Broder Jakob

INT - LÄGENHETSKÖK - DAG

De höga fönstren i den gamla fina lägenheten släpper in mjölkigt dagsljus. Det är grått och duggar stilla ute. Jakob, elva år, har precis kommit hem från skolan. Han är fortfarande lite blöt i håret. Han dricker O’boy, äter en smörgås och läser serierna i tidningen. Mitt emot honom sitter mamma Kristina och matar den nio månader gamla Wilma som sitter i en barnstol mellan dem. Telefonen ringer, och Kristina får sträcka sig bort för att nå luren.

KRISTINA
Ekegren.

Medan hon vänder sig bort hinner Wilma ta skeden själv och börjar metodiskt försöka sprida ut maten.

KRISTINA
Hej... Oj då...

Kristina har klämt fast luren med axeln och lyckas precis hindra dottern från att sprätta plommonpuré på väggen.

KRISTINA
Nej, Söderlund är inte hemma. Men vi har också nycklar. Jag kan komma ned med... Ja, fem minuter!

Hon skjuter undan barnmaten, lägger på luren och tar sin son över handen.

KRISTINA
Kan du hålla ett öga på henne? Jag ska bara rusa ned och öppna för Ingela.

Jakob nickar med näsan i tidningen.

JAKOB
Okej. Jag vet... inte låta henne hacka med skeden och inga små grejer i munnen... jag vet.

Kristina är redan ute i hallen och söker.

KRISTINA OFF
Nycklarna, nycklarna... Vet du av förråds-...? Här! Bra Jakob, jättegulligt. Puss!

Hon rusar ut, smäller igen dörren. Jakobs macka är slut, han sitter och läser medan han dricker det sista ur glaset. Han märker inte hur hans fortfarande hungriga syster sträcker sig mot maten som hon inte når. Han ser inte hur den företagsamma babyn kommer på att hon ska försöka dra sig fram. Med den ena kladdiga lilla handen tar hon tag i köksgardinen medan hon koncentrerat försöker nå maten med den andra. Jakob hinner precis se i vitögat hur barnstolen lutar i nästan fyrtiofem grader innan han utan att tänka kastar sig för att försöka hindra fallet. Han skriker förfärat.

JAKOB
Neej!

När barnstolen tippar är Jakob under den och dämpar fallet. Han ropar av smärta, men all hans uppmärksamhet är riktad mot babyn.

JAKOB
Aj, aj, aj, aj, aj!

Jakob ser lättad hur Wilmas första gråtgrimas visar sig mest uttrycka rädsla. Den övergår nämligen snabbt till en förvånad min. Vi ser med hans ögon hur hon hänger över honom med en bedårande söt, förvånad, plommonkladdig min.

JAKOB
Oj... Hur gick det?

Han ser systerns lilla ansikte nollställt vänta på hans reaktion, det verkar ha gått bara bra för henne. Jakob ställer sig på sina ömma knän och rätar försiktigt upp systerns höga stol. Han kan inte låta bli att le när han ser den fullständiga tilliten i hennes ögon. Då spricker hennes smutsiga lilla ansikte upp i ett stort svarsleende. Hon ser ut att tycka "Det var en rolig lek, det gör vi igen". Så sträcker hon sina små knubbiga armar mot honom och säger självklart:

WILMA
Ackop!

Vi hör att Kristina kommer in i lägenheten igen. Jakob är rosig om kinderna; Helt otroligt! Det här måste han berätta.

JAKOB
stolt
Mamma! Vet du va hon sa!? Hon sa Jakob!

Kristina kommer leende in i köket, regnvåt i håret.

KRISTINA
Nej, vad säger du!?

Hon vänder sig till Wilma, och talar med ljus, överdrivet betonad röst, som man ofta gör till små barn.

KRISTINA
Vad har ni hunnit göra nu då? Vad har ni hunnit göra? Har du hunnit börja prata, gumman?

Wilma viftar upphetsat och klappar med båda händerna på bordet, storleende.

WILMA
Ackop!

Kristina skrattar förvånat, och ser bekräftande på Jakob.

KRISTINA
Hon säger Jakob!

JAKOB
Jag tror hon vill komma till mig.

Kristina lyfter upp dottern, sköljer hennes händer och tvättar hennes ansikte med snabba, vana rörelser.

KRISTINA
Sätt dig i soffan så kommer jag med henne.

Jakob går i väg ut i vardagsrummet. Han gnider sitt ömmande knä och drar upp ena ärmen för att diskret få en titt på armbågen: Den har blånat rejält redan. Han hinner få ned ärmen, så när Kristina kommer märker hon inget. Jakob tar emot sin syster med varsamma händer.

JAKOB
Jo, mamma. Det var en sak som...

KRISTINA
Vad då?

JAKOB
Vi måste flytta hennes stol bort från gardinerna.

Kristina går bort och inspekterar köksgardinerna. Det är inte svårt att se fläckarna där gardinen varit inom räckhåll för Wilma.

KRISTINA
Nämen titta vilket kladd! Det har du rätt i. Vi ställer den här i stället.

Hon lyfter stånkande barnstolen till den andra bordsgaveln, på säkert avstånd från allt som spädbarnet skulle kunna dra i. Jakob borrar in näsan i sin systers fjuniga hår och sniffar. Han tar ett djupt andetag. Han viskar till henne:

JAKOB
Vi måste flytta din stol.

Detta är ett bidrag till Sourze kulturs och SFI:s Manusfabrik.

Av Anna Borgeryd 31 mar 2003 11:42