Jävla vitskalle

Först och främst vill jag ifrån början här skarpt påpeka att jag är inte rasist.

Tvärtom, är min högsta önskan att hela vår planet vore ett enda land utan gränser då jag anser att vi alla är människor och borde få röra oss fritt vart vi vill. Att få leva, arbeta, bilda familj och flytta vart vi vill i hela världen, oavsett hudfärg, hårfärg och religion.

Naturligtvis vet jag att detta är omöjligt. Att Sverige är medlem i EU har noll betydelse vad det gäller rätten att få just detta. EU länderna blir aldrig ett gemensamt land där vi alla kan leva utan vårt eget medborgarskap. Politik och ekonomi är några av de faktorer som förhindrar att detta kan bli verklighet. EU är ju dessutom inte hela världen. Det finns många länder som aldrig kommer att vara med i EU.

Men det är inte alltid så lätt att behålla sin egen åsikt. Sverige har och har haft stor invandring, och det ifrån länder som befunnit sig i krig, hög arbetslöshet eller har en politik eller religion som varit oförenlig med den asylsökandes egen åsikt. De som kommit hit för att kunna leva i fred från förtryck och omänskliga metoder har stora ärr i själen. Vad jag frågar är om de får någon hjälp överhuvudtaget att komma tillrätta och börja läka sin själ här i vårt avlånga land? Har någon förklarat för dem hur vår lag och vårt samhälle fungerar? Vilka värderingar vi har och vad vi absolut inte accepterar? Många som kommer hit, och då kanske främst barnen har stora psykiska problem efter allt fruktansvärt som de sett och råkat ut för. Posttraumatisk stress tror jag det heter. Får de den hjälpen de behöver för att kunna fungera problemfritt i vårt samhälle?

I min uppväxtstad Landskrona finns väldigt många med invandrarbakgrund. Jag och min familj valde att flytta därifrån när kriminaliteten, rasbråken och staden kraftigt började förändras. För att barnen, mina barn skulle få växa upp i harmoni utan att vi behövde vara rädda för att barnen skulle bli skadade när de var ute och lekte. Visst låter det hemskt? Men det är sanningen.

Ett år innan vi flyttade ifrån Landskrona var jag och mannen ute och gick med vår son i barnvagnen. Vi hade bara honom då. Vi passerade ett bostadsområde som låg precis innan vårt, och där stod ett gäng på ca 5-6 stycken unga invandrarkillar i arton till tjugo års ålder. Vi gullade med vår son, och varandra och tog ingen större notis om de här unga killarna. Rätt vad det var började de skrika åt oss. Jävla vitskallar, sa de och skrek en massa på sitt språk som vi inte förstod. De uppträdde hotfullt och vi vågade inte ens titta åt deras håll utan skyndade förbi dem så fort vi kunde. Jag undrar ännu idag, 12 år senare vad som utlöste detta aggressiva beteende hos dem. Vi hade inte sagt ett ord till dem, inte ens tittat rakt på dem, utan bara gått förbi som man gör i en stad när man inte känner personerna. Jag vet, att idag tolv år senare har attityden hårdnat i Landskrona ännu mer. Det är gängbråk, maffian styr över gängen och alltför ofta råkar oskyldiga människor illa ut.

En väninna till min sambo berättade för två dagar sedan en fruktansvärd sak. En av hennes arbetskamrater, en invandrare, hade en natt berättat för henne vad som nyligen hänt med hennes son. På en pub i Landskrona hade han lugnt med några vänner stått och kastat dart och druckit en öl. Då hade en invandrare kommit in på puben, gått rakt fram till hennes son och boxat honom i magen så att han vek sig. Sonen frågade varför han hade gjort så, och fick svaret att det var för att han var så jävla ful, och när han gick utanför dörren skulle han dö. Sonen kände att det var lugnast att lämna puben direkt innan mer bråk uppstod, men utanför på gatan blev han beskjuten av invandrarkillen från puben. Skjuten i benet blev han jagad genom staden. Han lyckades komma undan och saken polisanmäldes naturligtvis. Nu har det som inte får lov att hända skett. Sonen har fått skyddad identitet och man planerar att flyga honom hem till sitt hemland, Bosnien då det anses att han är tryggare där. Det land som han och hans familj en gång flytt ifrån för att överleva ska nu bli landet som ska rädda hans liv?

Personen som sköt honom går fri, polisen vågar inte åka in på området där han bor och hämta honom. Han tillhör maffian. Den delen förstår inte jag. Nog ska väl polis kunna hämta brottslingar? Svenska som utländska eller går det verkligen till så här? Jag hoppas verkligen att det inte stämmer, att han har blivit ställd inför rätta för sitt brott.

Barnen har kusiner som blir misshandlade i skolan varje dag. Detta för att de är svenskar. De fick byta skola men samma problem uppstod på den nya skolan. Antalet invandrarbarn överskrider antalet svenska barn, och svenska barn blir misshandlade och mobbade för att de är svenskar. Omvänd rasism? Kan man kalla det så?

Som sagt, jag är alltså ingen rasist, trots ovan nämnda situationer, men jag kan förstå att folk är rädda och börjar tycka illa om dessa invandrare som uppför sig så här totalt främmande mot vad vi svenskar är vana vid. Vad jag kan se är detta personer med stora skador i själen, personer som uppenbarligen inte fått hjälp att bearbeta sina upplevelser på ett bra sätt. Att maffian fått chansen att överhuvudtaget att etablera sig och bosätta sig i det område som en gång varit Landskronas exklusivaste område övergår i alla fall mitt förstånd.

Någonting är fel, fruktansvärt fel, åtminstone i Landskrona.

Den hemlängtan jag ibland får kan jag lova att den försvinner illa kvickt när jag tänker på hur förändrad min barndoms stad har blivit. Är det likadant i alla städer där stora mängder invandrare samlats eller är detta ett fenomen som endast uppstått i Landskrona?

Jag tror inte att problemet är att svenskarna skulle vara främlingsfientliga utan att invandrare som kommer hit inte får korrekt behandling. Svenskarna blir främlingsfientliga på grund av alltför många sådana här incidenter.

Av Angelica Rundgren 18 feb 2003 16:21