9.45 Galonishelvetet

Alla skriker i mun på varandra och tror att fröken är en sextonarmad bläckfisk. "En i taget, en i taget!" Tre barn gråter hysteriskt för att dom absolut INTE vill ha på sig sina galonbyxor. "Pappa har sagt att jag inte behöver det!", försöker en liten tjej med sin allra vänaste röst. Jag ligger på alla fyra och är glad att jag inte är gravid.

Nu har jag jobbat som vikarie på förskolan i sju månader. Egentligen har jag utbildning inom ett helt annat område, men det är inom vård, skola och omsorg det behövs arbetskraft just nu, så jag tänkte: "Varför inte, jag älskar barn."

Vad jag inte visste innan, var att det skulle vara så tungt. Jag är HELT slut när jag kommer hem på kvällarna. Min kropp känns lika gammal och smutsig som den urvridna Wettextrasan jag lämnade i diskhon på dagis. Aldrig har jag varit så trött när jag kommit hem från ett jobb och aldrig tidigare har tystnaden hemma känts så befriande. Om jag hade haft egna barn hade jag inte orkat jobba heltid med det här.

07.30 Hur kan barn vara så pigga vid den här tiden? När jag knappt har gnuggat sömnen ur ögonen far dom runt benen på mig som blixtar. Än så länge är de bara tio stycken. Jag får veta att två personal är sjuka och det är problem att hitta vikarier.

08.00 Går och hämtar frukosten i köket. Bäst att slänga i sig en macka innan smöret, osten och gurkbitarna är alldeles överösta av små barnbakterier. Barnen är förhållandevis lugna och det är bara att hålla koll på dom där som börjar gråta om dom inte får hälla en halvdeciliter kanelsocker på filen.

08.15 En stressad förälder kommer in med ett gråtande barn och ber mig följa med och vinka. Medan jag fortfarande tuggar på min smörgås, går vi hand i hand till fönstret och ska vinka till mamma. Mamma sträcker in sin hand genom fönstret. "Hej då. Hej då!" Barnet är otröstligt denna morgon. Nu lämnar mamma för att inte hämta igen förrän om en vecka. Medan jag tröstar slår ett barn en hushållspappershållare i huvudet på ett annat barn. Jag får gå och avväpna ett kärnvapenkrig.

08.30 Vi är nu fjorton barn och två fröknar. En pappa till har kommit och vill ha hjälp med hejdå-vinkningen. Även detta barn är svårtröstligt och det blir helt fel denna morgon därför att pappan råkar gå åt fel håll efter vinkningen.

08.45 Två barn vill måla, tre barn har vänt upp och ner på alla klädkorgar och har spridit ut kläderna över hela hallen, två småkillar jagar runt varandra med dinosaurier. Jag försöker lugna ner dom så gott det går, samtidigt som telefonen ringer: "Jaså, Walter har vattkoppor! Javisst, jag ska hälsa hans fröken. Krya på dig!" Lägger på luren. Vad sa jag egentligen? En liten tjej har tappat sin pärlplatta på golvet och alla pärlor har spridit ut sig under bordet. Jag hämtar sopskyffeln.

09.00 Samling. Skönt. Alla i ring. Skär bananer och äpplen i
harmoniska bitar, medan en "ordinarie" fröken har plockat fram den "spännande lådan". De flesta barn är lugna och stilla, fast två killar vägrar släppa sina leksaker de har med sig hemifrån; en pistol och några andra "krigsgubbar" som de leker med.

09.30 Samlingen är över och jag sträcker ut mina knakande ben efter att ha haft två små tjejer i knät en halvtimme.

09.35 Hälften av gruppen är ute i hallen och försöker sätta på sig sina ytterkläder. Jag går runt och påminner alla om att gå på toaletten, drar upp ett antal blixtlås och försöker få barnen att sluta kasta saker på varandra.

9.35 - 9.55 GALONIS-APOKALYPS

10.20 Kisslarm. Skynda, skynda. "Men jag sa ju åt dig att kissa förut!" "Det haj kommi lite i byssorna fjöken!" "Det är lugnt, det ordnar vi ska du se!" Av och på, av och på.

10.30 Bajslarm. Försent... Sätter igång "Operation Wipe Clean".

10.40 "Vilka ska duka?" "Tar du Tyra och Yra?" "OK." Känner ibland som om jag vore inom militären. Det enda som skiljer är att vi inte gör honnör till varandra.

11.00 Vi har dukat till lunch. Sitter så nära golvet att jag tror att jag är på japansk restaurang. Mm, vad mysigt vi har det. Solen skiner in genom fönstret och jag känner lyckokänslorna sprida sig i kroppen. Barn är fantastiska. Gud vad gulliga dom är - vad underbart dom uttrycker sig. Tills... ett barn ska visa de andra konstiga pruttläten. Får en kaskad av falukorvtugg över mig. Tappar aptiten. Men vad då, det gör ju inget om jag går ner några kilon, tänker jag. Ett glas mjölk spills ut och barnet brister ut i gråt. "Det gör inget, lilla vännen. Se här! Vi torkar upp det." Det droppar mjölk från bordet ner på mina nytvättade jeans.

11.40 "Så, gå och tvätta händerna och kissa nu!" Jag tar fram sopskyffeln och Wettextrasan - en dagisfrökens ständiga följeslagare. Makaronerna klibbar fast på golvet och under barnens strumpor.

11.50 "Tar du vilan? Då tar jag första rasten! Yes Sir!" Drar ut matvagnen i köket och går som en zombie till kafferummet. Den efterlängtade HALVTIMMEN.

12.00 Hur länge har jag suttit här? Somnade jag till? Tio minuter? Eller kanske redan en kvart! Hjälp, jag måste försöka slappna av lite.

12.25 Snart går larmet igång. Ljudnivån börjar smyga sig uppåt. Jäklar nu glömde jag mina öronproppar hemma igen. Några tjejer springer förbi och tjuter överljudsläten. Mina trumhinnor svajar till.

12.30 - 13.50 Allt som kan vändas upp och ner på, ska vändas upp och ner på. Här ska pakter bildas och makter prövas. Jag går runt och är en levande pedagogpapegoja. Börjar höra min egen röst och tänker: "Herregud, jag måste försöka slappna av lite!" Sätter mig vid några barn, stänger av hjärnan några snäpp och gör glitterhjärtan. Får flera stycken och blir varm om hjärtat. Kommer på att det är vår avdelnings tvättdag.

13.55 Kommer ut i hallen. En plastbåt flyter runt fint på golvet och handfatet är fullt av blöta sönderrivna pappershanddukar. De tre killarna tittar på mig och deras leenden lyser som solen.

14.00 Mellanmål. Hämtar vagnen i köket och börjar duka upp.

14.30 Dags att gå ut igen. Plockar ut de knastertorra overallerna ur det surrande värmeskåpet. Kollar in mina fingrar - torra som fnösken.

14.35 Kommer på att jag själv är kissnödig.

14.45 Blir den som stannar inne och städar. Legobitar överallt, pussel, kritor och små mystiska sönderklippta papper var du än vänder dig. Tänker på vad Bush sa i sitt tal på teve igår - de stora männens dagis. Hur ska det gå? Ska vi alla brinna upp snart? Hinner jag själv
få barn?

15.00 Första föräldrarna börjar droppa in. En del föräldrar är verkligen gulliga. De ser mig och hör mig, medan andra... Fortsätter att tänka på Saddam och Bush för att inte tappa besinningen. Det är ju inte så konstigt att världen ser ut som den gör, tänker jag. En förälder letar efter sitt barns ena vante. Det är samma barn som tidigare lekt vattenlekar i hallen, samma barn som alltid hittar på tusen busiga lekar, men aldrig hjälper till att städa efter sig. Mamman tittar på mig förebrående och säger: "Jag hoppas verkligen du hjälper till att hitta Svantes vante!" Jag hittar den tillslut längst in under soffan i lekrummet. Det var där han lekte Spindelmannen sist och det var där han hade vägrat att hjälpa till att plocka undan efter sig. Jag lämnar över vanten till mamman och hon går därifrån utan att säga varken tack eller hej då.

15.10 Lånar nyckeln till städerskans rum och drar ut städvagnen. Rullar in den i hallen och börjar svabba upp vattnet.

15.30 Går ut. Skönt med frisk luft. Alla barn vill bli gungade av fröken och skriker: "MERA! MERA!"

15.40 Det är dags att städa upp alla leksaker på gården.

16.05 Lämnar min arbetsplats. På vägen hem funderar jag mycket på hur hela samhället är uppbyggt och varför. Känner mig som en sån där myra som tar hand om drottningens ägg - ett väldigt viktigt jobb visserligen, men jag frågar mig - till vilket pris?

Ingångslönen för barnskötare är 12 000 kronor.

Maxtaxan har kanske inte ökat storleken på barngrupperna, men för många definitivt antalet barntimmar.

För många förskolor är 6-7 barn per fröken en realitet.

Många barn vistas femtio timmar i veckan på dagis.

"Barn är det viktigaste vi har - vår framtid", säger alla, men hur skulle det vara om man såg till att ge dom som jobbar med barn enmöjlighet att visa att dagis faktiskt kan vara helt fantastiskt!

Av Anna Drangel 03 apr 2003 10:00