Boken är baserad på Nordamerikas äldsta eutanasisällskap Euthanasia Society of Americas arkiv, privata dokument från pro-dödshjälpgrupper och interjuver med nyckelpersoner inom den amerikanska och kanadensiska dödshjälprörelsen.
I Nordamerika uppfattar allmänheten att debatten om eutanasi började med Jack Kervorkian, en läkare som utfört ett flertal barmhärtighetsmord, men praktiserandet av barmhärtighetsmord är betydligt äldre än så och sträcker sig tillbaka till Antiken, ja till och med längre än så. Av denna anledning är den nordamerikanska allmänhet i stort behov av "A Merciful End: The Euthanasia Movement in Modern America," som boken heter, då den fyller ett viktigt historiskt tomrum. Hur som helst, så argumenterar boken mot både assisterade självmord och så kallade barmhärtighetsmord i USA och Kanada.
Författaren Dr. Ian Dowbiggin, professor vid den historiska fakulteten på University of Prince Edward Island UPEI, avslöjar i boken att många ledande dödshjälpsaktivister i stort har bidragit till utvecklingen att dödshjälpen har utökats att även exempelvis innefatta funktionshindrade spädbarn, fångar, psykpatienter och äldre. Detta beror på, argumenterar Dr. Dowbiggin, att eutanasirörelsen är övertygade att de bedriver ett slags "heligt korståg" för att maximera människors lycka och frihet med hjälp av rörelsens vilja att "förbättra" samhället.
Förutom detta, så ser Dr. Dowbiggin klara samband mellan dödshjälp och tvångssteriliseringar på personer med funktionshinder, då majoriteten av de ledande dödshjälpförespråkarna han talat med även stödde den sortens eugenetiska metoder.
Den moderna eutanasirörelsens klara kopplingar till eugenetikrörelsen i mitten av 1800-talet, menar Dr. Dowbiggin, är nog för att oroa sig att "rätten att dö" kan komma att bli "plikten att dö".
Dr. Dowbiggin redovisar med historiska fakta att dödshjälpförespråkarna aldrig, trots försäkran, stannar vid att enbart förespråka dödshjälp för personer med dödliga sjukdomar. Boken bevisar korrektheten i den så kallade "slippery slope"-teorin som funktionshinderrättsaktivister ihärdigt i polemik med dödshjälpförespråkarna framlägger. Det vill säga, teorin som går ut på att acceptansen för dödshjälpen på en samhällsgrupp, i det här fallet personer med obotliga och dödliga funktionshinder, innebär att samhället kommer börja tilta så mycket åt ett håll att andra grupper så som äldre, medvetslösa patienter, fångar, personer med icke-dödliga funktionshinder, psykpatienter, ja till och med fattiga kommer halka med ner i ättestupan.
Alex Schadenberg, ordförande för organisationen Euthanasia Prevention Coalition, välkomnar även boken genom att säga, "Vi erkänner vikten vid att sån här forskning görs och att det behövs göras, så vi effektivt kan motverka dödens kultur. Det är viktigt att förstå "Dö med värdighet och dödshjälprörelsen" historia för att effektivt kunna ställa sig mot deras uppfattning."
Av Adryan Linden 10 feb 2003 15:12 |
Författare:
Adryan Linden
Publicerad: 10 feb 2003 15:12
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå