Framför dina fötter II

Han skulle vilja öppna munnen
och viska vad han egentligen tycker
om den bristfälliga snöröjningen
utanför trappuppgången
och postkontorens försvinnande
de försenade tågen
och krånglande biljettmaskinerna
och de undermåliga skitprogrammen
på alla de nya kanalerna i radio och TV
som multiplicerats för valfrihetens skull
och att löpsedlar och rubriker
sätts av imbecilla fähundar som ljuger och förvränger
för profitens skull
och samtidigt skyller på att "det är vad folk vill ha"
och att makten koncentrerats i allt färre händer
som bestämmer just "vad folket vill ha"
och sedan ger dem det
för att ingen orkar säga emot
efter en heltidsarbetsvecka med beordrad övertid
trots inhyrda bemanningsföretagslakejer
och att han inte längre vet vem som styr Volvo
men minns att PG styrde förr
för han var tacksam att göra narr av
eller om Volvo ens är svenskt längre
men han har fortfarande en senapsgul Volvo
från 1970 - så den är skattebefriad -
som går bra än
för allt var bättre förr
och de skulle gärna få kalla honom
konservativ anarkist
men nog skulle det allt kännas jävligt ömkligt och patetiskt
att yttra och ventilera sitt missnöje
när ingen annan gör det
för "vi har det ju egentligen ganska bra här"
och det pågår faktiskt krig på några ställen på jorden
och det rustas för krig på andra ställen
för visst måste "vi" agera, förstöra, döda och bomba sådant
som kanske, kanske faktiskt finns
och skulle kunna förstöra, döda och bomba;
förstöra eller förstöras - äta eller ätas -
så egentligen är det kanske ganska lätt att vara människa
och svensk
inte mycket svårare än att vara däggdjur
men ändå...

Han skulle vilja öppna munnen
och säga vad han egentligen tycker
om att alla affärer lagts ned i hans håla till hemort
så att alla nu måste ta sina Volvobilar och åka till stormarknaden två mil bort
och trängas med andra vilsna människor från andra hålor
som inte heller har något annat val
än att ställa sig i kö.
För överallt växer köerna fram
som kommersialismens cancerormar
och biter sig själva i svansen för att sprida smittan vidare
medan han påminns om gamla Sovjet och köerna där
men vi har valfrihet och däri ligger skillnaden
tror han sig minnas att de sagt på något debattprogram i SVT
och där talas det oftast sanning har han fått för sig
för de tjänar visst publiken, honom, och kallar sig public service
men ändå måste alla program plötsligt byta kanal för att ställa till det
eller om det bara var för att se om han, tittaren, hängde med.

Han skulle vilja öppna munnen
och skrika vad han egentligen tycker
om alla förbannade telefonköer
han måste vänta i för att få hjälp
överleva
bli frisk
och för att överhuvudtaget få höra en mänsklig röst
men hans hjärtattack ackompanjeras trots allt av skön klassisk musik
och ett regelbundet "var god dröj"
eller ett betryggande "du behåller din plats i kön"
trots att han nu står allra längst fram
och kan skita i allt
vilket han också gör
när han med en sista viljeansträngning
tar sin nya bärbara telefon
som han köpt i julklapp till sig själv
med nummerpresentatörsfunktion
trots att ingen någonsin ringer honom nu längre
och trots att han nästan alltid är hemma
och slänger den ut genom det öppna fönstret
så att den landar på marken
framför dina fötter

och låter dig ärva
hans plats i kön.

Av Bill Larsson 11 mar 2003 09:28