig i stor fara. Det finns stora risker att den beskärs, med argument som att "det krävs handlingskraft i trängda situationer". Samma argument som i Aten på 300-talet före Kristus. Det är ett under för utvecklingen att man, efter alla dessa år, fortfarande inte kan lösa en konflikt utan våld, hot och mutor.

Är det demokratiskt att i lag förbjuda en viss åsikt eller ett visst åsiktspaket? Är det demokratiskt att, genom avtal, omöjliggöra en viss typ av politik, och därmed indirekt hindra människor med en viss politisk inriktning att få betydande positioner i samhället? Att se hur man i Dalarna svettades för att få bort Sverigedemokraterna från kommunfullmäktige är skrämmande för mig. Inte för att jag är nazist, utan för att det är en handling i tankeledet "åsiktsfrihet är bra, så länge du inte har fel åsikter". Att utestänga främlingsfientliga från debatter som skulle klarlägga deras brister, ser jag endast som dumt. Att släppa in dem i det offentliga rummet skulle plötsligt ställa helt nya krav på dessa rörelser. Krav som de undansluppit på grund av deras undanskymda roll. Allt det här rättfärdigas med att "om man låter dem få en plattform så växer deras rörelse". Sant. Och då kommer återigen frågan: Hur vill vi att vår demokrati ska se ut? Vill vi ha stor demokrati? Är dagens demokrati verkligen Guds gåva till folket?

Det finns mycket kvar att göra i demokratins namn, även i de länder som kallar sig demokratiska. I Sverige skulle det inte skada om man lät folkomröstningar bli beslutande, även på pappret. Om man sedan stiftade en lag som krävde att man upprättade nyval i en fråga, om en viss procentuell andel av befolkningen krävde det. Att vidare öka insynen och styret av de folkvalda skulle inte heller vara fel. Våra folkvalda är ju till för att representera oss, så varför är har de, så länge de röstats fram i en folkomröstning, fullständigt fria händer? Vad hindrar dem från att säga en sak, men göra en annan? Inget. Bara för att man sympatiserar med exempelvis s i helhet betyder inte det att man gillar Göran Perssons sätt att sköta Irak-frågan. Därför, anser jag, är det nödvändigt att öka folkets inflytande över sina folkvaldas handlande. Detta är en läxa som man borde lärt sig genom historien. Man kan aldrig lita fullständigt på någon, ännu mindre på en politiker, och allra minst på en politiker med makt.

Det är därför dags att de folkvalda blir de marionetter de egentligen borde vara. Att folkets åsikt en gång för alla skall stå över politikernas, inte tvärtom.

Möjligheterna för detta vidgas hela tiden genom utvecklingen. Demokratiseringen av samhället finner ett ypperligt verktyg i Internet- och IT-utvecklingen. Något som behandlas av Fredrik Jung-Abbou i "Framtidens public service" www.sourze.se/default.asp?itemId10228606.
Vad finns det för risker i att låta detta hända? Varför händer det inte? Varför kommer ett visst mått av förmyndarstyre alltid existera om det här får fortsätta?

Hur många av oss svenskar står bakom att mordutredningen gällande Olof Palme öppet obstruerats av Säpo, eller att Atlas Copco förstör natur, djur och människoliv i Afrika? Hur stora delar av det amerikanska folket står bakom Saddam Hussein? Hur stora delar av desamma står bakom statskuppen mot Salvador Allende eller mordet på John F Kennedy?

Samtliga dessa händelser har kopplingar till våra folkvalda. De har, om inte beslutat om det, accepterat andras beslut. Är ledningen för Atlas Copco en elit som vet bättre än alla andra vad som är bra för oss? Är den demokratiska staten, likt den diktatoriska, en stat som har rätt att besluta om vad som är bäst för landet? Är det så? Är det demokrati?
I det oåtkomliga maktspelet mellan politikerna och deras anhang länder, folk har alla fullkomligt fria händer. Friheten stavas, som alltid i historien M-a-k-t. Pengar, vapen, resurser, tre heliga ord i ett spel där större delen av världens medborgare mest är brickor som ska hoppas på att allt går vägen, men som i de stora frågorna inte är mer än pappa Presidents bebis, som då och då behövs för att legitimera handlingar och beslut.

Är det demokrati? Ta en titt på världen, systemet och människorna som inte bor granne med ditt vardagsrum. Kåkstäderna i Kapstaden, den mur som håller på att byggas i Israel för att lättare kunna skilja på guldet från gruset. Apartheid 2003, folkmord och fattigdom.

Och det är ungefär här man borde lägga en Sverker Olofsson:

Ska det vara så?

Av Idioten Puckosson 19 apr 2003 12:37