Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Back to Basic

...månasken och den där slags innerligheten...

En Innerlig dröm.

"Äntligen hemma!",tänkte han och öppnade dörren till det lilla torpet. Snön hade lagt sig i stora vita drivor över hela den lilla trädgården och nådde honom till knäna och ändå fortsatte de att falla. Vita ljudlösa duniga snöflingor och det var som om tiden stod stilla och skogen höll andan av den skönhet som lade sig till ro i gnistrande kristaller, bländande då solens strålar tittade fram bak de tunga molnen. Fåglarna hade tystnat för kylan och skymningen var på väg in. Den anades svagt i fjärran och han kunde känna den svarta nattens andetag redan i sin öppna hud. Ett ögonblick stod han så stilla och tog in hela sceneriet med sitt väsen. Han log för sig själv och steg in i detta lilla hem som han hade skapat för sig.

Veden hade han burit dit redan och elden brann både i den öppna spisen och i den gamla vedspisen i köket. Atmosfären var levande och han tände några rökelsepinnar och doften av sandel spred sig genom de små rummen.

Han hade länge varit på vandring och han var en vagabond, en sökare och de slitna bootsen hade han sparat som minnen av tider då han var vandringsman. Det fanns någonting i blodet, det låg en längtan i hans hjärta efter något bortom. En önskan om att finna sanning, att upptäcka, att finna sig själv.

Så han hade vandrat långt, färdats genom främmande länder och bar många goda minnen med sig. En ständig sökare och en öppen själ.

"Han är en underbar man", tänkte kvinnan som väntade honom bak förhänget vid den stora snirklade träsängen.

Fotogenlampan spred ett mjukt ljus över bädden och hon var naken under bolsterna. Ett litet leende spelade över hennes mun och hon hade en glans i blicken.

När han kom henne till mötes möttes de i samma hetta och deras kärlek blandades med oljefärg, terpentin och rökelse.
"Innerligt, innerligt", viskade hon nästan ljudlöst och den kärlek hon sökt var den som inte sökte sitt.

"Dito", viskade han med drömmar i ögonvrårna och så besvarade han hennes kyss.

Han gav och hon tog, hon gav och han tog i en kärlek som funnit sin ton och balans och stjärnorna såg på dem genom frostiga små rutor. Månsken sökte sig in över bädden och det hade slutat snöa.

Hon vaknade av att månens sken spelade över hennes ansikte. "Det var bara en dröm", tänkte hon och steg upp ur sängen.

Ensam tittade hon ut genom fönstret och såg att gatorna låg öde. Klockans tickande var det enda ljud hon hörde.

back to basic,en tyst röst
bak en gardin
i en stad någonstans.

Detta är ett bidrag till Sourze författareskola