En hyllning till det annorlunda

Jag blir frustrerad när min finska väninna säger att hon vill konvertera till islam och börja bära slöja. Jag ifrågasätter varför hon vill trycka ned sig själv med en slöja över sin person. För det är så jag instinktivt väljer att se det, slöja förtryck.

Men vem är egentligen är förtryckt - jag som låter mina negativa tankar diktera mitt och andras sätt att leva, eller hon som har sitt hjärtas röst som guide i livet?

Istället för att se slöjan som vilket plagg som helst, ser jag det också som en begränsning för att få arbete i Sverige. Varför? Den kan ju faktiskt vara praktisk när det är kallt ute, eller om man bara vill gömma det icke iordninggjorda håret. För att inte tala om hur vackra mönster många av sjalarna har!

Men precis som många grupporienterade människor i Sverige ifrågasätter genast dem som utmärker sig från den just precis lagom svenska normen. Givetvis har jag låtit reportage ifrån muslimska länder, där bland annat könsstympning och sjaltvång för kvinnor råder, påverka mig. Men påverkar de mig för mycket, så pass att jag inte kan skilja på till exempel religion, tradition och politik?

Traditioner ändrar man inte över natt. Med detta menar jag inte att förringa hemsk- och orättvisheterna i ovanstående aktioner. Och jag är glad för att många kämpar emot könsstympningen, då den är skadlig för flickan och kvinnan. Den är heller inte bra ur jämställdhetssynpunkt. Men kan man verkligen jämföra sjalen med könsstympningen?

Är sjalen verkligen farlig för den som bär den, eller är det vår syn på dem lever religiöst som är det? Givetvis godtar jag inte våld eller tvång, men om det sker av fri vilja - kan det då vara så hemskt?

Likväl som ett påtvingat språkbyte är ett djupt intrång i personligheten och identitetsutvecklingen anser jag att förbjudandet av att använda slöja är det. Personligen kan jag inte ens föreställa mig ett liv utan mitt fantastiskt vackra och uttrycksfulla modersmål, finskan, då jag jämför det med rätten att kunna andas. Det är ju en del av mig! Säkerligen känner de religiösa likadant inför sitt sätt att visa religionstillhörighet genom att bära slöja.

I ett land där religionsfrihet råder borde vi också kunna acceptera de som vill leva efter en eller flera religioners regler, även om gemene man nuförtiden vill tro på sig själv och sin förmåga. Där kunde den annars så typiskt svenska diplomatin komma väl till pass!

Kanske är det dags att inse att vi människor är kapabla att fatta beslut som rör oss själva, utan att ifrågasättas. I och med denna tanke inser jag att jag inte har rätt att kritisera allt i min väg. Säkerligen har jag principer och idéer som många andra har svårt att acceptera.

Från och med i dag tänker jag börja hylla det som är annorlunda. Så min kära finska väninna, gör precis vad du vill av ditt liv. För vem är jag att döma andras val, även om jag blir frustrerad?

Av Sari Hänninen 21 feb 2003 09:12