TV-kväll och spritproblem

En högljudd kvinna och hennes sambo för ett himla oväsen. Från fredag middag till söndag eftermiddag. Eller är det kanske hennes man? Vad vet jag. Bryr mig inte. Det jag däremot bryr mig om, är att de stör. Mycket dessutom. Paret bor under mig i min 2:a handslägenhet.

Scen ur en fredagskväll:

Kvinnan skriker:

- Din jävla polack, jag hatar dig!

- Hmrf, grymtar mannen.

- Du är så, du är så, så jävla äcklig!

- Hmrf.

- Oaaarrr, din fyllehund!!!

- Hmrf.

Har stött på dem några gånger i trapphuset. Kvinnan är i medelåldern, kraftigt sminkad med kläder från det ljuva årtiondet. Mannen är några år äldre, av storlek större och med en sliten filtkeps på skallen. Spritstanken som ångades ut ur deras munnar första gången jag träffade dem, fick mig att hastigt rygga tillbaka. Klockan var halv sju en fredag.

- Öhh, vet du eh vilken nynyckel sssom passar till eh eh vår dörr? frågan mannen. Han vinglar till när han räcker fram sin stora näve med nyckelknippan i.

- Tyvärr, svarar jag och pinnar iväg med min smutstvättfyllda IKEA-kasse.

Tänk. Fredagen är äntligen här efter fem stressiga dagar på jobbet. Du längtar efter en date med tv:n. Bara sjunka ner i soffan, haffa chipspåsen och 1,5 literscolan pyser förföriskt när du öppnar den. Men är du hemma från sju till halv tolv en fredagkväll kan du lika gärna stoppa fetvadd i öronen och gå och lägga dig direkt. Paret skriker så högt att tv-ljudet låter som en mygga i ditt öra. Du vet, när du hör nåt svagt men ändå inte. Och du kan inte koncentrera dig på något annat.

Ofta är det fyllebråk som står på schemat. Dörrar som dras igen med en väldig kraft och höga skrik rakt ut i luften. Visst, det är synd om dem. För de har problem med spriten, onekligen. Någonstans ska de bo. Och nu bor de här. Det får de gärna göra, men de stör. Det gör de faktiskt.

En morgon mumlar min stackars kombo:

- Åhh, vilket oväsen. Vaknade du också inatt? Vid tre typ.

Turligt nog, sover jag djupt för det mesta. Till skillnad från min kompis.

Har pratat med dem, undrat om de inte kan dämpa sig en aning. Nästa gång ringer jag störningsjouren.

Oftast hittar jag på roligare saker än att tvätta på helgerna. Dock inte alla veckoslut, för ibland vill man vara hemma. Och då sitter man där med skränandet från våningen under. Söndagsmorgnar är värst, då väcks man av ett skri.

- Din jävla polack, jag hatar dig!

Alltid samma fraser. Om och om igen.

Av Anna Sandqvist 19 feb 2003 17:50