Homopionjärer - bögen i frontlinjen

Davy Crockett hade musköt. Han körde med tajt, midjekort, mocca och fransar. Bögar har musköt. Dom kör med tajt, navelkort, nappa och ögonfansar. Egentligen räcker det för mig. Dom måste vara hjältar. Precis som Davy Crockett. Men jag har faktiskt en teori om varför det måste vara sant.

Först. Om sex och kärlek. Vilket måste fastställas innan vi kan sätta pälsmössan med rävsvansen på Jonas, Mark, Eva och Efva.
Sex har teoretiskt ingenting med kärlek att göra. Släng ett getöga på Jesus. Är han inte Mr Love or what!? Men han satte inte på alla människor som han lovebombade okej, ett par kanske.

Kärlek är alltså något universiellt. Man kan känna det för allt. Sex däremot. Är en kommunikationsform. Ibland kommunicerar man med en annan människa, ibland kommunicerar man bara med sig själv - även om man råkar vara med en annan människa. Det är något människor främst har fått för att njuta fysiskt, och ibland för att berätta något. Kärlek däremot. Har vi fått för att det ska växa. Tills den dagen då vi har villkorslös och full koll på läget. Varefter vi inte längre är djur, utan människor. På riktigt.
So Darwin, speed us up please.

Många så kallade primitiva kulturer har inslag av homosexuella aktiviteter under exempelvis initieringsriter. Där det packas rätt friskt i ritualens tecken. Men vid frågor om deras riter i relation till vår definition av homosexualitet, blir det liv. Dom tycker det låter helt förkastligt. Om vi lägger deras värdering åt sidan och tittar på vad det bevisar. Då ligger det klart att det i människan finns en tydlig skiljevägg mellan kärlek och sex.

Är vi nu överens om det här, så innebär det att kärleken har fått en suverän status. En status som ger den en central plats i vår utveckling. Sex däremot har blivit en skön grej. Men den kan ta sig alla former, från en termos med stuvade makaroner till en morot i röven. Skitkul helt enkelt.

Vad har då detta med bögar att göra? Eftersom vi har knutit kärleken till vår utveckling måste vi fråga oss vart vi är på väg. För ett tag sen läste jag en artikel som handlade om utveckling. Det stod att det optimala för alla arter är att nå könlöshet. En del arter i animalriket har redan nått toppen på situationen. Reproduktionen blir då fullständigt överlägsen i effektivitet.
Kort därefter fann jag en undersökning som jämförde sperma från 1800-talet, med den vi klämmer ur oss idag. Det hade visat sig att killar idag har en tredjedel så många spermier. Teorin var att det berodde på mindre testosteron.

Nuff said. Jag fattade direkt vart det barkade. Vi kommer snart vara en ny Star Trek feature; "Folket där alla är på smällen". Vi är alltså på väg till världens coolaste värld! Mindre antal spermier större hormonbalans mer queer! Och snart Star Trek. Kanske samtidigt med när blindtarmen är helt borta. Helt snart alltså.

Ibland har jag blåställ. Lite oljiga underarmar, och blänker förföriskt av svett. Ibland låter jag vinkelslipen vråla i lägenheten. Vertygsbältet hänger lite ledigt vid midjan. När då? Jo när jag ska byta ut en glödlampa. Hade min farfars far klivit in genom dörren hade han nitat mig som en nynasse på PCP nitar en bunden dragshowartist. Jag är ju queer för fan. Jag bygger naglar bättre än jag bygger växthus. Och jag är inte ensam. Många män idag har klart feminina egenskaper, eller man kanske skulle säga intresseinriktningar. Det där är väldigt uppskattat av min partner. Jag å andra sidan, uppskattar att hon gillar Ghost Recon och har förståelse för Advanced Dungeons and Dragons.

Alla människor oavsett kön. Har en inbyggd förmåga att förstå sin motsats. Förmågan skiftar natuligtvis mellan olika individer. Men den finns där hos oss alla i olika mån. Men varför har en del då en större förmåga. Medan andra har en mindre? Jag ser det som att alla människor har två sexuella poler, en maskulin och en feminin. Viktförhållandet mellan dem skapar förutsättningarna för att förstå de båda sidorna. En del har både AM och FM på sin radio. Men dom lyssnar liksom bara aktivt på ett band. Om ni fattar vad jag menar.

Räcker det inte med dom då? Dom där queer-varianterna? Nej, det är här Davy Crockett sveper in i strassmundering. All utveckling föregås av pionjärer, den behöver pionjärer. Någon som går i täten och tänjer våra referensramar. Någon som besitter en förmåga de flesta andra inte äger. I det här fallet förmågan att kommunicera kärlek till någon, utan att den är blandad med parningssympati. Ordet får beteckna reproduktionsmekanismen hos oss som inte riktigt har lämnat savannen än. Homopionjärerna har, om inte en större, så i alla fall en bredare kärleksförmåga. Sen att dom valt en annan sexuell väg har ingenting med det här att göra. Det enda det pekar på är existensen av den reproduktionsbefriade kärleksförmågan. Det räcker väldigt långt i just det här resonemanget.

Det största problemet i den här frågan. Är människors generella envishet att blanda ihop sex och kärlek. Hade vi slutat upp med att dramatisera sex och istället försökt visa lite mer kärlek mot sånt vi inte är vana vid. Då hade utvecklingen gått lite fortare.
Och debatten hade sluppit de mest debila inslagen.

____________________________________________________________
En kul grej för alla läderpionjärer där ute:
Länk: crisp.net
Alla andra går in på egen risk. Vi snackar stora musköter.
Alf Svensson beware! You might get fuct.

Av ... ... 11 mar 2003 09:37