Mitt älskade Baghdad

MITT ÄLSKADE BAGHDAD,

Skall vi säga farväl eller hålla hoppet kvar?
Historien kommer att visa att den 9 april 2003 var en svart dag i den arabiska historien då folket i Baghdad invaderades av främmande styrkor.
Ja, Baghdad har fallit i det nya korståget, överraskande som inte någon kunde tro, inte ens amerikanerna.
Ja, Baghdad har fallit och hela Irak, när den onda regimen har serverats till de invaderade styrkorna på en guldbricka.
Ja, Baghdad har fallit som hela världen har sett genom TV-rutan efter tre veckors invasion, bombardemang, förstörelse och alla typer av brott, men vem kunde säga ett ord.
Ja, Baghdad har fallit överraskande, precis som amerikanerna önskade att ta bort Saddam och hans regim. Men frågorna kvarstår: Var finns Saddam?
Död? Rymde? Var? Hur? Och vad skall komma senare?
Baghdads fall är inte klart och skall inte ge amerikanerna segerkänsla förrän Saddam och hans stab är gripna. De har försvunnit alla samtidigt, och hamnat bakom den politiska scenen som redan var ordnat eller senare överenskommet
it doesnt matter. En stor hemlighet kommer att bli kvar till andra tillfällen.
Försvararna offrade Baghdads öde för att rädda sitt eget skinn.
Baghdad är både offer och vittne på grund av sina nonschalanta och egoistiska härskare.
Ja, Baghdad har ingen skuld till vad som händer eller har hänt mellan de som finns i historien eller försvunnit.
Irakierna som offrat liv och blod har ingen skuld.
Baghdad är värt två tårar, en för sina kroppsliga sår och den andra för sina ärelystna härskare.
Vi kommet aldrig att säga att Baghdad har fallit men däremot Saddams regim.
Vi önskar den dagen skall komma då frihetens sol lyser över lejonets torn.

Av Thair Mohammad 18 apr 2003 16:38