Jag möttes som avtalat av Abrabo tours som guidade oss och ordnade med allt for mig och mitt sällskap. Min första dag i Ghana ville vi ta det lugnt, strosa runt, shoppa, uppleva Accra, vilken stad, en sådan puls, människor överallt. Jag hade fått veta av våran guide Tetthe att det uppskattas att man hälsar, gärna tar i hand, eller om man får ögonkontakt med ett leende. Jag såg vänliga och leende ansikten överallt.
Jag lärde mig av barnens rop till mig, ett ord på deras språk: obrooni, som betyder viting. Annars var det OK att kommunicera på engelska, det är det officiella språket i Ghana.
Dag två besökte vi Cape Coast Castle. En guidning runtom i Fortet som ni kan se på bild gav mig ett stort sår i själen. Guiden berättade att vi svenskar byggde detta fort som senare såldes till portugiserna. När marknaden av ädla metaller avtog, startade ett mörkt kapitel i mänsklighetens historia. Handeln av människor pågick i cirka 250-300 år. Vi fick se spår av deras kamp att överleva, fängslade i mycket svåra umbäranden. Och detta har VI deltagit i. Denna historia fick inte jag läsa om i min skolutbildning. Det tog hela dagen att bearbeta olustkänslan av att vi deltagit i denna grymma handel av mänskligt lidande. Ingenting kan läka detta sår. Så låt oss be för att det aldrig mer skall upprepas.
Nästa upplevelse var promenaden i Kakum nationalpark. En vandring på rep-hängbroar ovanpå regnskogen, 300 meter över marken. Naturen var också häpnandsväckande, en sådan variation av fåglar och fjärilar vi fick se. Tyvärr vet jag inte så mycket om ämnet. Jag fick också bo och leva med en familj i två dar. Uppleva deras vardag, deltaga i och se deras hårda vardag, livsvillkor och standard. Jag lärde mig att Sverige är också bra.
I Moule nationalpark var enda gången som jag behövde ha beväpnad livvakt det var förbjudet att gå dit utan som eskort. Jag kom mycket nära vilda elefanter. Vi såg lejon olika antiloper med mera.
Utanför Kumasi fanns ett svärd nedstucket i marken med en sägen att om någon kan dra upp svärdet, då upphör Aschantis att existera.
Resan gick vidare till Kokrobite beach. Vi blev underhållna med traditionell dans och musik. Tillfälligtvis och som extra tillbud var teamet för uttagningen av Ghanas bidrag till miss Universum också på plats.
Jag såg och upplevde mycket mer än det här. Landet är mycket fattigt trots att de är nummer två av guldproducerande länder. Att vaska guld var en ny erfarenhet. Det var roligt att testa, men tyvarr inte mycket lon for modan. Ghana exporterar mycket andra metaller och råvaror som kakao med mera. Man ser folk som uppehåller sig på gatan för att sälja varor, tjänster, även tiggare. Ghanaierna forsörjer sig mest på familjeföretag, producera och sälja egna varor. De är goda hantverkare och mycket flitiga. Landet behover industrier.
För ölälskare kan jag berätta att en halv liter öl kostar cirka fem svenska kronor.
Tack Ghana och resebyrån for en underbar resa.
Av Berit Woolley 10 feb 2003 15:00 |
Författare:
Berit Woolley
Publicerad: 10 feb 2003 15:00
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå