1975 slutade Vietnamkriget med att USA och deras allierade fick ge upp och dra sig ur Vietnam, utan att ha vunnit någonting. Det svårt sargade Vietnam har på egen hand fått kämpa sig ur fattigdom, förödelse och skador på både miljö och tusentals invalidiserade människor. För många av de hemvändande Vietnamveteranerna i USA väntade ett liv med utanförskap, drogmissbruk och fruktansvärda minnen av död, skräck och smärta.
Nu står man beredd att göra om samma misstag igen. Den här gången heter landet Irak, och till min förvåning stöder 66 av USA-medborgarna ett förestående anfallskrig mot Irak, medan britterna tycks vara lite mer sansade. Att Bush-propagandan går hem hos amerikanerna, tyder på ett tillstånd av kollektivt hybris: "Vi är starkast, vi är bäst, vi är dom som vinner mest"...
Det är förstås inget annat än vansinne med ett militärt angrepp på Irak. Det finns ingen anledning att tro annat än att det kommer att bli ett mycket blodigt och långdraget krig med en mycket oviss utgång. Det största offret får förstås den Irakiska civilbefolkningen göra: Förutom alla dödade och sårade människor kommer en enorm flyktingvåg att välla in över grannländerna. Ingen diktator och ingen regim lever i evighet: Det räcker i regel med politisk och ekonomisk isolering för att befolkningen i de flesta länder ska börja organisera motstånd, även om det tar tid.
Så stoppa kriget innan det har brutit ut, och låt fredligt sinnade nationer få styra utvecklingen. Stoppa krigshetsarna!
Av Gunnar Norrman 03 feb 2003 11:40 |
Författare:
Gunnar Norrman
Publicerad: 03 feb 2003 11:40
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå