Stackars mitt Irak

Jag satt och lyssnade på Powells tal, man kände igen sig i mycket av det han sade. Powell byggde först en bild på ondskan, personifierad i Saddam. Inget nytt där, vi irakier förutom de som är med monstret då, de väljer att blunda för sanningen vet redan om allt det där och vi kan med säkerhet lägga till ännu mera hemskheter. Jag brukar säga att Saddam är värre än Hitler, men blir då utskrattad nästan. Det är inget jag tar åt mig för att jag vet hur Saddam är och jag vet att Hitler skulle knäböja inför mästaren om de två någonsin hade möts. Tjatet om Saddam var ganska onödigt kan jag tycka, säkerhetsrådet skall ju inte övertygas om hans ondska, de vet redan hur han är. De skulle ju övertygas om Iraks samarbetslöshet med FN: s inspektörer.

Powell visade upp satellitbilder och kallade dem bevis, den enda bilden som jag började se som bevis var den med raketmotorstestarenorna. Man visade den gamla lilla testarenan och den nya, stora som behövdes för att hantera raketmotorer som kunde få iväg vapen på avstånd över 150 kilometer. De andra bilderna var icke det minsta övertygande, traktorer som drar släp efter sig... det kan ju handla om hästtransport för all del i världen, svag bevisning där. Bilder på anläggningar som rivs, vi river byggnader i Norrland, lätt att förklara bort från Saddams sida. Svag bevisning där också. En svensk herre vid namn Mats Rosengren, fjärranalysexpert hos Lantmäteriet med 25 års erfarenhet på satellitbilder dömer dessutom ut alla bilder som osäkra. Han säger att man inte säkert kan säga vad de visar och att det är till exempel tekniskt omöjligt att följa en lastbils färdväg med satellit. Inte bra där heller USA.

Ljudbandet då, lyssnar man på det på arabiska eller läser översättningen så låter det inte grammatiskt korrekt. Meningarna är underligt sammansatta. Här kan man skylla på kodord, men ganska klumpiga kodord då man talade om "nervagenter" klart och tydligt. Underligt där, men jag är beredd på att ta det som bevis.

I säkerhetsrådet och i FN är det precis som ingenting har hänt. De som var för ett krig är fortfarande för ett krig och de som är emot har inte heller ändrat sig. Man skulle kunna säga att Frankrikes, Rysslands och Kinas vilja att utöka inspektionerna, om något, har utökats efter Powells tal. Särskilt Frankrike talar om fasta inspektioner som skall vara i åratal. Jag tror inte att USA är glada, de ville ju få fram ett snabbt beslut, nu verkar deras egen bevisning sakta ner processen ytterligare. Ännu ett bakslag ser man i NATO landet Turkiet, landet var tänkt att ta över processen efter USA, idag säger man att man inte skall delta i ett krig utan håller sig endast till att ge tillgång till militära baser. USA har en hård tid framför sig om de skall övertyga omvärlden om att ena sig i krig.

Vad jag personligen tror är att USA kommer att anfalla snart, i slutet av februari eller i början av mars. Man kommer att ta hjälp av NATO länderna och Australien. Möjligen också av andra länder som har hållit sig öppna för ett krig mot Irak. USA kommer med stor sannolikhet att agera utan FN, vilket lär betyda att slutet för Förenta Nationerna är nära. I bästa fall kommer FN att urholkas så mycket att de väljer att hålla sig endast till nödhjälp och mänskliga rättigheter i framtiden. Den irakiska befolkningen kommer att lida, men kommer med säkerhet att ta emot USA i glädje.

En irakisk man säger att irakierna redan är döda under Saddams regim. Man är villig att låta sig dö av några bomber bara man blir av med Saddam, irakierna har helt enkelt gett upp och riktat all hopp mot USA. Det vekar som om har gjort valet pest eller kolera och valt kolera. Allt är helt enkelt bättre än Saddam. Vi utlandsirakier kan bara respektera deras beslut. Det är kanske lättare för oss att kritisera och minnas all lidande som USA har utsatt vårt land för eftersom vi sitter trygga här i våra hem. Vad som än händer känner vi sorg och kommer att fortsätta känna sorg för våra familjer och vänner.

Jag hoppas fortfarande, naivt nog, på en fredlig lösning och rättvisa. Realisten i mig hoppas på ett snabbt krig med så få döda som möjligt. Den naiva igen önskar sig sedan en unik sammanhållning i Iraks historia där man glömmer förtiden och påbörjar uppbyggandet av det nya Irak. Jag hoppas på att se Saddam på knä inför hela Irak där han bönar och ber och där han nekas för att ruttna i en fängelsehåla i lång, nästan oändlig tid för att därefter avrättas.

Jag hoppas en dag promenera på Bagdads gator.

Av Naseer Alkhouri 06 feb 2003 14:36