Leve Mångfalden!

Kära medmänniska!

Det är inte bara det som du kallar din sanning som låter bitter. För jag tycker mig höra en klang i rösten din som skär mig i hjärtat.

För det första så låter ordet objekt så kallt och är alls inte vad jag har menat med glädjen i detta med att se på en kvinna.

Att kvinnor är människor... också... är så självklart att det känns skymfande mot kvinnor att ens ta upp frågan.

När jag läste dina rader om hur du väljer "utrycksform" för att dra till dig eller "gallra bort" människor förundrar jag mig över den tid du lägger på ditt utseende bara för att vara säker på att tillhöra en grupp. Om det är ett flockdjurs beteende så ber jag dig ta en titt på just det beteendet som finns att finna där. Men jag tror inte det var vad du ville komma till, antar jag.

Jag förstår att du måste ha retat upp dig ordentligt på mina ord och så mycken ilska kan inte ge mycket skimmer i ögonvrån och jag kan bara hoppas att den mjukhet du döljer så väl inte helt raderats ut av bittra tankar.För så var det alls inte menat och jag tror jag kan tala från de flesta män att det är det sista vi ville.

En förolämpning skulle jag aldrig ge till en människa.Det ligger helt enkelt inte för mig och jag ser ingen mening med det heller. Vet du då inte att glädjen i att säga något vackert till en annan människa kan vara något värdefullt för både givaren och tagaren?

Du tyder mina ord som om jag ville att de skulle vara som bly att bära. Vill jag inte alls. Så sträck på dig. Tvärtom så vill jag bara bejaka det som är du både så som människa och... som Kvinna!

En sak du nog inte förstått med mina ord är att jag älskar starka kvinnor. Jag älskar kvinnor som bejakar sig själva, funnit sin ton och som vet sina rättigheter.

Om du också hade nått dit i din utveckling så tror jag att du inte tagit en komplimang som ett hot.

Vilket får mig att undra om ditt ursinne skulle gå ut över dina medsystar också ifall någon av dem skulle våga sig på att kommentera din kropp? För i min omgivning ser jag kvinnor som ger varandra komplimanger. Det kan vara ord som: "Vilken snygg frisyr du har!... eller... "Himla häftig klänning!"... "Så fin du är idag!" Eller gäller din vrede enbart männen?

Och till sist undrar jag, om det verkligen kan vara riktigt att du, i en värld, där bara kvinnor lever fortfarande skulle "smycka" dig, uttrycka dig som du gör idag?

Ja, du äger din kropp, du bär ansvar för den, den är din. Jag tänkte inte tanken på att jag skulle ta den ifrån dig.
Men kanske får jag, som man, inte ens titta på dig?

från mannen i gathörnet,
som älskar mångfald.
Leve den!!!

Av Lillith C. Castor 31 jan 2003 09:41