Dominata med guldram

Anna är kär. Hon har introducerats på nätet. Lite försiktigt men eftersom hon har ordets förmåga i sin lekfullhet är det inte svårt att tycka om henne. En norrman som gärna vill träffa henne och fika. En nittonåring som gärna skulle vilja träffa en äldre kvinna. Anna är tjugosju. Och en man som heter Joakim, bor på Lidingö och är seriöst intresserad av att bjuda henne på middag. Hon får fyra matsorter - eller landsvarianter - att välja mellan.

Thailändskt blir för starkt. Japanskt klarar hon inte av på grund av sin bristande pinnfingerfärdighet. Grekiskt blir för slabbigt. Så det får bli indiskt. Bra svarar Joakim, då bjuder jag dej på japanskt. Anna ler och tycker egentligen att det är läckert med en man som vet vad han vill. Dominans. Hon är stressad över att hon ska spilla på sej eller att hon kommer att sitta där och svara något smart och samtidigt ha tre kladdiga riskorn i mungipan. Hon hittar ett pinnpar på jobbet och en kollega hjälper henne att servera néscafe lyx och lite sönderdelade bullbitar på ett fat. Allt ska mellanlanda i en kopp vatten som blir låtsas-soja, och så håller Anna på en hel eftermiddag och tränar seriöst.

Dagen efter blir hon krossförhörd. Hans föräldrar dyker upp. Han försäkrar att det inte är planerat men dom ser så otroligt förvånade ut och dröjer kvar vid bordet såpass länge att det hela liknar godkännandepåhälsning. Han pratar hela tiden om sej själv. Visst frågar han henne om hur dagen har varit men hon hinner knappt tänka efter, påbörja meningen så kommer han på mer han vill säga om sej själv. Han vill en massa saker. Att hon ska börja arbeta på hans företag. Att dom inte ska ha bråttom. I samma mening.

Han blir hembjuden till Anna. Dom sitter i soffan och tittar på en film. Mitt i kyssen avbryter han tvärt, säger ’nu börjar filmen’ och ser helt filmberedd ut på mindre än en sekund. Bredvid sitter Anna helt snurrig och med mersmaken hängande kvar långt in i första filmhalvlek.
Han vill sova kvar. Anna har en smal enkelsäng, ett täcke och bara en kudde. I badrummet kommer Anna att tänka på att hon glömt ta med sej ordentliga trosor in, dom ligger kvar i hennes byrå i den alltför lilla ettan. Lite pinsamt att gå ut till honom med bara string.

Natten intas i skedställning. Han ligger bakom henne, smeker lite försiktigt hennes höft men begär inget mer. Anna kliar hans rygg och gräver in fingrarna i hans hår. Så blir dom liggande tills väckarklockan ringer halv sex följande morgon. Han har inte visat någon hunger. Däremot bestämmer han att dom ska åka tillsammans samma kväll och spela badminton.

På jobbet hoppas Anna att det ska vara fullbokat i badmintonhallen för hon känner sej ganska obekväm med ett snabbt racket i sin hand och det var säkert tio år sedan hon spelade sist. När han sedan ringer på hennes mobiltelefon och är besviken över att hallen inte kan ordna en tid till honom, och Anna med förstås, så kan inte Anna dölja sin förtjusning.

Vi går ut och äter middag istället bestämmer han. Vad vill du äta ikväll? Anna önskar för andra gången indiskt.
Bra säger han. Då tar vi thailändskt. Han önskar henne en bra dag och säger att han längtar efter henne redan nu fastän klockan bara är halv elva på förmiddagen. Innan linjen bryts tillägger han att hon ska veta att han är verkligen glad att dom har träffats. Han har så många planer för dom två. Tillsammans för resten av livet. För han vill verkligen satsa på detta och gå in i det som om det inte finns något annat syfte än just för evigt.

För stunden ser Anna en antik tavla med sirlig guldram. Där finns ett hus, en trädgård, en vacker hund, en snabb och dyr bil och ett lekande ensambarn och en carport med motorvärmare med plats för två. En man som krattar den smala grusgången och det enda som fattas för att tavlan ska vara komplett är...

Av Li Carola Tamm 28 jan 2003 14:18