Känner jag något?

23:29 8 dec 2002 Jag känner något. Eller något, tomhet... det är kallt och tyst, utan känslor, utan kärlek... Vad jag avundas de som aldrig smakat kärlekens rosenröda töcken. De som aldrig upplevt euforin som snabbt dör...

Någon sjöng love is a drug. Vem det än var så hade den varit där och känt det. Upplevt den första fysiska smärtan, sen smärtan som aldrig avtar i ens inre... Hur vågar någon offra sig? Jag... jag kan inte. Samtidigt hör jag kärleksångerna eka i mitt inre, sångerna om ständig tillit och förälskelse... jag förstår inte... några sekunder av lycka, för livslång smärta? det känns inte rätt...

Ändå tycker jag att jag borde vant mig nu... jag menar... det är länge sen nu. Ett år. ett år är så lång tid... borde det inte avtatt? Jag vill ju tro det, ett tag kände jag inte det längre... och jag kände mig lycklig och redo för att leva igen.. lika länge som sommarlovet varade.. sen mindes jag om det igen...
moved... lifted higher... moved... my souls on fire... moved... by a higher love....
Det kan inte vara värt det. Ja, jag söker det inte, jag gömmer mig. Bättre fly än illa fäkta, och skadas för evigt och blodet som rusar och rinner... Varför?

denna röst, denna djupa röst... slet han ur sitt hjärta var gång han sjöng, baraför att känna samma smärta som vi andra? Men han har känt den smärtan... men tillskillnad från oss andra flyr han den inte... han är inte rädd för den... måste man dö innan man lär sig att intet frukta kärlekens lågor?

säga vad man vill, jag har skickligheten att linda in det i så djupt babbel att jag inte själv förstår. men... jag har aldrig förstått. Aldrig förstått mina tankar och hur jag är. Ständigt förvånar jag mig själv, och mina tankar springer iväg.
embrace me. assure me. hey sister. i feel it too... sweet sister. just feel me. im trembling. you heal me. hey sister. i feel it too... om jag förstår det? Nej. Jag kan inte förstå det. Miljoner har försökt lösa det, men ingen har sett lösningen. Intet kan vi se... intet kan vi känna... intet liv i lågorna vi fruktar...

Ensam. Fruktansvärt ensam. Och jag söker. söker, men ser faran... Och jag vill inte skadas. Inte igen. Även om de finns där, de speciella så... de med skadat hjärta, som ständigt sårar andra. Med sina mörkt vackra ögon... Det är dem jag ser. Jag ser inte de andra...

Min själ är rastlös. Den vill från det här stället och från den här kroppen. Ständigt sårar den mig med dumma kommentarer om kroppen den tvingas att dras med. Den bylsiga och ojämna kroppen. Den som är mager och fet. Utan propotioner. Utan känsla.

Vissa ser ut att vara bildhuggna av Michelangelo. Släta och utan ett veck som faller fel... Utan ett fel. Den som är lagom. Och perfekt... och ja, jag ser på dem med avund. Jag kommer aldrig kunna liknas vid en vacker skulptur, vid den vackra pietán. Min enda liknelse... ett dagisbarns lerklump. Grovhuggna former, mörk färg...

I... also take the best you got... even though Im sure its not... the best for me... Har det någon gång varit? fan vad jag hatar det...

01:02 15 dec 2002 Jag sitter och skrattar med dem, drar dessa sjuka skämt som är för absurda för att ignoreras. Ingen hör ångesten eller gråten inom en, de bara ler och skrattar. Aldrig är vi allvarliga, alltid är vi dessa marionetter som dansar med varandra, för rädda att ta smärtan. För rädda att dela med sig smärtan. Alla vet vad som händer då. De tar livet av sig. De är mer suicidala än mig. För jag har alltid varit den starka. Den som står ut med hånen och slagen, som biter ihop och går vidare. Jag är inte den starke. Men de tror det...

If Easy Tiger makes my cry, how bad can Exciter be? Jag tror inte de lyssnar på musik mer än i bakgrunden... Den är så fruktansvärt jämn. Dream On har den bästa texten på länge, och ett oemotståndligt rifffrån Crucified. Shine är kraftfull. Easy Tiger rör upp allt inom mig. Breathe andas hopp. I Am You sätter sig på hjärnan med sitt underbara slut. Goodnight Lovers är sorgsen och känner vad jag känner. Och I Feel Loved får mig att vilja dansa. The Dead Of Night skrattar åt världen och människornas patetiska försök att blidka. De svaga spåren? The Sweetest Condition och When The Body Speaksden här ska upplevas på One night in Paris-dvdn. där är den undebar.... Lovetheme är inte dålig, men inte heller påtalande.

After twenty years, theyre still the dark synthezizerband with an obsession for black... With music that moves you...

18:16 18 dec 2002 Så kallt... Jag fryser och är trött... det känns som om den eviga sömnen nalkas. Vilken befrielse... att bara få sova och aldrig vakna upp...

Jag blir så trött på all favorisering. Jag vill också känna mig duktig och anstränger mig för att vara det, men ingen ser det. De tittar bara skeptiskt på mig eller säger "Bra uttryckt".

Följ med mig, min sköna,
I en kall dans med döden.
Dit ingen Gud kan dig leda
Dit inget ljus följer din väg
Skåda det ursinniga röda
I fasans svarta töcken
Tveka icke, du kyske
Ty följ mig
Och förtjäna dödens svala kyss..

21:35 22 dec 2002 Det är värt det. De få minuterna av eufori... det gör allt värt det.

Hela kvällen var det som om allt försvann, allt som retat mig. Nu får jag ångest över att jag har glömt att göra en massa saker, men... det försvann där. För ett tag kände jag mig så levande. Men nu... jag vet inte. Det är så mycket jag borde göra, men inte vill...

23:30 24 dec 2002 Det som fanns igår finns inte idag. Den rena euforin är försvunnen och ersatt med det vanliga tomrummet. Och jag känner mig lättad. Visst, lite sorg och tomt... men lättnaden, den underbara lättnaden...
It will be worth it... det är det.

19:39 25 dec 2002 And I havnt felt so alive in years... visst känner jag mig levande. Men inte som det glättiga i But not Tonight. Jag lever, för jag känner så mycket jag inte ens orkar tänka på. Saknad efter någon, det där ständiga tomrummet, det är det som håller en levande.
Jag vill inte umgås med dem mera nu. Jag föredrar mitt eget släkte, de som känner och tänker som jag. Inte dessa jullyckliga människor som bara är hejdukar i kapitalismens tecken...
Fan. Jag måste prata med Kamilla.

One Caress lugnar i alla fall nerverna. Alltid något. Det behövs efter allt jävla socialt skit. Nu vill jag vara osocial. Bara jag, Mirre, Dave och den dansande hamstern Bruce. Och en skål med godis. Och läsk... eller något drickbart åtminstone. Jag är så jäkla törstig, jag får såna ryck av törst då ingen vätska stoppar den.
Återigen, fan fan fan. Varför sakna? Visserligen kändes det som om något fanns där, men... det var bara en kväll. One night... Jag vet ju att de flyr. De flyr alltid, de skräms av min oberäknerlighet. Jag kommer alltid vara ensam... Fan. Lika bra att ta livet av sig... det funkar aldrig ändå...

Now let my body do the moving, let my hands do the soothing.. Let me show you the world in my eyes...
Vacker.

23:09 28 dec 2002 Theres no time for hesitating, pain is ready, pain is waiting... Att höra Martin Gore spela introt, bara introt till Dream on... det läker själen. oavsett vad DE säger... den är underbar. den helar.

Hur gick den nu, "Hon bär svart för hon gillar att matcha, svart matchar hennes själ.".
Svarta kläder och svart hår, jag är deprimerad och det syns när jag går.
Ett hängande huvud i bödelns snara, en vikt som ingen rygg kan klara.
Mörka ögon som endast marken ser, jag, jag tål inte fler.
Intet fler lögner, tro eller hat, snart vilar tidens huvud på mitt fat...
Se där, allt i diktens spår...

23:50 29 dec 2002 What can I say, I dont want to play, anymore. What can I say, Im heading for the door. I cant stand this emotional violance, Leave in silence... Silence. Kväv tystnaden i samma plastpåse som den försöker kväva dig, visst var det så? Break the silence...

Jag vill inte sova. Då kommer det tillbaka... alla tankar, ensamheten... alla som sover i min säng somnar så lätt, men inte jag. det är då allt kommer tillbaka... jag vill inte sova. Jag vill vara vaken alltid. Aldrig sova, alltid vara vaken och se vad de andra gör.
Och ljusen de glittrar i fönstret... och skylten sitter där den sitter...

I övermorgon är det nyår. Jag tänker sitta hemma. Jag gillar att sitta hemma och hata mig själv. Då lever jag åtminstone och jag kontrollerar världen. Jag kan ju inte göra som innan... då jag tänkte ut allt som hände i förväg. Jag kan inte det längre. Nu tar jag det som det kommer... men jag tänker inte fira. Kan jag inte fira det med mina vänner och... ja. då tänker jag inte fira det heller..
förlåt. imorgon är det nyår... klockan slog just om till tolv...

Fan vad jag älskar Exciter. Den är så mjuk... Nocturne-musik...

Av Katarina Jönsson 21 jan 2003 15:38