En medelålders hagga

Aldrig i hela mitt liv har jag erfarit ett sådant kraftfullt verktyg som den första gången då jag mötte min vapendragare, Humorn. Han gjorde allt så mycket enklare. Han fick mig att skratta åt de mest tragiska händelser i mitt liv, fick mig att ta katastrofer med en nypa salt. Allting hamnade plötsligt på ett bekvämt avstånd från mig, till och med jag själv och mitt beteende. Det är väl det som kallas distans, tror jag.

Att läsa Ramona Danléns artiklar är inte direkt något frossande i distans, men likväl alltid lika skitkul. Aldrig i hela mitt liv har jag blivit utsatt för en ordstorm av en karaktär motsvarande den som vår kära Ramona levererar. Man faller ofelaktigt ur stolen varje gång man läser ett Ramona-alster. Så kul är det. Jag lovar.

Det är sorgligt att se att det finns så många som missuppfattat denna lysande skribent. Kommentarfälten till hennes artiklar flödar över av skitkastning. Att felet kanske ligger hos läsaren, och inte hos skribenten, har aldrig slagit dessa trångsynta individer. De har ju, i sin skitkastariver, helt rusat förbi de underliggande budskapen och poängerna i hennes texter. Dessa detaljer, som förser texterna med deras kärnfulla djup och utgör en stor del av deras själ. Att vissa bara kört över dem för att tillfredställa sin egen lust att trycka ner någon annan i dyn är fullständigt osmakligt. Det är ledsamt att se att en människa som närmast förtjänar beröm för sina texter många gånger råkar ut för en massiv hatkampanj a la NSDAP.

Det är ju då tur att man vet att hon inte menar allvar, för om hon varit allvarlig hade ju det varit alltför sorgligt. Då hade hon ju framstått som både dum och blåögd, något som hon absolut inte är. En dagens Candide. Jag menar, vem kan på allvar tro att ett media, som exempelvis Sky News, är till 100 pålitligt? Eller att USA, till skillnad från alla andra länder i världen, alltid menar allas väl när de gör utrikesingripanden?

Jag tycker att det är viktigt med bildade och medvetna personer i samhället, de kan med sin intelligens hjälpa till att utveckla och peka på de brister som förekommer. Att Ramona, genom sin knivskarpa intelligens, så pricksäkert och felfritt gör narr av och förlöjligar de hon säger sig representera, ser jag endast som ett infernaliskt knep. Ett knep som blottlägger och avslöjar mina politiska motståndare, något som jag, som vampyrliknande socialistspöke, inte på något sätt tackar nej till.

Om vemsomhelst hade skrivit inlägg av Ramonas slag, ja då hade det varit en rejäl varningsklocka till omvärlden, men nu är det ju Ramona. Och hon är inte som vemsomhelst, Ramona är speciell och det ska man ha respekt för. Ingen människa av Ramonas kaliber, som genomgått så mycket och tagit så mycket skit, skulle kunna ge oss sådana skrifter som hon gör. Ingen. Och det är just det som är det speciella med henne. Och det är därför jag tycker så mycket om Ramona.

Ramona har med sina texter betytt mycket för mig, i utvecklingen av min syn på andra människor i allmänhet, och min syn på politiska motståndare av hennes slag i synnerhet. Hon har gett mig inblick i en världsåskådning som jag förut bara kunnat ana mig till, och både verifierat och förkastat många av mina fördomar gentemot människor bärandes åsikter liknande hennes. Hennes publicerade tankar och funderingar ger, eller borde ge, läsarna en daglig näsbränna om deras uppfattning om lögn och sanning i det vardagliga livet. Att jag finner hennes texter roande är samtidigt bara grädden på moset.

Därför vill jag önska den långtida och trogna Sourzeskribenten Ramona Danlén en riktigt Glad Påsk!

Av Idioten Puckosson 17 apr 2003 10:03