Manliga män - profeter på hal is

Först och främst bör det sägas att Magnus Bjärlind är en mycket kompetent skribent, använder sig av det svenska språket på ett tillfredställande vis och han framför sina åsikter med en retorik som är lättillgänglig. Därför känns det trist att läsa hans två verk "Manliga feminister - Falska Profeter" och "Till försvar av Sievert Öholm". Vi kan inte säga att någons åsikt är fel, vi kan inte kalla den korkad bara för att den inte överensstämmer med våran. Vi kan däremot betrakta ett resonemangs brister och avsaknad av kunskap. När det gäller Magnus Bjärlinds texter är de som det ovan nämndes välskrivna, men bristerna finns i Magnus resonemang och de teorier han framför.

Likt en kvällstidnings krönikör presenterar Magnus sina åsikter som om de vore absoluta sanningar, en retorik som tyvärr ofta går hem "i stugorna", men för mig innebär att det blir svårt att ta Magnus åsikter på allvar. Hela hans resonemang bygger på "att naturen är beskaffad" på ett givet vis alltsedan historiens början. Givetvis är verkligheten betydligt mer komplicerad, Magnus, jag och alla andra blir insocialserade i en roll, denna roll har vi inte själva definierat. Det är givna och av vetenskapen accepterade argument, att det Magnus beskriver i sin text är vad många personer tror är en helt annan sak. Vi kan skönja en tendens till att den gode Magnus förlöjligar att Robert Svensson skribenten som Magnus valt att ställa sig i polemik emot. Även här visar Magnus att han hanterar "kvällstidningsretoriken" på ett ytterst skickligt vis. Att förlöjliga sina motståndare var ett knep som redan Herbert Tingsten använde chefredaktör på DN i slutet av 40-talet, visserligen inte en kvällstidning men skillnad är inte så stor som vissa tycks tro.

Dock finns det frö till intresse väckande tankar i Magnus text, feminismen är inte rakt igenom perfekt och underbar och mannen är inte djävulen själv. Ett faktum som de flesta feminister uttryckte redan för 100 år sedan, så den argumentationslinjen ter sig tämligen meningslös. När det gäller sextrakasserier av män och den olyckliga "pedofildebatt", så rättfärdigare inte den enes dumheter den andres. Magnus har rätt i att pornografin kan ses som en kulturyttring, det kan du även säga om de antika gladiatorspelen, vet i för sig inte om vi är sugna på att återinföra dem. Magnus utelämnar det faktum att pornografin förändrats, det är stor skillnad på Fäbojäntan och dagens pornografi. Riktigt intressant skulle Magnus arugement ha varit om han valt att påtala att vi gör det lite väl enkelt för oss själva när vi utnämner porren till den "största skurken". Tidningar som Veckorevyn, Slitz och tv-program som Hannah utgör en långt mycket större fara för jämställdheten. Eftersom dessa är normgivande, de går att relatera till och på så viss påverkar de oss i en mycket högre grad än vad två oengagerat stönade personer som knullar i en bilverkstad gör. Men givetvis är det betydligt enklare att attackera något som är avvikande, en porraktör tillhör trots allt "utgruppen" medan en redaktör på Slitz, Veckorevyn eller TV3 med största sannolikhet tillhör "ingruppen". Att sedan tala om sekter, utgår jag ifrån som att det vara ett prov på Magnus sarkasm, som han är så förtjust i.

Vad det gäller Sievert Öholm och hans utspel i Nya Dagen där skulle möjligtvis en anspegling på sekter var relevant, som Magnus försvarar finns det ett uppenbart argument. Hur länge har vi gjort reklam för "kärnfamiljen" och heterosexualiteten som norm?

Av Martin Cöster 02 apr 2003 11:15