Allsvenskan är bäst. Elitserien är sämst

Känner ni det också? Det är redan skitspännande. Varenda poäng räknas och de som plockas nu är precis lika mycket värda som de från sista omgången. Det är outhärdligt. Och det är bara början.

För Allsvenskan är en riktig liten jävel. I tjugosex omgångar plågar den dig. Börjar med löften om en fin säsong för att sen ge dig en käftsmäll i Sundsvall. Fy.

Tjugosex jävla matcher. Så gott som alla riktiga rysare. Underlägen måste vändas till vinst. Ledningar måste försvaras. Dödlägen måste brytas. Hur en match än ser ut så är den asjobbig att se om har lagsympatier. Fantastiskt.

Måste jämföra med hockeyn för att förstå hur spännande och välkonstruerad allsvenskan är. I elitserien spelar de 50 matcher. Som inte spelar nån roll. Lag med fåniga namn som "Tigers" och "Indians" gör entré med rök och musik 50 gånger utan att det spelar nån roll. Allt avgörs ju ändå i slutspelet.

Det är en fruktlös jakt på action. Lagen ska ha aggressiva namn. De ska puckla på varann. Det ska bli många mål. Allt helt i onödan eftersom det ändå inte är spännande.

För att inte tala om VM där ett gäng B-landslag gör upp om en B-titel en gång om året. Vem bryr sig? Kanske ett gäng fulla svennar med blågula vikingahattar och röda näsor som måste få skrika "Vi är svenska fans allihopa" minst en gång varje år. Knappast någon annan.

Tur att jag inte bryr mig om ishockey. Tur att allsvenskan ser ut som den gör och att AIK intar planen till en enekel fanfar och inte någon hockeyorgel.
Tur att fotboll finns.
Det är ju fotboll som är den riktiga sporten. Den vackraste sporten. Den roligaste. Fotboll! Hurra!

Jag är lite lockad att brista ut i en lång poetisk hyllning till fotboll men låter bli. SvD:s Jan Majlard visar regelbundet och envist att målande språk och fotboll inte hör ihop.

Av Erik Gripenholm 17 apr 2003 12:31