Att efter intensiv smärta och fysisk utmattning hålla ett litet nyblivet liv i sin hand är en obeskrivlig känsla. I nio långa månader har man väntat på denna stund och nu är den här - underbart! För några dagar försvinner världen utanför. Modern och barnet lever i fullständig symbios, och vår nedärvda biologi tar över.
Och tur är väl det. För under vår välputsade civiliserade yta är vi ju först och främst djur, vars uppgift är att reproducera oss. Aldrig föds så många barn som under krig, olyckor och naturkatastrofer, fastän man i dessa oroliga tider kanske inte borde sätta barn till världen. Må USA invadera Irak - men barn föder vi. Och samhället behöver barn. Speciellt Sverige och västvärlden, vars befolkning bara blir äldre och äldre. Men vilka signaler ger då samhället unga kvinnor? Vilken status har barnafödande?
Medan karriär i yrkeslivet oftast belönas flerfaldigt, förfördelas gravida kvinnor ofta i arbetslivet. När de sedan fött barnet väljer de klokt nog oftast att arbeta deltid för att hinna med både jobb och familj, vilket sällan gagnar innehållet i lönekuvertet. De superkvinnor som klarar av både karriär och barn bränner till sist ut sig av sitt ständiga jagande mellan dator och diskbänk. Varför är så få styrelsemedlemmar kvinnor? Jag förstår inte ens att man ställer frågan. Barn tar, och ska få ta tid. Och dygnet har bara 24 timmar.
Hur värderas då den nyförlösta kvinnan som ser till så att mänskligheten fortfarande befolkar jorden? Jo, fram till nu har hon fått ta igen sig hela tre dagar på patienthotell eller BB-avdelning. Hon har fått maten serverad och rummet städat. Goda råd från barnmorskor, både gällande sitt eget ömmande underliv och barnets hälsa. Men nu har någon kommit på att här finns pengar att spara. Nu ska alla omföderskor lämna sjukhuset fem timmar efter en komplikationsfri förlossning. Det heter att resurserna i själva verket har ökat, genom utökat stöd per telefon. Men vem kan förklara färgnyansen på sitt barns hud per telefon? Följer en färgkarta med? Eller inför man talsvar?
Det ska vara frivilligt enligt berörd sjukhuschef. I nästa andetag: "Vi ska inte tvinga hem någon". Nej, men kan man med gott samvete stanna kvar dessa tre dagar om man inte haft någon komplikation, utan bara känner sig orolig och utmattad? Mellan raderna förstår man ju att man borde klara av att åka hem efter de där fem timmarna, att man är en klen och slapp kvinna om man inte vill åka hem.
Tre dagar på patienthotell eller BB-avdelning för att ta igen sig är ett minimum och borde vara en självklarhet! För lika lycklig som man är de där första dagarna, lika skör och ömtålig är man till både kropp och själ. Och tre dagar på sjukhus är ta-mig-fan ingen lyx! En nyförlöst kvinna borde få bo på lyxhotell - i presidentsviten!
| Av |
Författare:
Kristina Rydälv Kåreby
Publicerad: 10 feb 2003 11:00
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå